måndag 27 december 2010

Vad Simeon såg

I juldagens evangelietext fick vi höra om hur Jesus föddes i  Betlehem och hur herdarna leddes till stallet för att hylla Kristus som Frälsare och kung. 

I Lukas 2:36 och framåt har Jesus förts till templet. Han hade omskurits på åttonde dagen och som förstfödd skulle han helgas och ett par duvor skulle offras enligt Mose lag för barnaföderskans skull. 

När han fördes till templet så tar den gamle Simeon honom i sina armar och tackar Gud för att han får se frälsningen med sina egna ögon. Han visste genom Andens uppenbarelse att Jesus är den Frälsare Gud lovat mänskligheten.

söndag 26 december 2010

Har du uppehållelsetillstånd ?

Matteus 2: 19-23

När Herodes nu var död, se, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten. Ängeln sade: "Stig upp och tag med dig barnet och dess mor och bege dig till Israels land, ty de som ville ta barnets liv är döda." Han steg då upp och tog med sig barnet och dess mor och kom till Israels land. Men när han hörde att Arkelaus var kung över Judeen efter sin far Herodes, vågade han inte bege sig dit. Och sedan han i en dröm hade blivit varnad för detta, drog han bort till Galileens område. Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeterna att Jesus skulle kallas nasaré.”

Matteus från vars evangelium dagens text är hämtad skrev ner sin beskrivning av Jesu liv för en judisk läsekrets. Han ville därför i sitt evangelium först visa att Jesus var och är den smorde kungen, Messias, som alla judar väntade på. Han börjar därför med att i första kapitlet visa hur Jesus var släkt med kung David genom att ge en släkttavla. På så sätt visade han hur Jesus kunde vara den rättmätige arvingen till kung Davids tron.

Men framförallt understryker Matteus Jesu gudomliga härkomst. Han berättar om hur Kristus föddes på ett övernaturligt sätt genom ett under av den helige Ande genom jungfrun Maria. Han förklarar inte det vi inte kan förstå, utan konstaterar bara att det var så.

När judarnas utlovade kung, sann Gud född av Fadern av evighet och sann människa född av den heliga jungfrun Maria, trätt in i vår värld i Betlehem, Davids stad, så kommer hedniska vise män för att tillbe honom med gåvor, medan majoriteten av judarna själva förblir likgiltiga.


Han kom till sitt eget” skriver Johannes,” och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.” (Joh. 1:11, 12)

Redan som barn, innan han hunnit predika, var detta ett faktum. Senare skulle det bli ännu mer tydligt när Guds rike utvidgas och når hedningarna.

Paulus och Barnabas säger till judarna:

Guds ord måste först predikas för er. Men då ni visar det ifrån er och inte anser er själva värdiga det eviga livet, se, då vänder vi oss till hedningarna.” (Apg. 13: 46)

Herodes kände sig hotad av den judiske tronpretendenten och dödar alla judiska gossebarn under två år. Men varnad i en dröm av en ängel hinner Josef fly till Egypten med sin familj, innan dess (2: 13, 14).

Vår Frälsare Kristus delade samma öde som många flyktingar som kommer till Sverige. För att rädda sitt liv måste hans familj fly från sitt eget hemland och bli främlingar i ett land med ett annat språk och en annan kultur.

Vi vet inte hur länge Jesu familj befann sig i Egypten, men när tiden var inne fick hans far besked, återigen av en ängel i en dröm, om hur han skulle handla. Han skulle återvända till Israel.

Tre gånger visade sig en ängel för Josef i drömmar (1: 20, 2: 13, 19). Josef var en man som de flesta av oss, som drog sina egna slutsatser. Ibland rätta, ibland felaktiga, som t.ex. när han ett tag funderade på att skilja sig från hustru (1: 19). Men varje gång Gud talade till honom så trodde han och agerade, och var beredd att lägga sina egna funderingar på hyllan. Han lydde när överheten begärde att han skulle skatteskriva sig i Betlehem (Luk. 2: 14), han lydde när Gud sade åt honom vad barnet skulle heta, han lydde Skriftens ord om omskärelse och förde det nyfödda Jesusbarnet till templet för att offra till Gud i tacksägelse (Luk. 2: 21-24). Varje år reste Josef med sin familj vid påsktiden upp till Jerusalem för att de lydde Guds Ord.

