torsdag 30 april 2015

Det enkla evangeliet

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Joh. 3:16

Det enklaste är ofta det bästa heter det i reklamen. Några av de finaste och bästa sanningarna i vår kristna tro är uttryckta med ord som är så enkla att till och med ett barn kan förstå dem. Det kända och kära verserna som är utgångspunkt för denna andakt är ett klassiskt exempel på detta.

Dessa verser berättar för oss att Gud, den helige och rättfärdige Herren över all skapelse, älskade världen. Lägg märke till ordet "älskade". Det står inte "gillade", för hur kan Gud gilla en syndig, nedsmutsad och stinkande värld? Men han älskade den. Han älskade alla de fattiga, eländiga syndarna i världen. Han älskade dem så högt att han gav sin ende och enfödde Son. Han gav honom till världen för att

han skulle bli född, leva, lida, dö och stå upp igen för att världen skulle bli frälst. Han gav honom till världen för att han skulle betala helt och fullt för alla synder, för att den som tror på honom – och här kan var och en skriva in sitt eget namn –inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Detta är det enkla, men samtidigt den bästa sanning som någonsin är uttalad. 

Men fast evangeliet är enkelt, är det likväl så svårt att begripa för den naturliga människan. För det mänskliga förnuftet verkar det fullständigt fel att Gud ska offra sin Son för att frälsa syndare, så att brottslingar och horor som omvänder sig och tror på honom inte skall gå förlorade, medan respektabla människor som försöker göra så gott de kan och leva så fint de klarar, blir fördömda eftersom de inte tror. Människor stöter sig på detta att frälsningen helt och fullt är Guds nåd, inte människors gärningar eller fromhet.

Men i detta evangeliets anstöt ligger också den största härlighet. Evangeliet kräver inte; det bara ger. Det kräver inte att vi måste möta Gud på halva vägen, men försäkrar oss om att han gick hela vägen för oss. Det ger evigt liv till små barn som ännu inte kan göra goda gärningar, och till gamla syndare som har brutit Guds lag om och om igen. Det frälsar förskingrare som Sackeus och skökor som Rahab, och genom den Helige Andes gärning blir människor omvända och troende helgon. Det ger förbrytaren på korset det säkra hoppet om himlen och det ger dig och mig, oavsett hur syndiga vi än är, samma hopp, och fyller oss med glädje och frid.

Detta är evangeliet – det enklaste, men samtidigt det bästa. Detta är själva kärnan i kristendomen. Låt oss aldrig bli trötta av att höra det, men glädja oss över det varje dag och dela det ivrigt med andra människor.

Herre, du har uppenbarat din obegripliga nåd i det enkla evangeliet. Hjälp oss att glädja oss över det med en enkel och barnslig tro. Amen.

tisdag 28 april 2015

Guds omsorg också när vi går igenom elände

   Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de är av evighet.Tänk inte på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE. Vänd dig till mig och var mig nådig, ty jag är ensam och betryckt. Ps. 25:6-7


Tänk på liknelsen om den förlorade sonen i Lukas 15. Den här otacksamma sonen frågade om han kunde få sin del av arvet. Då försvann han till ett främmande land och spenderade allt i ett liv fyllt av utsvävningar. På slutet när hungersnöd kom var han så fattig att han var tvungen att ta sin tillflykt till att vakta svin för att överleva. Till slut, efter att ha dragit på sig en massa elände, ångrade han sig och gick hemåt, där hans far välkomnade honom med öppna armar. Trots protester gav hans far honom tillbaka hans plats i familjen och förlät sin son fullkomligt för allt han hade gjort.

Det är just så här vår himmelska Fader ställer sig till oss. Ibland, när vi framhärdar i att vara olydiga mot honom, tillåter han att vi går vilse och hänger oss åt syndiga lidelser och begär. Men vad händer? Som resultat av denna avsiktliga olydnad mot Gud drabbas vi ofta av stort lidande. Det enda vi har åstadkommit är att vi har dragit skam och förtvivlan över oss. 

När detta händer, kan vi bara göra en sak och det är att vända tillbaka till vår nådefulle Fader. Vi kan bara be Honom att inte komma ihåg våra överträdelser mer och vara oss nådig. Och detta är precis vad som sker. Genom lidande drar vår Fader oss tillbaka från våra synder. Han förlåter oss för Jesu skull och ger oss tillbaka våra fulla rättigheter som Hans barn. Amen.

Bön:
Käre himmelske Fader, jag bekänner att jag ofta medvetet är olydig mot Dig. Vid sådana tillfällen åsamkar jag mig själv stor skada. Förlåt mig och var mig nådig. Dra mig tillbaka till Dig och ge mig Din helige Ande. Bevara mig från beteenden som kan förgöra själen. Amen.

Inse att du behöver Guds nåd

Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike" Joh. 3:3

Nikodemus var efter mänsklig standard en stor man. Han var farisé, medlem av judarnas högsta råd och en respekterad lärare i Israel. Han var med andra ord bland de allra främsta och bästa. Men han var också en syndare som var i stort behov av Guds nåd. Då han kom till Jesus på natten för att prata med honom gick Jesus rakt på sak och gjorde detta klart för honom.

Nikodemus berömde Jesus och hoppades troligen att han som var "en lärare som kommer från Gud" skulle ge honom beröm tillbaka. Nog skulle en så fin människa som honom, förtjäna en uppmuntrande klapp på ryggen? 


Men Jesus gav honom ingen klapp på ryggen. Istället sa han rätt ut, att han behövde bli född på nytt. Att han var jude gav honom inte automatiskt inträde i Guds rike. Hans position som farisé och medlem av judarnas råd betydde ingenting. Han hade ännu inte kommit in i Guds rike och alla hans gärningar och hela hans fromhet skulle heller inte skaffa honom en plats där. Han var en andligt död syndare som behövde en ny födsel från ovan. 

Det finns många människor som Nikodemus, välmenande och fromma människor, men som i grunden är gärningsorienterade i förhållande till Gud. De tror att eftersom de bara försöker så gott de kan att vara goda och göra gott, kommer Gud att löna dem. De hoppas att vägen till Gud går genom deras egna gärningar.

Du och jag är inte immuna inför en sådan tanke. Det finns en

gammal farisé i oss alla som frestar oss till att lita på våra gärningar, till att tänka på våra böner, vår trofasta kyrkogemenskap och flitiga gudstjänstbesök, våra generösa gåvor och vårt självuppoffrande tjänande som ska göra oss goda nog för Gud att föra oss in i hans rike för evigt och alltid.

Men låt oss inte bedra oss själva. Ingen kommer in i Guds rike bara genom att vara god, för ingen av oss klarar att vara god nog. Yttre fromhet och felfri livsföring gör oss inte värdiga Gud, för som Jesus påminner oss om i Matt. 5:20 "Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket." Istället för att klappa oss själva på ryggen, låt oss inse vårt desperata behov av Guds nåd. Vi kan inte bli stående framför Gud bara tack vare våra gärningar. Vi kan inte komma in i Guds rike på egen hand. Vi behöver en ny födsel, ett nytt andligt liv som bara Gud kan ge oss. Gud vare lovad för att han har gett oss detta nya liv i sin Son och genom sin Ande. Vår Gud är frälsningens Gud.

Herre, hjälp oss att se vårt eget stora behov så att vi mer och mer kan värdesätta det glada budskapet om din nåd och fräsning. Amen.

måndag 27 april 2015

Adam och Kristus

Dock är det inte med nåden som med syndafallet. Ty om de många har dött genom en endas fall, så har ännu mycket mer Guds nåd och gåva överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd. Rom. 5:15

    I Romarbrevet 5 jämför aposteln Paulus Adam med Kristus. Adam syndade, Kristus levde ett syndfritt liv. Adams synd ledde till död, Kristus lydnad ledde till rättfärdiggörelse. Om vi inte ser grundligt på Paulus ord kan vi få det intrycket att det handlar om en jämbördig jämförelse. Men det är inte. Paulus skriver: "Men det är annorlunda med Guds nådegåva än med Adams fall. På grund av den enas fall måste många människor dö. Men Guds nåd är oändligt mycket större. Den är en gåva, och den ges till många på grund av en enda människa, Jesu Kristi nåd. "

    Den nu framlidne professor Siegbert Becker skrev en kommentar till dessa verser. "Det finns en verklig likhet mellan Adam och Kristus men det finns också en enorm skillnad. Om Kristus hade kommit till världen bara för att gottgöra det Adam hade ödelagt, skulle han ta bort Adams synder, men alla våra synder skulle fortsätta existera. Kristus

förlåter emellertid också alla andras synder inklusive Adam synder. Om Kristus hade gjort upp för precis det som Adam ödelade då han syndade, skulle han bara ha fört oss till den nivå som Adam var på innan han syndade. Då skulle Gud ha sagt till oss. 'Nu ska vi se om de kan vara lydiga och motstå djävulens frestelser' Men Jesus för oss inte bara upp på den nivån. Han för oss upp på en nivå där vi har evigt liv trots att vi inte klarar att hålla Guds bud fullkomligt."

