När Gud vrider eller vänder om en människa från lögnen till sanningen

Vår lagiska natur vill gärna ljuga för oss och säga: ”det kommer an på dig om du skall bli frälst”. Då skall vi svara med sanningens ord:

”av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig.” (Ef. 2:8, 9)

Så går omvändelsen till, när en människa vänds eller vrids av Guds Ande från lögnen till sanningen. Och då börjar man tala sanning. Genom tron på Kristus så blir sanningen en del av den kristnes liv.

Aposteln Paulus skriver:

”Ni…har verkligen lärt känna Kristus sådan han är. Ni har fått höra honom förkunnas och blivit undervisade i honom enligt den sanning som finns hos Jesus. Ni har lämnat ert förra liv och lagt av den gamla människan som går under, bedragen av sina begär, och ni förnyas nu till ande och sinne. Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet och helighet. Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra.” (Ef.4:20-25)

”jag känner inte den mannen”, sade Petrus efter att Kristus blivit gripen av judarna, och ljög om att han inte haft något med Kristus att göra, tre gånger (Matt.26:70). Men Petrus lögn brände som eld i hans hjärta och samvete, och efter att han blivit omvänd till Kristus skrev han några år senare i sitt första brev:

”Om någon talar skall han tala i enlighet med Guds ord. ” (1Petr.4:11)

Han skriver också till församlingarna:

”Ni har renat era själar genom att lyda sanningen” (1Petr.1:22)

Kristus säger:

” Ert tal skall vara ja, ja, och nej, nej. Allt utöver det kommer från den onde.”

De löften som föräldrar och faddrar avlägger vid dopet är inte meningslösa ord. Har vi förbundit oss att undervisa våra barn i Guds ord och ge dem näring, så är vi skyldiga att göra det. Gud vet vad vi har sagt. Och han räknar med att vi talar sanning.

När konfirmanderna får frågan om de vill hålla fast vid tron, så är det viktigt att han eller hon tänker på att det inte är ett tomt löfte inför en människa, utan ett löfte inför Gud.

När ett gift par lovar att älska varandra i nöd och lust, så skall man inte tänka, när det inte är roligt längre, att nu får det vara nog. Att lova att älska varandra i nöd och lust betyder att älska varandra även när det inte är så roligt, utan tvärtom ganska jobbigt. Det är väl där våra äktenskapslöften sätts på prov.

Prästens löfte att predika Guds ord rent och klart och vårda hjorden är inget löfte som han kan ta lätt på. Gud själv håller honom ansvarig för att han sköter sin tjänst. Jakob skriver: ”inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom.” (Jak.3:1)

Men att lägga bort lögnen och tala sanning är inte bara smärtsamt, det är också en underbar välsignelse. Det är en underbar befrielse för den av synd och skuld plågade människan att få slippa att låtsas, att slippa att behöva ljuga för sitt samvete att man är bättre än man i själva verket är. Att få kliva fram inför Gud precis som man är och säga till Honom: ”Ta emot mig sådan jag är, så syndig som jag är, så skyldig som jag är, så lögnaktig som är, ta emot mig för Jesu Kristi skull och förlåt mig. Rena mig genom Kristi dyra blod och låt mig få leva av din sanning varje dag. Tack för att din renhet, helighet och sanning upplyst mitt inre med sitt varma och starka ljus. Lär mig att tala sanning för mig själv, för Dig och för mina medmänniskor.”