Vi vet inte särskilt mycket om Josef. Men han är ändå ett underbart föredöme för en fader, för familjens huvud. Han arbetade för att försörja sin familj, satte Guds Ord före sina egna tankar och gjorde allt han kunde för sin familj. Vi sjunger därför i en psalm idag:

Lär oss att som Josef älska, kyskt och rent, i ödmjukhet”.

Skälet till att Josef ansåg att han nu kunde återvända till Israel var att ängeln sagt:

Stig upp och tag med dig barnet och dess mor och bege dig till Israels land, ty de som ville ta barnets liv är döda." (v. 20)

Herodes dog 4 år före vår tideräkning, det år då de flesta historiker menar att Jesus föddes. Han begravdes i Herodium, en av hans egna fästningar, inte långt från Betlehem där de pojkar han dödat låg begravda. Nu reste Josef tillbaka till sitt hemland.

Han steg…upp och tog med sig barnet och dess mor och kom till Israels land.”  (v. 21)

Det verkar som om han först tänkte bosätta sig i Judeen, kanske Jerusalem eller Betlehem, där hans fäder vilade. Men det kommer nya besked:


Men när han hörde att Arkelaus var kung över Judeen efter sin far Herodes, vågade han inte bege sig dit. Och sedan han i en dröm hade blivit varnad för detta, drog han bort till Galileens område. Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret.”

Hur hänger det här samman? Sade ängeln fel, första gången han talade med Josef? Arkelaus var en ännu grymmare härskare än Herodes.

Nej, ängeln sade att Herodes var död. Israel bestod av tre landskap eller provinser: Judéen, Samarien och Gallileen och kejsar Augustus hade fördelat landskapen i Israel mellan Herodes tre söner. Arkelaus härskade i Judéen, men till Gallileen där Nasaret låg kunde de tryggt resa.

Varför sade ängeln inte på en gång att de skulle resa till Judeen? Den frågan är intressant.

Många tror att de ska få hela facit av Gud på en gång. Men ibland ger Gud en liten bit i taget.Res dit”, säger Gud. Sen när man kommit fram säger han: ”lite mer norrut”Vi ska inte tro att vi alltid får hela kartan på en gång. Genom att Gud ger bit för bit får vi anledning att söka Hans ansikte, hans hjälp, hans ledning hela tiden.

Det viktiga är inte att man vet allting på en gång. Det viktiga är att man vänder sig till Gud för att få hjälp. Josef blev varnad av Gud för att bosätta sig i Judéen, men det står faktiskt inte uttryckligen att han blev tillsagt att han skulle bosätta sig i just Nasaret. Men uppenbarligen låg det inom Guds plan.

Gud vet ju i förväg om vad vi skall göra. Och när vi litar på honom, så kan det vi tänker göra bli en del av det han tänkt från början.

Ja, även fast Josef troligen reste dit för att det var den mest naturliga staden i Gallileen, för att Maria hade sin släkt där, så var också det Guds vilja förutsagt av profeterna, trots att Gud ingenting sagt och Josef kanske inget visste om profetian.

Vi läser i dagens text:

Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeterna att Jesus skulle kallas nasaré.” (v. 23)

Det är ingen tillfällighet att Nasaret heter Nasaret, det fanns i Guds plan för att ordet nasaré är från samma ordstam som det hebreiska ordet för telning ”nezer”, och profeten Jesaja hade 700 år tidigare sagt:

Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, en telning (nezer) från hans rötter skall bära frukt.” (Jes. 11: 1)

Isai från Betlehem var kung Davids pappa. Den davidiska kungadynastin hade huggits av när Israel förlorade makten först åt det babylonisk-assyriska riket sedan medo-perserna, grekerna och nu romarna. Men nu sköt ett skott upp ur den avhuggna stammen, en telning (nezer) från hans rötter. Den telningen som skulle kallas just nasarén Jesus, bar den heliga jungfrun Maria i sin famn under familjens mödosamma färd till Nasaret.