    Kristus, den andre Adam, kom för att uträtta något mycket mer än det den förste Adam uträttat. Kristus gjorde det Adam skulle ha gjort - han sa nej till synden och Satan, inte bara för Adam, men också för dig och mig. Därför har du och jag det Gud alltid har förväntat sig av oss - liv, liv i honom med honom och för honom. Vi har det. Det är vårt. En man önskade en gång att trösta en vän som gick igenom svåra tider i livet. "Hur har du det" frågade han. Vännen såg på honom och log: "Gud har välsignat oss med mer än jag förtjänat" Ja, synden har gett oss många problem och sorger i livet, men Gud har gett oss mer - mycket mer. Han har gett oss förlåtelse och liv.


Käre Jesus, jag tackar dig för de stora ting du har gjort för mig. Amen.

lördag 25 april 2015

Pröva andarna

Mina älskade, tro inte alla andar utan pröva andarna om de kommer från Gud. Ty många falska profeter har gått ut i världen. Så känner ni igen Guds Ande: varje ande, som bekänner att Jesus är Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud, och varje ande som inte bekänner Jesus, han är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu är i världen. 1 Joh. 4:1-3

Det finns människor som har gjort sig stora namn och som säger att vi inte skall ifrågasätta Andens verk som han utför genom dem, enligt dem själva. Men den Helige Ande talar här

om för oss genom Johannes att vi skall pröva andarna. Johannes ger oss ett enkelt test för att inte bli bedragen. Vi måste jämföra allt som "anden" säger, med den helige Skrift, eftersom det finns många fördolda sätt att förneka Kristus som har kommit i köttet. Skriften är den enda säkra måttstocken som vi har och den har blivit oss given för att vi skall kunna vara säkra på vår frälsning. Amen.

Bön:


Helige Ande, Du är den högste visheten och Du har omsorg om vår dyrbara tro. Du har befallt oss att pröva andarna. Hjälp oss att lära Ditt Ord så ordentligt så att vi inte kan föras vilse av antikrists ande. Amen.

Född på nytt

Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. Joh. 3:5-6

Vad menas med att bli "född på nytt"? Nikodemus hade problem med att förstå detta och det finns människor också idag som inte förstår det.Det finns sådana som hävdar att de är pånyttfödda kristna. Vi är alltid glada för att få höra människor bekänna sin trofasthet till Kristus, men vi undrar av och till över vad de lägger i ordet "pånyttfödd". För det verkar underförstått som om det skulle finnas två slags kristna, de som är pånyttfödda och de som inte är det. Några hävdar att för att kunna bekänna sig som en verklig kristen, måste vi kunna peka på en speciell erfarenhet eller upplevelse som skedde vid en bestämd tidpunkt. Utan en sådan upplevelse, liknande den Paulus hade på vägen till Damaskus ( se Apostlagärningarna kap. 9 ) kan man inte kalla sig kristen i ordets egentliga mening.

Men att bli född på nytt betyder enligt Skriften, ganska enkelt, att komma till tro på Kristus. Varje person som förs till tro på Frälsaren, är därför en pånyttfödd kristen. Vi bidrar lika lite till denna andliga pånyttfödelse som vi bidrog till vår naturliga födelse in i denna världen. Den helige Ande, och han ensam, är Herren och Livgivaren. Bara han ger liv. Han pånyttföder andligt talat döda syndare som inte av eget förnuft eller kraft kan tro på Jesus Kristus, sin Herre, eller komma till honom. Det är inte vår avgörelse för Kristus, men Andens nådiga och mäktiga gärning i våra hjärtan som ger oss en ny födelse.

Hur utför den heliga Ande detta pånyttfödelsens under? Han gör det genom nådemedel, evangeliet i Ord och sakrament. För många av oss skedde vår andliga pånyttfödelse då vi

blev döpta som små barn. Då blev vi födda på nytt av vatten och Ande. Vi blev kallade in i nådens rike. Vi blev Guds barn och arvingar till himlen. Vi behöver inte leta efter en eller annan unik eller spektakulär upplevelse. Alla de fantastiska löften Gud ger oss i sitt Ord, hjälper den Helige Ande oss att ta till oss i våra hjärtan och göra till våra. Tack vare den Helige Ande är evangeliet en Guds kraft till frälsning.

Låt oss prisa Anden för hans nådiga gärning i oss och låt oss fortsätta använda Andens medel, Ordet och sakramenten, så att vår tro kan få näring och styrka. Anden verkar självklart när och var han vill men han gör det alltid genom nådens medel. Dessa medel är lätt tillgängliga för oss. De är så nära som vår egen Bibel, predikstolen i vår församling, dopfunten och nattvardsbordet i vår kyrka. Där finner vi Guds nåd. Där räcker han oss sitt evangelium. Låt oss gå dit flitigt och ta det till oss!

O Helige Ande, kom in i hjärtat mitt och utför din goda gärning där. Amen.

torsdag 23 april 2015

Frid med Gud

Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Rom. 5:1

    Efter att järnridån föll, trodde många människor att det skulle bli fred på jorden. Uppmuntrad av många framgångsrika år på jorden har många människor fått ett starkare fredshopp. Men hopp om fred på jorden är verkligen ett osäkert hopp. Detta blev vi inte minst påminda om den 11 september då terrorister störtade flygplanen in i World Trade Center i New York och flera tusen människor omkom. Och tiden efter denna chockerande händelse har visat att det inte går mot fredligare tider på jorden. Så fred på jorden är en osäker fred. 


Så är det inte med den andliga  freden. Den är inte osäker. Änglarna som bröt stillheten och ron ute på Betlehems marker den första julnatten, lovprisade Gud för att han hade bringat fred till jorden. De sjöng om fred mellan Gud och människor, en fred som är mycket viktigare än fred mellan folkslag.  Men också denna fred kan vi börja tvivla på eftersom vi fokuserar på våra liv. Vi kan mycket väl börja undra över om det verkligen kan vara fred mellan Gud och människorna. Tänk bara på avundsjukan och bitterheten som så ofta dominerar i våra hjärtan. Lägg där till alla de hårda ord som går ut från vår mun. Och se de många misslyckade gärningar vi dagligen gör. Ingenting av detta ger oss någon särskild frid i våra hjärtan. Tvärt om, vi blir oroliga och modlösa. 

Hur kan vi förvänta oss fred med Gud? Bibeln säger att vi har fred med Gud. Varför? Därför att han sände sin Son till oss för att vara vår förmedlare. I Guds rättsal finns det inte behov av många vittnen och en lång jury-utredning. Det är ett faktum utan tvekan att vi är skyldiga. Likväl har Gud förklarat oss icke skyldiga för Kristi skull. Kristus offrade sig själv för oss  och tog vår skuld på sig. Den som tror på Kristus har därför fred med Gud. Med trons ögon ser och tror vi på honom som själv är garantin för vår fred. 

 Herre Jesus, du kom in i världen som är full av ofrid och strid. Du kom för att bringa fred. Styrk oss med din helige Ande så att vi inte mister synen av den friden som du har skaffat oss och som övergår
    allt förstånd. Amen
.

