Hosea talar om Kristi uppståndelse 700 år i förväg

”Han gjort, vad jag borde men ej klarat av, Min synd har han sänkt i ett bottenlöst hav. Hans görande lydnad nu gäller för mig, Min synd och olydnad dem tog han på sig. Min Frälsare uppstått och graven är tom, Och jag är befriad från skuld och från dom, Rättfärdigförklarad. Halleluja.” (Luthersk psalmbok, 953)

Det är just detta budskap vi vill förkunna i påsk och hela året, Kristus dog, och Kristus uppstod ur graven, och detta underbara budskap

om död och uppståndelse förkunnar också profeten Hosea:

”Han skall om två dagar på nytt göra oss levande, ja, på tredje dagen skall han låta oss stå upp, så att vi får leva inför hans ansikte. ” (Hosea 6: 2)

Det är detta Petrus talade om när han sade:

”Honom hängde de upp på trä och dödade. Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig” (Apg 10: 39-40)

Hoseas märkliga bok

Hoseas bok är unik därför att det är den enda bok vi har av en profet i Nordriket, de tio stammarna. De andra skrifterna i gamla testamentet skrivna av profeter, härstammar från de som verkar i sydriket: Juda. Ungefär mellan 750-715 f. Kr. verkade han, och profeterade under kung Jerobeam II:s regeringstid. Boken skrevs troligen något före 722 f. Kr. eftersom Hosea inte nämner den assyriska invasionen av Samarien som skedde det året.

När Hosea började profetera befann sig landet i ett ekonomiskt överflöd. Det gick bra för landet materiellt sätt, men det började gå sämre för landet andligt sett. Man började tillbe fruktbarhetsguden Baal och Aseran som man sade välsignade jordbruket, man antog kananeiska gudstjänstbruk och tillät tempelprostitution.

Hosea är en märklig profet, kanske en av de märkligaste profeterna i Bibeln, mycket på grund av hans förebildande liv. Han ville visa Israel hur fel de hade kommit genom att illustrera relationen, genom sitt eget liv. Han gifte sig med en prostituerad kvinna: Gomer, som

var otrogen honom, och skaffade barn med henne, för att visa för Israel hur folket vände sig till andra gudar, var otrogen Herren. Trots hennes agerande var Hosea ändå trogen, precis som Gud älskade folket trots att det var otroget Honom. Till och med barnen fick symbolisera Guds förhållande till sitt folk.

”Gomer, Diblajims dotter ... blev havande och födde en son åt honom. HERREN sade till honom: "Ge honom namnet Jisreel, ty när ännu en liten tid har gått skall jag straffa Jisreels blodskulder på Jehus hus och göra slut på kungadömet i Israel. Och det skall ske på den dagen att jag skall bryta sönder Israels båge i Jisreels dal." Gomer blev åter havande och födde en dotter. Då sade Herren till honom: "Ge henne namnet Lo-Ruhama, ty jag skall inte mer förbarma mig över Israels hus, utan jag skall förkasta dem.  Men över Juda hus skall jag förbarma mig och jag skall frälsa dem genom HERREN, deras Gud. Men jag skall inte frälsa dem genom båge och svärd eller krig och inte genom hästar och ryttare." Sedan Gomer hade avvant Lo-Ruhama blev hon åter havande och födde en son. Då sade han: "Ge honom namnet Lo-Ammi, ty ni är inte mitt folk och jag är inte Jag Är för er." Men antalet av Israels barn skall bli som havets sand, som inte kan mätas, ej heller räknas. Och det skall ske att på den plats där det sades till dem: "Ni är inte mitt folk", skall det sägas till dem: "Ni är den levande Gudens barn".” (Hosea 1: 3-10)