Nyligen högtidlighöll man årsdagen av Tsunamin som dödade en kvart miljon människor i Sydostasien och vi har hört om hur den kvinnliga oppositionsledaren Benazir Bhutto i Pakistan i torsdags brutalt mördades, skjuten i huvudet. Är det inte så att julskinkan fastnar i halsen? Får man verkligen prata om sådana hemska saker i en tid då ögonen ska bländas av stearinljusens sken och glittret från julklappar, och man ska vara glada och goda? Till och med hedniska normalsvenskar kan bli sentimentala inför en julkrubba, när man ser det nyfödda Jesusbarnet i Marias famn där till och med fåren knäböjer inför krubban. ”Det är så fint att glädjas över hur ett liv blir till, hur en bebis kommer till världen”, säger man med handen andäktigt på bröstet.

Tänker man på att när Jesus föddes så leddes inte bara de vise männen av stjärnan till Betlehem, också Herodes blick leddes av de vise männen till Betlehem vilket orsakade ett massmord av nyfödda barn? Tänker man på att Josef, Maria och Jesusbarnet fick fly till Egypten, och att när de kunde återvända så fick de hålla sig till provinsen Gallillen för att inte drabbas av den onde Arkelaus?

Det är bara en kristen som kan se att det finns glädje och ljus mitt i allt detta elände och detta lidande. Bara en kristen ser att Gud antog människonatur och frivilligt lät sig förnedras och förödmjukas. Han fick födas utomhus, utan säng, för att sedan bli en flykting.

Det är en glädje därför att Gud lät allt detta ske för vår skull.

Skriften säger:

Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset.” (Fil. 2:6 - 8)

Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika.” (2Kor. 8: 9)

På vilket sätt blir vi rika genom Guds Sons människoblivande? Svaret är att han var lydig, led och dog som vår ställföreträdare. I vårt ställe blev han pinad och straffad, för att vi skulle slippa att lida och straffas i evighet. Vi gav Guds Sons smärta, främlingskap, ensamhet och död, och han gav oss läkedom, gemenskap med Gud och evigt liv. Genom hans lydnad för lagen och hans offer på korset är våra synder sonade, förlåtna, utstrukna och glömda. När han uppstår på den tredje dagen och när vi döps i den treenige Gudens namn, så klär han oss i sin egen rättfärdighet, helighet, salighet och frälsning.

Låt oss också se Jesusbarnets förnedring som en väckarklocka för våra samveten och som en ledstjärna för ett heligt liv.

Just det som vi ofta trängtar efter mest: ära, prestige, berömmelse, framgång, makt och rikedom, just detta avstod Jesus från. Han som var Guds evige Son, den evige Kungen, hade allt i sin hand, men avstod från det och lät sig födas i ett smutsigt stall för vår skull.

Han, just han, ber oss att följa i hans fotspår. Vi behöver inte avstå från allt den här världen har att erbjuda, men vi behöver betrakta allt det den här världens människor ser som värdefullt för vad det faktiskt är: skräp. Det enda som egentligen ska ha någon betydelse för oss är Guds kärlek i Kristus Jesus, hans kors, hans nåd och hans förlåtelse.

Precis som Jesus var en främling och en gäst i den här världen, så ska vi se oss som främlingar på genomresa, som flyktingar och invandrare, vårt egentliga hem är ju inte här, inte i Sverige, inte i världen, utan i Guds rike.

Vi har bara uppehållstillstånd så länge Gud behagar att låta oss gästarbeta här, sprida budskapet om hans rike, hans nåd och förlåtelse. En dag kommer den här värden att utvisa oss, vi får hembesked till himlen, och då kommer vi för alltid få bo hos vår älskade Frälsare och Herre Jesus Kristus.

Amen

lördag 25 december 2010

Julens evangelium förkunnar det sanna Ljuset !


"I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.  Han var i begynnelsen hos Gud.  Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.  Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud. Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning."

Det  sanna Ljuset som kom till vår värld ersätts ofta
Det är ganska få svenskar som inte firar jul. De flesta vill göra något speciellt på julafton tillsammans med familj och vänner och så inramar man denna helg med julglitter, pynt och ljus. Framförallt har det blivit en ljusens högtid. Aldrig ser man väl så mycket ljus som just kring jul. Man ska vara glada för att det är glädjens högtid. Man försöker effektfullt att saluföra en konstgjord glädje framför den sanna glädjen. Man vill ha konstgjorda ljus som brinner ut och slocknar framför det eviga Ljuset som aldrig slocknar.