Kristus talar både nåd och dom

Fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de inte på honom. Så uppfylldes profeten Jesajas ord: "Herre, vem trodde vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm uppenbarad?" (Joh 12:37,38) 

Hela tisdagen undervisade Jesus folket på tempelplatsen. Han gömde sig inte i skuggorna som uppkom vid morgon- och eftermiddagssolen. Fastän han talade öppet kunde judarnas ledare inte stoppa honom. De stod längst bak i hopen och såg och lyssnade de också, men de blev bara allt fastare i sitt beslut att döda honom.
I det sena eftermiddagsljuset sade Jesus till slut sina sista ord på tempelplatsen. Klart och tydligt varnade han de skriftlärda och fariseerna för deras skenhelighet (Matt 23:13-36). Den skarpa udden i hans hårda ord borde ha chockerat dem så att de tog sitt motstånd och sin otro under omprövning. "Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare!" (vers 13). Han sade det inte bara en gång utan om och om igen. "Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare!" (vers 15). "Ve er, ni blinda ledare!" (vers 16). "Ni huggormar, ni huggormsyngel" (vers 33). Jag kan tänka mig hur de skriftlärda och fariseerna stod där med knutna nävar och gnisslande tänder. De måste ha stirrat argt på Jesus och önskat att de kunnat spotta eld på honom. 



Hur skarpa dessa sista ord än var så avslutade Jesus med att uttrycka sin djupa kärlek till dem som önskade hans död. Han sade: "Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte" (Matt 23:37). Jesus längtade efter att omfamna och förlåta sina fiender, men de framhärdade i sitt hat och sin missunnsamhet. Tidigare på dagen hade han gjort deras argument om intet. Sedan varnade han dem genom liknelser, och slutligen, när allt annat hade misslyckats, talade han klarspråk om hur fruktansvärd domen skulle bli. Inget mer kunde göras. Hans offentliga verksamhet var slut. 


Gud handlar alltid med människor på sitt eget sätt. Först tilltalar han dem vänligt. En del är alltid redo att lyssna till

Jesu vänliga inbjudan medan andra gör motstånd. När de som inte lyssnar framhärdar i otro upprepar Herren sitt kärleksfulla budskap. Om det inte blir något gensvar blir orden gradvis allt skarpare. Slutligen kan Herren inte göra annat än uttala sin hemska dom över otron. Men till och med
i detta chockerande budskap når Jesu röst ut för att uppmuntra till ånger och erbjuda förlåtelse. Han visar aldrig tillbaka någon som kommer, endast dem som förblir i otro trots alla hans kärleksfulla och tålmodiga ansträngningar.
Det var det som hände i templet två dagar före påsk. Sent på dagen gick Jesus därifrån. Hans sista ord var hårda domsord, och det fanns uppenbarligen inget annat sätt att handskas med de judiska ledarnas otro. 


BÖN: Käre Herre, jag vet hur svårt jag har att erkänna mina egna synder och misslyckanden. Jag har lätt för att försvara mina syndiga gärningar och tankar hellre än att bekänna dem. Ändå talar du till mig i ditt ord och vill att jag skall ångra mig, vända mig bort från min synd och lita på att du förlåter mig. Hjälp mig att inte försvara min synd och bära fram otrons usla frukt i mitt hjärta. Hjälp mig att inte bli arg på dem du sänder till mig för att tala om synd, min synd. När jag bekänner min synd, låt mig då höra det milda och vederkvickande budskapet om förlåtelse, min förlåtelse. Amen.

måndag 20 april 2015

För Gud är allting möjligt!

»När Jesus fortsatte sin vandring, sprang en man fram, föll på knä för honom och frågade: Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv? Jesus sa till honom: Varför kallar du mig god? Endast en är god - och det är Gud. Buden känner du: Du skall inte mörda, du skall inte begå hor, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Hedra din far och din mor! Mannen sade: Mästare, allt detta har jag hållit sedan jag var ung. Jesus såg på honom och fick kärlek till honom och sade:
Ett fattas dig. Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig! Då blev mannen mörk i blicken och gick bedrövad sin väg, ty han ägde mycket. Jesus såg sig omkring och sa till sina lärjungar: Hur svårt är det inte för dem som är rika att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike. Då blev de ännu mer förskräckta och sade till varandra: Vem kan då bli frälst? Jesus såg på dem och sade: För människor är
det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allt möjligt.
» Markus 10:17-27.


När man läser vad Jesus säger och samtidigt ser nöden i världen och vet hur stort överflöd på ägodelar vi själva har, så måste man fråga sig hur det är möjligt för oss att komma in i Guds rike. »Jo, vi kan också komma in i Guds rike, därför att Gud är så god mot oss,» brukar vi kristna säga. Men tänker vi då på, att det var just så den rike mannen sa och tänkte. »Gode Mästare, hur kommer jag till himlen
Då bad Jesus honom att tänka över vad han egentligen menade med att säga att Mästaren var god. Tydligen kan vi lägga in vitt skilda betydelser i ett sånt uttryck. Att Gud är snäll och hygglig, att han är kärleksfull och tyder och tolkar allt till det bästa och kanske gärna glömmer våra fel och brister och överser med våra synder. Det är som om Jesus ville säga: Lämna inte åt slumpen om du får ärva Guds rike eller inte. Tänk i stället noga igenom hur det är med den saken. Lämna inte din salighet åt känsla eller inbillning. Gör det helt klart för dig, hur det är möjligt för oss som har samlat så många ägodelar att bli så fria att vi kan komma in i himlen. Vad som skiljer den här ynglingen från så många rika i vår tid är, att han tydligen hade bekymmer för sin fattiga själ och sin eviga salighet. Många rika hinner inte att ägna den frågan någon omtanke. Rikedomen har en väldig förmåga att få makt över våra tankar och krafter. Rikedomen, de jordiska tillgångarna, ja också de jordiska behoven och bristen på tillgångar sköter sig ju inte själva. Att äga mycket kräver också mycket tid och kraft och engagemang, både att få det och att kunna behålla och kanske föröka det. Vilken befängd tanke att rikedomen skulle på något sätt befria från bekymren och problemen. Tvärt om. Rikedomen kräver allt, alla krafter och en människas hela tid och energi. Detta avser Han också med orden: »Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.» Och då kan det vara farligt att vara rik. Det skall vi som har mycket, och kanske drömmer om mer, tänka på. 
 
Men det behöver sägas, att det är lika oreflekterat att påstå att »vi ar det för bra för att vi skall söka Gud och leva fromt.» Det sägs ganska ofta och slarvigt: »Vi har det för bra helt enkelt. Vi behöver pröva fattigdom och nöd för att vi skall börja tänka på själen och himlen.» Det är ju inte bara för den rike det är svårt att komma in i himlen. Jesus säger också: »Ja, mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike.» 

 
För själens skull är varken rikedomen eller fattigdomen något att stå efter. Båda är svåra att hantera. Båda för med sig så mycket bekymmer och blir lätt hinder. Vi borde därför be så som den vise kungen Salomo själv ber i Ordspråksboken 30:8, 9: »Ge mig inte fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd jag skall ha. Jag kunde eljest, om jag bleve allt för mätt, förneka dig, så att jag frågade: Vem är Herren? Eller om jag bleve allt för fattig, kunde jag bli en tjuv, ja förgripa mig på Guds namn.» Att slarvigt säga att vi har det
för bra, är att visa stor otacksamhet och att anklaga Gud, som är alla goda gåvors givare. »Herren är den som gör fattig. Han gör ock rik» (1 Sam 2:7). 

 
Ogudaktigheten och likgiltigheten inför de eviga tingen har en allvarligare orsak än de jordiska ägodelarna och fattigdomen. Herren säger det med orden: »Ingen är god utom Gud allena.» Det är den allvarliga sanningen. Ingen annan än Gud är god. Alla vi andra är onda. Det är därifrån ogudaktigheten och bekymmerslösheten om själen kommer. Det är syndafördärvets frukter att vi är obekymrade om saligheten och vårt gudsförhållande. Vårt djupa syndafördärv är orsaken till att vi varken kan hantera fattigdom eller rikedom och är så bekymmerslösa när det gäller himlen och saligheten.


Lika vanlig som det är att tänka att jag kommer nog till himlen därför att Gud är så god och överseende, lika vanligt är det säkert att vi tänker att vi kommer in i Guds rike därför att vi är goda och har gjort mycket gott. »Vad skall jag göra för att ärva Guds rike?» De flesta svarar: »Håll buden! Lyd Gud! Gör så gott du kan! Bed! Var snäll och vänlig! Förlåt och var tolerant! Hjälp de fattiga! Gör rätt för dig! Var ren, anständig och moralisk! Hedra dina gamla föräldrar! Ljug inte och skvallra inte! Gud skall löna dig för allt det goda och osjälviska du gör.» Så litade uppenbarligen den rike ynglingen på att det är för de goda gärningarnas skull vi blir belönade med en plats i himmelriket.