Låt oss berätta för världen om Frälsaren

Det finns en berättelse om den kände dirigenten Reichel som övade sista repetitionen med sin orkester och kör inför uppförande av Händels Messias. Man hade kommit till den del där sopranssolisten skulle sjunga refrängen: ”Jag vet att min Frälsare lever”. Kören hade tonat ner och den vackra solosången ljöd. Den uppfördes med perfekt teknik med andning och betoning.  Hon sjöng varje not om de stod utskrivna. När den sista noten tonade ut i tystnad, så förväntade hela orkestern en Recihels nick av godkännande. Men istället klev han ner från podiet och banade sig väg

till sopransångerskan.  Med en sorgsen blick sade han: ”Min dotter, vet du verkligen om att din Frälsaren lever?”. ”Jo, ja..” sade hon, och rodnande. ”Men sjung det då.”, ropade Reichlin. ”Berätta det för mig så att jag och alla som hör kommer att förstå…att du känner glädjen och kraften av detta.” Han vände sig till orkestern och tecknade åt den att börja på nytt.  Den här gången koncentrerade sig sopransångerskan inte på alla musikaliska teknikaliteter ut sjöng ut den sanning hon ägde i sin själ. Denna gång blev Händels Messias mer än ett musikstycke. Den blev en trosbekännelse.

Gud säger genom profeten Jesaja:

”På den dagen skall ni säga: "Tacka HERREN, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken. Förkunna att hans namn är upphöjt. Lovsjung HERREN, ty han har gjort härliga ting. Låt detta bli känt över hela jorden. Ropa av fröjd och jubla, ni Sions invånare, ty Israels Helige är stor, han är mitt ibland er." (Jesaja 12:4-6)

Kära kristna vänner!  Gud älskar oss! Han har förlåtit oss våra synder genom Kristus och gjort oss till sina barn! Låt oss vara glada över vår frälsning i Kristus och låt oss sprida detta dyra budskap över vår värld!

Korset gör att vi kan närma oss Gud utan fruktan

”Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser.” (2 Kor. 5: 19)

Det är här vi ser härligheten i Guds frälsning. Kristus blir vår sköld, vårt beskydd, vår tillflykt.

Ja, tänk att få säga: ”Jag tackar dig, HERRE, du var vred på mig, men din vrede har upphört och du tröstar mig.  Se, Gud är min frälsning, jag är trygg och fruktar inte, ty HERREN HERREN är min

starkhet och min lovsång. Han har blivit min frälsning.” (Jesaja 12: 1ff)

Tänk att få närma sig och vara hos Gud utan fruktan. Det får vi i Kristus genom tron på Honom. I Kristus finns ingen vrede gentemot syndare, utan bara nåd. Kristus har genom sitt blod tagit bort den Guds vrede som rätteligen skulle drabbat oss.  I honom är vi förlåtna, benådade rättfärdigförklarade.

Så känner vi inte alltid. När vi gjort något som vi vet är fel, så blir vi rädda för Gud. Men Gud uppmanar oss ändå att tacka Gud, för i Kristus, i ljuset av Hans kors, är Gud nådig mot oss, han benådar oss, Han älskar oss och han tröstar oss.  I skuggan av Kristi kors, Guds kärlek i handling, så kan vi säga, utan fruktan:

”Gud är min frälsning, jag är trygg och fruktar inte, ty HERREN HERREN är min starkhet och min lovsång. Han har blivit min frälsning.”

Med fröjd skall ni ösa vatten ur frälsningens källor

Jesaja lovar:

”Med fröjd skall ni ösa vatten ur frälsningens källor.” (Jesaja 12: 3)

Profeten lovar oss inte bara en klunk. Han lovar oss frälsningens källor. När vi vänder oss till Kristus så har vi löfte om befrielse om frälsning, hans blod renar oss från skuld, hans liv befriade oss från lagens hot, han lovar beskydd och frihet från fruktan. Dessa källor flödar och vi får ösa med fröjd, med glädje ur dem. Inte så där försiktigt och med rädsla, ”får jag, törs jag”, utan "med fröjd", med glädje. De är ju till för oss. 

Låt oss vara glada. Gud hade skäl till att vredgas över oss. Men nu har hans vrede vänts till tröst genom Kristi kors. Om Guds änglar är glada över en syndare som omvänder sig, så borde vi vara glada över att Gud tar emot oss. Vi bör vara glada när Gud inte bara säger att han älskar oss med ord, utan också genom handling, när han dör för oss på korset och uppstår på tredje dagen för vår rättfärdiggörelse.