Ändå hade denna högtid en gång infört för att fira just det sanna Ljusets och den sanna glädjens inträde i världen. Kristus Jesus är det sanna Ljuset och i honom finns den sanna glädjen. Men när jag skulle köpa julkort så fick jag besöka fyra olika affärer med hundratals olika julkort innan jag hittat ett julkort som överhuvudtaget hade något med julens verkliga innehåll att göra: Kristus, Guds evige Son är född till vår värld.

Man vill ha glädje. Men inte en glädje över syndernas förlåtelse genom Jesus Kristus, man vill ha ljus, men inget Ljus som lyser upp och driver bort syndens och skuldens mörker.

Julen förläggs av tradition till midvintersolståndet, d.v.s. en tid då Sverige är ovanligt mörkt. Men mitt i detta mörker, både fysiskt och andligt, vill vi lyfta fram det sanna och verkliga ljuset som upplyser våra mörka själar.

I några få, korta ord berättar Johannes om mysterier som det skrivits tjocka böcker om och som teologer i århundraden har försökt formulera i teser. Han kallar Kristus Ordet därför att Han är den fulla och slutgiltiga uppenbarelsen av Guds outgrundliga väsen. Vi använder ord för att beskriva hur saker och ting ser ut. Kristus är Ordet därför att när vi ser på Honom så ser vi hur Gud ser ut.

Det  sanna Ljuset som kom till vår värld  är sann Gud av evighet
Han var i begynnelsen, säger Johannes och avslöjar därigenom för oss att Kristus funnits före allt som skapats. I begynnelsen är beskrivningen av evigheten. I begynnelsen, före allt skapat fanns bara Gud, och nu förklarar texten att Ordet, d.v.s. Kristus var Gud. Han var ingen annan än Gud, han var inte skapat, han hade inte tillkommit vid en särskild tidpunkt, utan är den som fanns av evighet som sann Gud.

Samtidigt låter oss Johannes inte utesluta att bredvid Sonen fanns Fadern som också är Gud. "han var i begynnelsen hos Gud". Tänk så kort och utan förklaringar Johannes ger oss treenighetens mysterium. Han försöker inte förklara hur Sonen som är Gud, samtidigt kunde vara hos Gud. Därför skall inte heller vi försöka förklara det. Gud är en, men han är samtidigt tre: Fadern, Sonen och den helige Ande. Det finns bara en Gud, men Gud är tre personer. Han har bara en natur, men Han är Fadern, Sonen och den helige Ande.

Att Ordet eller Kristus inte är en mindre Gud visar Johannes i vers tre när Han tillskriver Kristus det verk som bara Gud ensam kan utföra.

"Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till."

Denna sanning ryggar somliga tillbaka inför, när de skådar Jesusbarnet i krubban. Kan verkligen denne Kristus vara så stor Skapare som Gud själv? Javisst, Han är ju Gud själv! Och Paulus upprepar det lika tydligt:

"i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom." (Kol. 1:16)

"Av honom, genom honom och till honom är allting." (Rom.11:36) 

För att ingen skall missförstå att Kristus är den allsmäktige Skaparen så upprepar texten:

"utan honom har inget blivit till, som är till."

Om vi ser runt oss i skapelsen; jorden, naturen, människorna, djuren, växterna, alla miljontals stjärnor: Kristus har gjort allt detta. Han har skapat allt: "utan honom har inget blivit till, som är till."

Det  sanna Ljuset som kom till vår värld kom till mörkret

Men allt det Gud gav den första människan kan vi inte se nu. Vad menar jag med det egentligen? Gud skapade allt läser vi i första Mosebok, och när Gud skapat allt så läser vi efter varje skapelsedag: "Och Gud såg att det var gott".

Men idag när vi ser oss om i världen eller lyssnar på nyheterna så ser vi inte att allt är gott. Nej, vi ser istället krig och sjukdomar, svält och lidande, vi ser hat och bitterhet, själviskhet och omoral.

När djävulen drog in synden i världen genom Adams synd så förstördes det andligt och moraliskt goda som Gud skapat. Gud hade skapat allt ljust och gott, men nu föll mörkret över världen.

Den andra generationen efter skapelsen sker det första brodermordet, människan började dyrka sig själv och avgudarna och byggde sig ett torn för att visa upp sin självständighet gentemot den Skapare som av kärlek gjort allt för människan.