Detta är egentligen de verkliga fariseernas lära och tro. Att människan är god. Att det inte finns något som heter ett totalt syndafördärv som skulle kunna hindra oss att bli rättfärdiga genom goda gärningar. Att det hos alla människor finns kvar, åtminstone en gnista av det gudomliga och goda, ett litet himmelskt ljus, om än svagt och flämtande. Därför förmår vi

att välja och göra det goda, att göra rätt för oss och leva så att vi får komma till himlen. Så blev den rike ynglingen djupt bedrövad och besviken när Jesus sa: »Ingen är god utom Gud allena.» En gång för alla gör vår Frälsare här upp med den okristliga och obibliska fariseiska tanken att människan är god. Vi är onda och fördärvade från födelsen. Detta är vårt bittra arv från Adam och Eva. Ett dåligt arv, arvsynden, som gör oss oförmögna till det som är gott och snara att i stället göra det som är ont. Vi kan inte göra rätt för oss inför Guds stränga krav på fullkomlighet. 
 
Visst måste vi hålla med om att det finns onda och goda människor. Ja, att t.o.m. hedningar och ogudaktiga kan göra mycket gott, ofta bättre än vad vi kristna gör. Men det är nu inte bara av människor vi skärskådas och bedöms. Inför människor kan vi i bästa fall leva så rättfärdigt att de säger att vi är goda och rättfärdiga. Det borde vi sträva efter. Men nu skall våra liv först och främst skärskådas och bedömas av den helige treenige Guden. Och inför Honom är vårt hjärtas fördärv uppenbart. »Människan ser till det som är för ögonen. Men Gud ser till hjärtat.» Han som sett och vet allt säger: »Ingen är god utom Gud allena.» 


Men det underbara och förunderliga är, att Han ändå älskar oss så mycket att Han förbarmade sig över oss och kom för att frälsa oss. »Då såg Jesus på den rike ynglingen och fick honom kär.» Här används det grekiska ordet agape, som anger den gudomliga kärleken, som är förmer och högre än vänskapen och den erotiska kärleken. Han såg på den rike, förvillade ynglingen med förbarmande, utgivande, förlåtande, gudomlig kärlek, som går i döden för syndare och ovärdiga. Så säger han det som måste sägas till alla som räknar med att det goda de gjort skall ge dem en plats i himlen: »Ett fattas dig.» Därför att lagen kräver allt och aldrig får nog av oss. Lagen kräver fullkomlighet av oss. »Var fullkomliga, så som er himmelske Fader är fullkomlig. Om någon felar i ett så är han skyldig till allt.» Det skall vi komma ihåg när vi blir riktigt nöjda med oss själva och vår godhet, d.v.s. självgoda: »Ett fattas dig.» Träder du fram för Gud med dina goda gärningar, dina offer och böner, dina tårar och dina lidanden och med din kärlek och begär att därför få vara med bland de saliga, så blir svaret: »Ett fattas dig. Du har fortfarande mycket kvar att göra för att du skall räknas till de fullkomliga.»


För oss som är rika är det stötande att höra Jesu ord: »Gå och sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga!» Men kan vi rika kristna nonchalera detta ord när det finns så många fattiga? Kan vi avfärda det med att det är ett socialt evangelium och gärningslära att säga: »Sälj vad du äger och ge åt de fattiga!» När du förlitar dig på din godhet, så skall du inte glömma vad Herren här sagt. Ja, vad har du gjort för flyktingar och hemlösa, för dem som drabbats, för arbetslösa, obemedlade och missbrukare? Guds stränga lag, »Du skall älska din nästa så som dig själv», kräver allt. För den rike, självtillräcklige, som förlitar sig på sin rikedom, stängs himlens port med orden: »Ett fattas dig. Gå och sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga


Men för alla Guds barn, som lever av nåden och älskar Gud och sin nästa med ett hjärta där Gud själv bor genom tron, och som vet att himlens port står öppen, blir detta ett ord som gör hjärtat brinnande och varmt av kärlek till fattiga, nödlidande och flyktingar. »Det är min Herres och Frälsares vilja att jag delar med mig av allt det goda jag fått. »Vi älskar därför att Han först har älskat oss.» Vi ger för intet därför att vi själva har fått för intet.» »Var så till sinnes som Kristus Jesus var!» 


För den omvände är detta inte lagens tunga krav längre. Guds barn står inte under lagen. Den har Jesus uppfyllt åt oss. Guds barn säger: »» Vad jag har är Guds egendom, som jag satts att förvalta, så att det blir till nytta i Guds skapade värld. Är det då överhuvud taget möjligt för oss, med alla våra ägodelar, att komma in i Guds rike, när Jesus säger att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike? »För människor är det omöjligt.» »Men för Gud är allting möjligt.» När han får föra den rike syndaren till besinning, måste den överbevisade utropa: »Nu finns det bara ett. Nu kan jag bara hoppas att Gud gör det jag inte kan, ett under och låter mig få komma igenom nålsögat och in i himlen. Att jag får tillräkna mig Jesu förtjänst och komma in genom Guds nåd. Jesu goda gärning är det som ger mig en plats i Guds rike. Mina gärningar räcker inte till. Gud, lär mig att leva med allt det jag äger som om jag inte ägde det. Gör mig fri och oförhindrad. Hjälp mig att först söka ditt rike och din rättfärdighet och att tro att du också skall ge mig allt det övriga. För Gud är inget omöjligt. Inte ens att ge mig ett nytt, gott hjärta där gudsfruktan och förnöjsamhet regerar". (av Lars Engquist Biblicum nr. 3, 1995)

Lägg därför allt i Herrens hand! Dig själv och alla dina bekymmer. Dina pengar och allt vad du äger. Din familj och din salighet. Han är mycket stark och stor och god och nådig. För Gud är allt möjligt. Lovat vare Hans namn. Amen

Bön och åkallan

Åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig. Ps 50:15.

Ibland möter vi människor som klagar över att de inte har någon att tala med, ingen som lyssnar på dem. Ensamhet och tystnad är ofta välbekant för människor, särskilt i stora befolkningskoncentrationer, i städernas bostadsområden etc. »Mig är det ingen som lyssnar på, jag har ingen att tala med», så berättade en kvinna i pressen för en tid sedan. Den enda hon talade med var den s k samarit som besökte henne
några gånger per vecka.


Om vi lyssnar till vår text ger vi akt på hur Herren uppmanar oss att vända oss till Honom. Till Honom får vi vända oss, särskilt när nöden driver oss. Han vet redan om vår nöd, Han

känner oss bättre än vi själva, och Han vet att vi ofta är i nöd. Varje Guds barn vet också att vi ofta behöver vända oss till Honom med bön om förlåtelse och upprättelse.
Denna text lär oss att vi med stort förtroende kan vända oss till Honom. Herren är ingen sladdrare, som ropar ut det vi talar med Honom om. Han lovar att höra oss och att hjälpa oss. Det finns många ställen i Skriften som uppmanar oss till bön. Vi som tror på Guds löften om bönhörelse behöver inte klaga, ja, vi kan egentligen inte säga: »Det finns ingen som Iyssnar på mig.» Vi har alltid Gud att vända oss till. Herren har befallt oss att bedja: »Bed och ni ska få, sök och ni ska finna. Klappa på och man ska öppna för er», Matt 7:7.
 

Herren har lovat höra oss: »Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så kan ni be om vad ni vill och ni ska få det», Joh 15:7. Och för det tredje: Vi behöver bedja till Honom i vår nöd. Det finns alltid något att bedja om. Framförallt finns det ju alltid nöd både i oss och omkring oss, som vi behöver hjälp emot. Vi är alltså inbjudna att bedja. Vi kommer inte objudna eller ovälkomna. Hos profeten Jesaja i det 8:e kapitlet visas folket bort från andebesvärjare och spåmän till Gud med orden: »Ska inte ett folk fråga sin Gud? Ska man fråga de döda för de levande Den kristna bönen är inte en bön ut i det ovissa. Det är bön till en Gud som känner de sina och som vet om deras innersta behov. Han blir aldrig överraskad eller förvånad utan lovar t o m att »förrän de ropar ska jag svara dem», Jes 65:24.

»Jag ska hjälpa dig, och du ska prisa mig». Vilket väldigt löfte! Det borde göra oss förlägna. Tror vi verkligen på Herren Gud och Hans löften? Borde inte dessa löften göra oss ivriga att ständigt ropa till Honom? Jakob talar i sitt brev om hur mycket en rättfärdig mans bön förmår; då talar han om hur Elias bad en bön och det regnade inte på tre år och sex månader. Sedan bad han igen, och då kom regnet. Elias var en människa som vi, säger Jakob. Han menar alltså att det
inte var p g a sin egen förmåga eller makt som Elias åstadkom detta under. Det var genom trons bön. Trons bön innebär att den helt och hållet är grundad på Jesu Kristi förtjänst. Därför säger Jesus i Matt 21:22: »Och allt vad ni ber om med tro i era böner, det ska ni få». Otrons bön har inga löften. Otrons bön är ett rop ut i tomma luften. Däremot vet trons människa vem hon ber till. Jesus säger till den
samaritiska kvinnan i Joh 4 att de tillbad vad de inte kände, men vi tillber det som vi känner.


»...Och du ska prisa mig». Ja, så kommer den sanna lovprisningen ur det hjärta som känner Herren genom nåden. Hela Guds församling är en lovsjungande församling och den enskilda människan en själ som vet att vända sig till Herren, som hör och kan hjälpa den nödställde. »Min hjälp kommer från Herren som har gjort himmel och jord». Amen.

Frestelser

"Efter en tid hände det att hans herres hustru kastade sina blickar på honom och sade: "Ligg med mig!" Men han vägrade och sade till sin herres hustru: "Ända sedan min herre tog mig i sin tjänst bekymrar han sig inte om något i huset. Allt han äger har han lämnat åt mig att sköta om. Här i huset har han inte större makt än jag, och ingenting annat än dig har han förbehållit sig eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?" Fast hon dag efter dag talade på det sättet till Josef, lyssnade han inte på henne och ville inte ligga med henne eller vara tillsammans med henne." (1 Mos. 39:7-10)

Josef hade blivit såld som slav av sina avundsjuka bröder, men Gud välsignade honom genom att låta Potifar ge honom ansvar för hela hans hushåll. Endast sin fru hade han behållit för sig själv. Nu försöker djävulen få Josef att ta sin herres fru och på så sätt synda både mot Gud och sin herre. Men se hur Gud befriar Josef från denna frestelse. Han bevarar

Josef från att ge efter. Han ger Josef kraft att stå emot och förbli ståndaktig i tron, men inte utan kamp. Josef var tvungen att hela tiden vara på sin vakt för att avvärja djävulens närmanden.

Kära vänner, så här är det ställt med en kristens liv. Djävulen tar till alla knep för att fördärva oss och för att få oss att överge Gud och vår tro. Därför måste vi ständigt kämpa mot frestelsen att falla i grova synder. Varje dag måste vi be "inled oss inte i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo". Men det är just genom den här kampen som Gud styrker vår tro när Han håller
Jesus framför ögonen för oss i evangeliet. Ibland klarar vi genom Hans nåd att motstå djävulen. Men när vi ger efter, som så ofta sker, är Han där för att leda oss till att bekänna våra synder så att vi kan ta emot Hans nådefulla förlåtelse i avlösningen. Amen.
Bön:

Käre himmelske Fader, vi tackar Dig för att bevara oss i tro och befria oss från djävulens frestelser genom Din helige Ande. Och när vi ändå faller så tackar vi Dig för att dra oss tillbaka genom att leda oss till att bekänna våra synder och ta emot Din förlåtelse.
Amen.


söndag 19 april 2015

Gud räddar sitt folk från det onda

Och HERREN förde oss ut ur Egypten med stark hand och uträckt arm, med stora och fruktansvärda gärningar, med tecken och under. 5 Mos. 26:8

Med hjälp av väldiga under fick egyptierna sin dom av Gud, och samma under använde han för att befria sitt folk med. Då Egypten blev hemsökt av de nio första plågorna, blev hans folk besparade det onda. Då den sista plågan kom, gick dödens ängel förbi alla dem som hade strukit blod från ett lamm på dörrbjälken och dörrstolparna. Gud sparade Israels förstfödda söner från döden.


Vid Röda Havet delade Gud havet itu. Därmed kunde folket tryggt komma över till den andra sidan och bort från den egyptiska hären som jagade efter dem. Folket sjöng: " Jag vill lovsjunga HERREN, ty högt är han upphöjd. Häst och ryttare störtade han i havet. HERREN är min kraft och min styrka, han blev min frälsning." ( 2 Mos 15:1-2 ) Då Israels folk befann sig mitt i öknen och behövde mat, försörjde Gud dem med vatten, manna och vaktlar. Israels folk såg med glädje tillbaka på den tiden då Gud genom sina mäktiga gärningar befriade dem från Egypten och räddade dem från det onda medan de var på väg till det lovade landet.


Räddar Gud oss från det onda på samma sätt idag också? Både ja och nej. Av och till får vi uppleva att slippa undan en olycka eller bli befriad från en sjukdom genom ett under.

Ändå använder Gud inte alltid underverk för att rädda oss från det onda. Han kan använda dem som han har satt över oss, t.ex. våra föräldrar eller myndigheter. Oavsett hur han gör det, så håller han sitt löfte. Han har sagt: "Ingenting skall någonsin skada er." Luk 10:19
 
Detta löfte betyder inte att vårt liv kommer att bli problemfritt. Det betyder däremot att Gud ska styra och leda problemen i vårt liv så att de blir till det bästa för oss. Och i sådana stunder kommer vår goda herde ge oss den styrkan vi behöver och trösta oss med sin käpp och stav. 

 
Vi vet att Gud kommer att rädda oss från absolut allt ont den dagen han tar oss hem till himmelen. Vi kan instämma i Paulus ord om att Herren ska befria oss från alla onda angrepp och föra oss tryggt hem till sitt himmelska rike. Tryggt framme vid den himmelska stranden ska vi på nytt sjunga Israels lovsång om befrielse. "Herren är min kraft och min styrka, det är han som befriat mig

 
Låt oss tacka Gud med hjärta, mun och händer, Som överflödigt gott och oförtjänt oss sänder, Som helt från moderns liv på oss har nådigt tänkt Och allt vad tjänligt är, så rikligt oss skänkt.

lördag 18 april 2015

Gud bryr sig när vi har det svårt

HERREN sade: "... Jag känner till deras lidande." (2 Mos 3:7)

Har du någon gång varit i centrum för all uppmärksamhet? Har du blivit överöst med "krya-på-dig-kort" och fått många besök när du varit sjuk? Har du någon gång varit utsatt för en olycka och därefter fått så mycket kläder, mat och så många hjälpande händer att du till slut blivit överväldigad? Blev din brevlåda full av tröstande brev och uppmuntrande kort under tiden du sörjde? Var telefonen upptagen? Det är verkligen värmande att uppleva något sådant. Det känns bra att uppleva att andra bryr sig och vill hjälpa. Det ger hopp i svåra tider.

Försök att föreställa dig hur Mose måste ha känt det den dagen då den levande Guden talade till honom från den brinnande busken på detta sätt. "Jag känner till ert lidande." Den evige Guden kände till Israels lidande. Han brydde sig om dem och ville gärna hjälpa dem i nöden. Herrens Ord gav hopp till Mose. Hans folk skulle få hjälp under den svåra tiden. Herrens Ord upprättade Israels folks hjärtan. Moses förde Herrens budskap vidare till dem. " när de hörde att HERREN hade tagit sig an Israels barn och sett deras lidande, böjde de sig ner till jorden och tillbad." ( 2 mos 4:31 ) Herrens Ord gav dem hopp och tröst. Israeliterna lovade och prisade Gud.

Vår umgängeskrets vet inte alltid om att vi har problem.

Äktenskapet kanske haltar. Vi kan plågas av ensamhet eller av ett bristande självförtroende. Barnen kanske är olydiga. Räkningarna blir inte betalda i tid. Det är mer troligt att vi inte får höra tröstens ord av andra. Vi vet inte om andra bryr sig om oss och vill hjälpa. Det gör lidandet dubbelt så smärtfyllt.