De flesta av oss är ärliga nog att erkänna att världen trots allt inte är så ljus som vi önskar, och när Guds heliga lag, som talar om hur Gud vill att vi skall vara, får avslöja våra hjärtan, så kanske några  av oss t.o.m. erkänner att mörkret inte bara finns utanför oss, utan också i våra hjärtan. Vi får inte frid och ro om vi lyssnar på vårt hjärta, utan tvärtom, det är då som vi bli riktigt oroliga. "Vad har jag egentligen gjort mot Gud och min medmänniska? Jag har nog inte levat som jag borde."

Just för att man blir så orolig så tänder många människor upp konstgjorda ljus för att skingra lite av det mörker som oroar våra vilsna själar. Man försöka glömma den djupa ångesten över synden, skulden och olydnaden inför Gud om man får glädja sig med några vänner för en stund.

Man människans alla försök att döva sin smärta är bara konstgjord andning, surrogat och inte verklig medicin. Och skrattet, som inte bottnade i den verkliga glädjen, får ,om man är ärlig inför ovissheten inför livets slut, bara en bitter eftersmak.

Det  sanna Ljuset som kom till vår värld  är för oss syndernas förlåtelse genom Jesus Kristus
Tänk då ett sådant fantastiskt, underbart och glädjande budskap julens evangelium, julens budskap ger oss i dagens text när den säger om Kristus:

"I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det... Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. "

Vi konstaterade att vi inte har ljus utan mörker i oss själva. Vi misslyckas ofta och gör oss själva, Gud och våra medmänniskor illa. Men precis som ljuset som gör natten till dag inte bara finns där, utan kommer från en källa: vår sol, så kommer det sanna andliga ljuset inte heller från oss själva; det finns inte inom oss, utan det kommer från Honom som skapat allting, Honom som har livet och ljuset i sig själv: Kristus Jesus.

"I honom var liv, och livet var människornas ljus... Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. "

Om vi förstår vad som är vårt verkliga problem, vårt andliga och moraliska mörker, och om vi förstår att Kristus kom till vår värld, inte i första hand som lärare, utan som Frälsare, då förstår vi också vad det sanna ljuset innebörd, då förstår vi att det inte handlar om ett filosofiskt, esoteriskt eller mystiskt ljus.

Det andliga mörkret i vår värld och i våra hjärtan är ju synden och skulden som skiljer oss från Gud. Men det mörkret fanns inte hos Kristus, eftersom han aldrig hade begått någon synd. Inte ens hans motståndare lyckades ju med att överbevisa honom om synd (Joh.8:46). Kristus var fullkomlig rättfärdig och helig inför Gud, han uppfyllde den lydnad Gud hade rätt att kräva av människan.

Nu säger texten att detta ljus skulle komma människorna till del, vi skulle få bli delaktiga av detta ljus.

"Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen."

Hur gick det till? Ja, Bibeln berättar att den evige Gudasonen uppslukade allt vårt mörker i sin person, han tog vår synd på sig när han gick mot korset. Och den rättfärdighet, den lydnad som Han uppvisade inför Gud, den tillräknade han oss. Det är så alla människor får sant ljus i sina hjärtan. När hans frälsning får komma till oss, när vi får veta att våra synder är förlåtna så har ljuset kommit till oss.

Men är det så fantastiskt då? Ja, är det inte fantastiskt att veta att man inte behöver vara rädd för döden därför att inget längre skiljer oss från Gud? Är det inte fantastiskt att veta att vi äger himlen, vi får vara Guds älskade barn , inte på grund av vår lydnad, utan på grund av Hans lydnad? Är det inte sann glädje att få veta att jag har evigt liv som en fri gåva genom Jesus Kristus? Är inte detta sann julglädje?

Ja, visst är det så. Och det är en sann julglädje som man får bära med sig hela året.

Det är ju detta änglarna förkunnar för oss denna juldag:

"Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.  Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren." (Luk.2:10,11)

Detta ljus, ljuset som strålar ut från Kristus, skall vi låta skina ut, också idag i vår församling. Johannes säger:

"ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det."

Det  sanna Ljuset som kom till vår värld  har inte övervunnits av mörkret
Hur ofta har inte mörkrets försökt utsläcka det skinande ljus. Försök har gjort alltsedan Herodes försökte döda Jesusbarnet genom att döda alla nyfödda i Betlehem. Försök görs också idag när kyrkor och samfund istället för att predika Kristus till frälsning och salighet för evangeliet till en social appell, till bara en gullig berättelse eller till en moralpredikan.

Men mörkret har inte övervunnit ljuset i evangelium. Än idag finns dessa envisa bibeltrogna förkunnare som söndag efter söndag predikar om ett ljus som lyser för oss som vandrar i mörkret och Gud tröstar oss genom aposteln Paulus:

"Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan. (2Petr.1:19)

Det  sanna Ljuset som kom till vår värld tas inte emot av de flesta
Men dagens text lär oss också att det finns en tragik i den situation människan försatt sig i:

"Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte."

Trots att vi lärt oss att: "I honom var liv, och livet var människornas ljus...Det sanna ljuset...ger ljus åt alla människor", så vandrar de allra flesta i mörkret, även de som blivit belyst av Honom, även många som fått del av det glada budskapet.

Tommy Körberg sjöng i Bingolottos TV-program en vecka före jul: "Kristus till jorden är kommen, eder är en Frälsare född". Men tog Körberg själv, och TV-programmets miljontals tittare orden till hjärtat så att de mynnade ut i en hjärtats bekännelse: "Kristus är min Frälsare", eller fick detta underbara budskap rinna av, som man tömmer vatten på en gås?

"Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte.", säger dagens text.

Men ännu mer tragiskt är att det folk som i över tusentals år genom de heliga profeterna ständigt blivit påminda om att Han skulle komma inte tar emot honom när han kommer.

"Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom."

Israel hade blivit utvalt som Guds egendomsfolk, de hade till skillnad från alla andra folk på jorden fått Guds profeter och präster utsända av Gud själv. Och när Kristus, den som judarnas skrifter talat om från första bibelboken till den sista ,kommer så är han en man av folket, han bär inte bara Abrahams, Isaks och Jakobs blod i sina ådror, utan också kung Davids och Isais.

"Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom."

Det  sanna Ljuset som kom till vår värld skapar än idag Guds barn
Men Gud gav inte upp. Fastän världen och egendomsfolket som helhet valde att förkasta så samlar Gud än idag sina barn både bland judafolket och bland hedningarna.

Hade inte Guds "Men", Guds tålamodiga kärlek, funnits hade ljuset för länge sedan vikit från jorden.

"Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. "

Det är därför vi så envist fortfarande vill predika om att Jesus Kristus världens Frälsare kommit till vår värld för natt bära synden och sona synden, därför att Guds ljus genom Jesus Kristus än idag lyser upp hjärtan här ibland oss.

Kristus botade tio spetälska. Men bara en av dem vände tillbaka för att tacka dem. Vi tänker envist fortsätta att tala om för människor att Jesus blivit slagen, torterad, korsfäst och uppstånden för deras skull och att alla människors synder är sonade och betalda genom hans blod, även fast nio kanske otacksamt går bort. Om den tionde kanske Gud kommer att säga:

"åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn."

Precis som Kristus i kärlek aldrig ger upp, så skall inte heller vi ge upp, även när de andra hade gått bort så har Kristus dem fortfarande i tankarna

"Blev inte alla tio rena? Var är de nio?" (Luk.17:17)

Gud "vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen." (1Tim.2:4)

I praktiken blir det ju inte så. Man när vi ger människor ljuset, det livgivande budskapet om Jesus Kristus, så skall vi inte ha för våra ögon våra egna spekulationer om vem som är utvald eller inte, utan bara Guds allmänna nådevilja. Kristus är ju inte kommen i världen som Frälsare bara för dem som redan tror. När Körberg sjunger i sången "O Helga natt" sjunger "Eder är Frälsaren född", så är det verkligen ett budskap som gäller alla människor, och som vi ännu mer kraftfullt skall predika, och som Gud vill att alla människor skall tro och ta till sina hjärtan.

Har Guds Ande genom Ord och sakrament överbevisat oss om att vårs synder är förlåtna genom Jesus Kristus så har det sanna ljuset verkligen gått upp i våra hjärtan.

”åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn."

fredag 24 december 2010

Vad har jag med att Jesus föddes ?