Det finns likväl alltid en som är intresserad av oss när vi har det svårt. Det är han som bryr sig om oss och ville hjälpa det lidande Israel – vår evige Herre. Genom sitt Ord säger han "Jag skall inte lämna dig eller överge dig." Och han säger: "Ropa till mig på nödens dag, så skall jag rädda dig, och du skall ära mig." Med dessa löften säger vår evige Herre: "Jag vet hurdant du har det. Jag bryr mig. Jag vill hjälpa och jag hjälper"

Orsakar lidandet oss sorg? Ta och skriv ned vår evige Herres löften som är citerat ovanför, och ha dem klara när du behöver dem. Läs dem om igen när du behöver veta att det finns en som bryr sig. Guds löften ger hopp och tröst genom mörka stunder.

Evige Herre, må dina löften påminna mig om din omsorg och din villighet till att hjälpa när jag har det svårt. Amen

fredag 17 april 2015

Varför bekymra dig?

Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? (Matt 6:27)

Blir din hälsa bättre om du bekymrar dig för den? Växer ditt hår ut igen om du oroar dig för att du tappar det? Kommer du att leva för alltid om du är rädd för att dö? Svaret på alla dessa retoriska frågor är ett rungande nej. 


Bekymmer kan inte ändra på framtiden. Bekymmer kan inte göra ens livssituation bättre. Bekymmer är faktiskt slöseri med tid. Det är det som Jesus menar när han säger: "Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?"

Men det är inte bara improduktivt att bekymra sig. Det är rentav skadligt. Läkare säger att överdriven oro kan leda till huvudvärk, magsår, sömnlöshet och högt blodtryck. Vem vet hur många det är som idag behöver sjukhusvård för att de blivit sjuka av att oroa sig för saker som de inte kan påverka? Bekymren kan snarare förkorta livet än förlänga det.

Dessutom är bekymmer inte bara improduktivt. Det är inte bara skadligt. Det är synd. Gud ger oss budet: "Förtrösta på

HERREN av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd" (Ords 3:5). 

Våra bekymmer är ofta uttryck för vår brist på tillit till Gud. Av naturen vill vi kontrollera allting i våra liv, inklusive vår framtid. Ibland är våra bekymmer helt enkelt uttryck för vår ovilja att låta Gud ta ansvaret. Det är ett misslyckande att lita på att Gud tar hand om oss och kommer att ge oss allt vi verkligen behöver här i livet.

Det råder inget tvivel om att Gud har en god och fullkomlig plan för oss alla. Han erbjuder oss att lägga våra liv i hans händer och låta honom ta hand om varenda liten detalj. Och han lovar att välsigna oss när vi gör det. "Välsignad är den man som förtröstar på HERREN, den som har HERREN till sin förtröstan. Han är som ett träd planterat vid vatten och som sträcker ut sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer, och det upphör aldrig att bära frukt." (Jer 17:7,8)


Även när vi möter prövningar och motgångar i livet har vi Guds löfte om att han ska använda dem till vårt bästa både timligt och evigt. När vår kärleksfulle Gud tar hand om våra liv är det helt enkelt onödigt att bekymra sig. När vår allvetande, allsmäktige och barmhärtige Gud har kontrollen har vi verkligen inget att oroa oss för.


Herre, ta bort mina bekymmer och trösta mig med din kärlek. Amen.

torsdag 16 april 2015

Ni är värda mer än fåglar

Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de? (Matt 6:26)

Visste du att det finns omkring 150 miljoner sparvar i Nordamerika? Det är mängder av små fåglar som kvittrar, krafsar, lever och dör. Det är inte troligt att du och jag ägnar oss åt att ta hand om och mata ens en enda av alla sparvar som finns. Men Gud tar nådigt hand om det som vi försummar. Han har kärleksfull omsorg om liv och död hos varenda liten sparv. Som Jesus en gång sa till sina lärjungar: "Inte en enda faller till marken utan er Faders vilja" (Matt 10:29).


Som Skapare och uppehållare av liv tar Gud hand om allt han har skapat utan att vi ens vet om det eller hjälper till. Men det är en varelse som Gud värderar högre än alla de andra. Det är människan. Tänk på vad Gud har gjort just för människan. Han skapade den första människan till sin avbild. Han gav henne en odödlig själ och tilldelade henne makt över allt skapat. När människan var olydig mot Gud och åt av den förbjudna frukten sände Gud sin Son, Jesus, för att leva och dö i människans ställe och därigenom föra henne till gemenskap med Gud igen. Och genom nådens medel kallar Gud den helige Ande män och kvinnor till tro på Jesus och gör dem till medlemmar i Guds familj.


Allt detta gör att du är mer värd för Gud än sparven. Du är inte värdefull på grund av vad du har gjort för Gud, utan på grund av vad han har gjort för dig. Skriften betygar faktiskt att du som kristen har en alldeles speciell relation till din Skapare. Paulus skriver: "Alla är ni Guds barn genom tron på Jesus Kristus" (Gal 3:26). Om sparvarna kan kalla Gud sin herre så är det bara de kristna som kan kalla honom sin Fader.


Kom ihåg det nästa gång du ser en sparv hoppa omkring och letar föda. Var viss om att Gud älskar och har omsorg om den fågeln. Men den kan aldrig bli mer än Guds "sällskapsdjur". Men du, käre kristne, är mer än så. Du är Guds kära barn. Och om Gud sörjer för sina husdjurs behov, hur mycket mer ska han inte ge sina barn det de behöver?

onsdag 15 april 2015

Frälsningen är Guds verk

Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet? Gal. 3:3

Det är verkligen förvånansvärt hur många människor missförstår kristen tro. Även kristna själva hamnar i fällan när de tror att de måste göra något för att bli frälsta. De är fasta i

det här sättet att tänka även om det bara gäller en liten sak, så som att de inte skulle vara frälsta förrän de har överlämnat sitt liv åt Kristus, bett en särskild bön eller tagit ett visst beslut. Alla dessa saker är gärningar i köttet, och därför fördömande.

Sanningen är att vår frälsning helt och hållet ligger i Guds händer. Det är han som för oss till tro och det är han som bevarar oss i tro. Han skapar och bevarar tron i oss genom nådemedlen, genom evangeliets predikan och sakramenten. Detta är Guds sätt att verka i oss, inte vårt sätt att verka för Gud. Vår frälsning ligger fullständigt i Guds händer och därför får vi tillitsfullt vila i tron. Amen.


Bön:


Himmelska Fader, det finns så många frestelser i livet. En av de största frestelser är att tro att vi måste göra något för vår frälsning. Förlåt oss för denna dårskap, och bevara oss i tro så att vi må vara hos Dig i evighet. Amen.

tisdag 14 april 2015

Kristus är centrum

"Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd" Joh. 3:14

Då Mose lyfte upp ormen av koppar på pålen, var det många israeliter som inte gillade Guds befallning om att se på den därför att den var obehaglig. Bara troende israeliter- och ingen annan- förstod och blev friska för att de trodde på Ordet. Vem annan än vår Herre kunde använda denna historia för att peka på Kristus? Jag hade aldrig vågat mig till att tolka denna historia så som Jesus gjorde det. Han förklarar det när han pekar på sig själv och säger: "Det är kopparormen. Jag däremot är
Människosonen. Israeliterna måste se på ormen med sina ögon. De ska se på mig med trons ögon. Det blev helade från ett fysiskt gift. Genom mig blir de däremot befriade från ett evigt gift. Att se på ormen betyder att se på mig. Deras kroppar blev friska. Men jag vill ge evigt liv till dem som tror på mig." Detta är underliga ord och extraordinär undervisning. Med dessa ord visar Herren det riktiga sättet att tolka Gamla testamentet på. Han hjälper oss att förstå att Gamla testamentets författare och profeter pekar på Kristus med sina historier och illustrationer. Kristus visar oss att han är centrum och punkten som hela cirkeln tas ut ifrån. Alla ser på honom. Den som följer Kristus, hör hemma i samma cirkel. Alla Skriftens historier pekar, om de tolkas rätt, mot Kristus.

Skriv dig, Jesus, på mitt hjärta, Du, min konung och min Gud. Att ej lust, ej heller smärta, kunna ditt namn plåna ut. Denna inskrift på mig sätt: Jesus ifrån Nasaret. Den korsfäste och hans lära, är min salighet och ära.

måndag 13 april 2015

200 000



Så har då min blogg noterat sammanlagt 200 000 besök sedan den startade. Roligt! Jättetrevligt med alla människor som läser bloggen med andakter, vissa ibland, vissa regelbundet.

Jag funderar: Hur många av er som besöker bloggen, uppskattar bloggen, som inte är medlem i min kyrka, som skulle våga dyka upp på gudstjänst i Uppsala i min församling?

Det är en utmaning. Och er som inte törs. Berätta gärna varför.

Uppskattar du bloggen? Skriv gärna och berätta, varför.

Guds frid

Stefan

Vi får inte vad vi förtjänar

HERREN… vare dig nådig. 4 Mos 6:25

Någon har sagt på detta sätt: "Rättfärdighet är att få det du förtjänar, barmhärtighet är att inte få det du förtjänar, medan nåd är att få det du inte förtjänar." Detta sammanfattar den kristna tron på ett bra sätt. Vi är alla syndare som har sårat Skaparen och väckt hans vrede genom att bryta hans bud i tankar, ord och gärningar. Rättfärdigheten kräver att vi för alltid ska visas bort från Guds närvaro. Likväl är Gud barmhärtig och straffar oss inte med helvetet i all evighet. I stället går han ett steg vidare. Ingen av oss förtjänar själva Guds kärlek och välsignelse, men det är precis det han ger oss för evigt. Han ger oss nåd!

Skriften förkunnar att jorden är full av Guds ofelbara kärlek och nåd. Detta kan vi se i skapelseverket. Herren Gud den

allsmäktige har skapat himmel och jord. Med sin nåd fortsätter han att sörja för allt han skapat, trots att syndafallet är ett faktum. Han ger sol och regn för att grödan ska växa så att vi kan få mat att äta. Han har gett oss både kropp, själ, förstånd och förmågor. Allt det vi har, är gåvor från vår nådige Gud: hälsa, ägodelar, familj och vänner.

Men Guds nåd ser vi allra tydligast i frälsningen. Aposteln Paulus säger att vi är förklarade rättfärdiga med hans nåd. Genom Jesu Kristi liv, död och uppståndelse får vi glädja oss över Guds nåd. John Newton var som ung man en icketroende slavhandlare. Genom Guds nåd kom han till tro på Kristus. Newton blev driven till att skriva den vackra psalmen "O nåd stor och underbar, som fann mig i min synd" (Amazing Graze) Kanske är det så med oss att vi har känt Guds nåd så länge att vi nu tar den för given. Det ska vi inte göra. Guds nåd är fortfarande ett lika stort underverk i våra liv.

Idag heter det att "du förtjänar det bästa" och "du är nummer ett", men Guds Ord säger att det är precis tvärtom. Bibeln själv börjar med att berätta om hur ovärdiga vi är och slutar med att ge oss en värdighet som världen aldrig någonsin kan drömma om. Vi kan lyfta våra huvuden. Vi vet att vi inte kommer att förlora det. Vi äger de bästa gåvorna Gud kan ge. Vi är en del av Guds familj och ska för evigt få leva tillsammans med honom. När vi låter denna vissheten verkligen få sjunka in, är det då inte helt ofattbart? Herren är nådig mot oss. Vi får det vi inte förtjänar.

Så som jag är Herren i nåd till barnet sitt ser. Om synder och tvivel är hela min era Han är min Frälsare, och det vill han vara Nåden är fri och jag vilar mig där Så som jag är.

lördag 11 april 2015

Ingen fördömelse

Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Joh. 3:16, 17

När man varje dag ser sig omkring på händelserna i världen dag så skulle man kunna få för sig att Gud känner djup hat för oss. Så här tänker många människor. Vi har alla en medfödd medvetenhet om Guds avsky för synd och ofullkomlighet. Av naturen är vi medvetna om att vi måste vara perfekta för att kunna bestå inför Gud. Och eftersom vi vet att vi inte är perfekta, flyr vi från Gud så som Adam och Eva gjorde efter att de hade syndat. Det enda vi behöver göra är att ta fram en dagstidning eller sätta på nyheterna för att se krig, blodutgjutelse, kriminalitet, sjukdomar och andra katastrofer som händer i världen. Detta bekräftar vår uppfattning att Gud är en fruktansvärd domare som straffar och fördömer på de mest förskräckliga sätt.

Men kära vänner, saker är inte som de ser ut. Gud själv har talat om för oss i sitt heliga Ord att vi inte är fördömda. Visserligen hatar Gud synd och om det inte vore för Jesu skull, skulle Han fördöma alla som syndar till det eviga

straffet. Istället för att fördöma oss syndare, sände Gud Jesus till världen och fördömde Honom i vårt ställe. Nu har vi blivit befriade från straff. Genom tron vet vi nu att Gud inte hatar oss. Tvärtom, Han älskar oss i Jesus Kristus. Amen.

Bön:


Käre himmelske Fader, vi tackar Dig för att Du inte fördömer oss. Istället skickade Du Din käre Son för att bära fördömelsen för oss. Skänk oss tro för att alltid kunna tro dessa goda nyheter. Amen.

fredag 10 april 2015

Den större gåvan

Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? (Matt 6:25)

Vilken gåva är störst: ett diamanthalsband eller den fina asken det ligger i? Vilket är värt mest: Femrumsvillan eller färgen den är målad med? Vilken sak har högst pris: Rolexklockan eller batteriet som får den att gå? Svaret är givet i alla dessa tre fall. Vi har vanligen inte några större problem med att avgöra vilken sak som har högst värde.
I dagens text gör Jesus en liknande jämförelse mellan Guds gåvor liv och kropp och hans gåvor mat och kläder. Vilka är störst? Naturligtvis är det mänskliga livet mer värt än kolhydrater. Och den mänskliga kroppen är värd mer än skjortan och byxorna som vi har på oss.

Eftersom Gud Allsmäktig har förmågan att skapa mänskligt liv är det självklart att han också har förmågan att förse oss med vad vi behöver för att uppehålla mänskligt liv. Om han kan skapa människokroppen kan han också klä den.

Vad innebär detta för våra liv idag? Det betyder att vi inte behöver oroa oss för det yttre i livet. Om Gud kan ge och ger de större gåvorna (livet och kroppen) så kan och vill han också ge de ringare gåvorna (mat och kläder).

Och ändå förlorar vi ibland detta ur sikte, eller hur? Precis som ett litet barn som ägnar mer uppmärksamhet åt

omslagspappret än åt själva presenten, så frestas vi att ägna mer uppmärksamhet åt vad som täcker våra kroppar än åt vilka underbara kroppar vi har. I stunder av svaghet oroar vi oss. Vi är missnöjda. Vi klagar över det vi inte har i stället för att sätta värde på det vi har.

Jesu råd till oss är detta: sätt värde på de större gåvor som Gud har gett. Han har redan gett oss fysiskt liv. Denna större gåva vill han bevara genom att också ge oss de mindre gåvor som vi behöver här i livet. Kung David bekände just detta när han skrev: "Allas ögon väntar på dig, och du ger dem deras mat i rätt tid. Du öppnar din hand och mättar allt levande med nåd" (Ps 145:15,16). Som mottagare av Guds gåvor, både stora och små, har vi skäl att lita på Gud inte bara som vår Skapare utan också som den som uppehåller oss.

Himmelske Fader, tack för livets gåva. Hjälp oss att tacka, ära och tjäna dig. Amen.

onsdag 8 april 2015

Morgondagen ligger i Guds händer

Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. (Matt 6:34)

Varför skjuta upp till i morgon att oroa dig för det som du kan oroa dig för idag? Det är sorgligt nog den attityd många har i dessa dagar. Du kanske också kan räknas till dem. Visst är det lätt att oroa sig för saker som ännu inte har hänt? Ibland oroar vi oss för att något inte ska hända – att vi inte ska få löneförhöjning eller ett uppdrag klart i tid eller se barnbarnen växa upp. Andra gånger oroar vi oss för att något ska hända – ekonomisk nedgång, sjukdom eller död.

Det är nog så att det mesta vi oroar oss för inte är saker som hänt i det förgångna utan saker som vi fruktar ska hända i framtiden. "I morgon" har med sig inslag av osäkerhet, farhågor och fruktan. Morgondagens händelser står inte under vår kontroll. Därför känner vi att vi inte kan förebygga vad som ska hända, och så oroar vi oss för det.

Det kanske är därför Jesus avslutar den här delen av Bergspredikan med att säga: "Gör er inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga."

Är det inte sant? Varför ska vi bekymra oss för morgondagens problem idag? Låt oss lämna dem till i morgon. Dessutom kanske det inte finns några problem

längre när morgondagen väl är inne. Mark Twain skrev en gång: "Jag har oroat mig över en massa saker i mitt liv, och de flesta har aldrig inträffat." Vår naturliga fallenhet för att måla upp det värsta som kan hända i framtiden berövar oss den kraft som Gud ger för att vi ska klara av dagens utmaningar.

Betyder detta att vi inte ska få några problem att ta itu med i framtiden? Inte alls. Skriften säger i Apg 14:22 att "vi måste gå genom många lidanden för att komma in i Guds rike". Men vi har också Guds löfte att han ska använda dessa svårigheter för att fostra oss, tukta oss och dra oss närmare sig. Guds löfte till de troende i Gamla testamentet gäller även oss i dag: "Jag vet väl vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp" (Jer 29:11).

Så länge framtiden för de troende, Guds sanna barn ligger i Guds kärleksfulla händer behöver vi inte oroa oss för den. För även om vi inte vet vad framtiden innehåller, så vet vi vem som håller i den.

Till dig, Herre, sätter jag min förtröstan. Bevara mig i din ömma vård idag, i morgon och för evigt. Amen.

Vad sanningen är

Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun." Matt. 4:4

Var skall man hitta sanningen? Den moderna världen vill gärna tro att sanningen är relativ. "Bara du tror det, så är är
det sant för dig." Men en sanning som är relativ är ingen sanning alls.

När Kristus blev frestad, visste han precis var sanningen finns: i Guds Ord. Han sa "det står skrivet". Den heliga Skrift är det enda stället där vi kan vara säkra på att finna sanningen. Endast den heliga Skrift visar oss vägen till frälsning. Genom Sitt Ord visar Gud oss vad den rätta tolkningen är och vilken tolkning vi måste avvisa. Genom Sitt Ord för Gud oss till tro och bevarar oss i tron. 


Amen.

Bön:


Himmelska Fader, tack för att du har gett oss den heliga Skrift så att vi kan vara säkra på vad din vilja är för oss.
Amen.

måndag 6 april 2015

Ingen kan tjäna två herrar

Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. (Matt 6:24)
Vilka ideal eller mål eller ambitioner eller människor formar ditt liv? Vad försöker du få ut av livet? Vem lever du för? Vad har du satt dig i sinnet?

I Bergspredikan visar Jesus klart och tydligt att ingen kan hålla sig till både Gud och pengar. Han säger inte att pengar i sig är något ont eller att vi inte alls ska befatta oss med pengar. Skriften beskriver tvärtom materiellt välstånd som en välsignelse från Gud som vi får för att försörja oss och våra familjer, vår regering, kyrkan osv. I tacksamhet över sådana välsignelser försöker kristna människor hantera de gåvor Gud ger på ett klokt sätt.

Men det är skillnad på att använda pengar och att älska pengar. Jesus säger att kärlek till pengar driver ut kärleken till Gud. Att en människa inte kan vara lika fäst vid båda. Att om

ditt hjärta helt har överlämnats åt Gud så måste alla andra och allt annat komma i andra eller tredje rummet.
Ett så rättframt tal av Jesus ger oss alla skäl att rannsaka våra egna hjärtan. Vem tjänar du? Vem eller vad lever du för? Hur mycket tid använder du till att drömma om en tjockare plånbok, flottare bil eller modernare garderob? Tar du illa vid dig när din pastor uppmuntrar dig att ge en generös del av din inkomst till Herren? Hur skulle du reagera om Jesus sa till dig: "Sälj allt du äger och dela ut till de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen" (Luk 18:22)?

Så länge vi lever kommer vi att frestas att vara ögontjänare åt Gud samtidigt som vi låter våra hjärtan vara fästa vid materiella ting. Men Guds ovillkorliga kärlek till oss i Kristus ger oss kraft till lägga om våra prioriteringar. Vår Frälsares offer ger oss motivation att göra honom till nummer ett i våra hjärtan och våra liv. Paulus skriver: "Kristi kärlek driver oss . . . för att de som lever inte längre ska leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem" (2 Kor 5:14,15). Måtte vår odelade kärlek till Gud vara ett passande svar på hans enastående kärlek till oss!

Fader, ge mig kraft att älska dig av hela mitt hjärta och tjäna dig med hela mitt liv. Amen.

lördag 4 april 2015

Kristus kommer till oss med frid

Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han.”

Han kommer till oss för att skänka oss sin egen rättfärdighet.

Vi sjunger om detta i en psalm:

På Kristus vill jag bygga, På hans förtjänst och blod. Han är min grund den trygga, Den ende, som är god. Hos mig i detta livet Finns inte något gott, Allt är av Kristus givet, Allt jag av honom fått. Min Jesus allt borttagit, Som döden med sig för. Han mig med blodet tvagit, Min synd han snövit gör. I honom jag mig gläder, Min Frälsare så god. När jag för honom träder, Då är jag vid gott mod. Mig intet kan fördöma Med Gud har jag fått frid. Jag helvetet kan glömma, Vad kommer det mig vid? Mig ingen dom förskräcker, Min skuld utplånad är. Med sina vingar täcker Mig Gud, som har mig kär.” (Luthersk psalmbok 54:2-4)

Eftersom Kristus Guds Son ger oss sin egen rättfärdighet, till oss som ingen rättfärdighet har, kan vi stå frimodiga inför Gud. Han kommer till oss idag som en fredsmäklare. Gud vill inte ha en gräns mellan oss och sig själv. Han vill inte att fiendskap och likgiltighet skall vara som något som skiljer oss åt. Därför kommer Kristus till oss. Han kommer till oss genom evangelium i Ord och sakrament och täcker oss med sin förlåtelse, förvissar oss att vi är förlåtna, gör oss trygga och glada i honom.

Gud säger till oss:

Jag skall utrota vagnar ur Efraim och hästar ur Jerusalem. Stridens bågar skall utrotas, och han skall tala frid till hednafolken. Hans herravälde skall nå från hav till hav, och från floden intill jordens yttersta gräns.”

Från krubban i Betlehem, från hans vandringar med lärjungarna i Judéen och Gallileen har hans herravälde med sann frid nått från hav till hav intill jorden yttersta gräns. Och genom evangelium i Ord och sakrament sträcker han ut sin spira också hos oss.

Det är inte maktens spira, det är nådens och kärlekens spira. Han kommer till oss i ödmjukhet och innesluter oss i sin kärlek. Låt oss vara glada, låt oss vara lyckliga, ty han har sagt:

Gå i frid, dina synder är förlåtna”

torsdag 2 april 2015

Frid har vi för att Kristus kommer till oss med den

Den mäktige och stridslystne generalen red, precis som Saddam Hussein, på en vit stridshäst. Så kommer vår Frälsare Kristus inte till oss när Han kommer till oss för att frälsa.

Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna. Han är mild i hjärtat. Han kommer i ringhet, i enkelhet, för att vi skall våga vända oss till honom. Han vill säga med detta budskap: jag är tillgänglig för alla, hos mig får era själar sin ro, jag kommer inte för att döma utan för att frälsa. Jag kommer för att försona er med Gud, för att skapa sann
frid mellan er och Gud.

Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han.”

Skulle Guds son vänta med att vi skulle komma till honom, skulle han vänta på att vi var redo, vänta tills vi hunnit snygga till oss, väntat på att vi skulle blivit så goda att vi kunde vara värdiga honom, så hade evigheten inte räckt till för en så lång väntan.

Han väntar inte på att du och jag skall komma, Han kommer till oss. ”Ja, men måste jag inte var rättfärdig för att få det rätt ställt med Gud”. Ja, det måste vi. Ingen kommer inför Guds ansikte, utan att vara fullkomligt rättfärdig, fullkomligt ren, fullkomligt helig. Men ingen av oss är det. Och ingen oss blir någonsin rättfärdiga i egen kraft. Men han som kommer till oss är rättfärdig.

Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han.”

Och det är han som gör oss rättfärdiga. Han skänker oss sin rättfärdighet och han tar våra synder på sig på korset.