Att kejsar Augustus hade en skatteskrivning i början av vår tideräkning vet alla historiker om. Lukas fastställer ytterligare tidpunkten genom att nämna landshövdingen Kvirinius som styrde över den östra delen av Romarriket, där Israel ingick. Josef och Maria som vid skatteskrivningen bodde i Nasaret fick fara till Betlehem eftersom han var av Davids släkt. Inte heller det är särskilt konstigt. På mina id-handlingar står det Skönsmon, trots att jag inte har någon större anknytning till denna del av Sundvall mer än att jag är född där.  Det är lättast att identitetsbestämma människor av deras ursprung, eftersom folk kan flytta både en och två gånger under sin livstid. Själv har jag flyttat sex gånger hittills. Josef och Maria skulle alltså färdas de 13 milen mellan Nasaret som låg i Gallileen och Betlehem som låg i Judéen. Inget underligt förhållande för en fattig snickare, som Josef.

 Inte underligt med att ett barn kommer oväntat, när man minst anar det, och att det faktisk är upptaget på alla härbärgen i en stad. Särskilt om många är ute i samma ärende. Skatteskrivningen gjorde väl att den lilla staden Betlehem var fylld med folk. Förr, innan man kunde deklarera via Internet, kunde man, natten sista deklarationsdagen, se en lång karavan av människor längs Kungsängsgatan i Uppsala till och från skattemyndigheten.

Så, Josef och Maria hamnade ute i ett stall. Man hade ingen säng åt Marias son när hon fött. Man tar vad man har tänkte det unga paret och lade Jesus i en krubba, det vill säga en behållare för foder åt djuren. Utanför Betlehem fanns herdar, som vaktade får, precis som det finns där än idag.

Allt detta är naturliga saker. Men om man bara berättar julevangeliet med detta innehåll så har man missat själv huvudnyheten, precis som utgivaren av lokalpressen missade bröderna Wrights bedrift.

Inte långt ifrån stallet där Maria och Josef hittat logi, befann sig några herdar som om natten vaktade sina får. För dem visade sig en Herrens ängel och Herrens härlighet lyste omkring dem.

Det var natt och plötsligt lystes allting upp runtomkring dem. En Herrens ängel visade sig för dem. Och de blev mycket rädda.

Men ängeln hade ett budskap. Och lyssna, för missar man detta budskap, så missar man hela poängen med julevangeliet. Ängeln säger till herdarna:

Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.  Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.” (V.10, 11)

Det var en stor glädje, för denna nyhet var vad judarna väntat på i flera tusen år. Gud hade redan till Adam och Eva sagt att kvinnans avkomma skulle besegra den onde, Moses hade 1400 år innan sagt att alla släkter skulle välsignas genom en ättling till Abraham, David hade berättat om att Gud skulle sätta en evig Konung på Hans tron, Jesaja hade 700 år tidigare sagt att han skulle födas av en jungfru och profeten Mika hade sagt att han skulle födas i Betlehem. Klart att det var en glad nyhet.

Men det var inte bara en glad nyhet för att Han var efterlängtad, det var en glad nyhet på grund av vem Han är.

Varför är det en glädje för folket?

Ängeln svarar:

”jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.  Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.”

En frälsare betyder en räddare, en hjälpare. Räddas från vad? Hjälpas till vad? Behöver du och jag hjälp. Är vi i knipa?

Det enklaste svaret är att människan behöver räddas från sig själv. Det behöver man väl knappt bevisa. Se, på vår värld. Vem är det som förstör den vackra jord Gud skapat åt människan? Vem är det som dödar människor? Vem är det som sprider fattigdom, orättvisor och skada åt människor.

Svar: Människan själv, därför att vi är syndare, därför att vi lämnade gemenskapen med Gud när Adam och Eva bröt mot Guds bud i Eden, för att vi föds till själviska varelser.  Det finns mycket gott med människor också, men vi bevisar varje dag att vi inte förmår älska Gud och våra människor fullkomligt. Därför är vi syndare. Och för att vi är syndare, så behöver vi en Frälsare, en som räddar oss. Därför föddes Jesus, därför säger ängeln till Herdarna:

”jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket.  Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.”

Denne Frälsare som ligger i krubban, detta lilla barn är Herren, säger ängeln. Gud som skapat hela universum, alla galaxer, stjärnor, planeter och molekyler, har lindats och bäddats ner i hö och halm i ett stinkande stall. Gud har blivit människa. Gud har blivit som en av oss, av ett enda skäl för att bli vår Frälsare.

Människan misslyckades med att leva det liv Gud ville att hon skulle leva. Därför kom Jesus för att leva det fullkomliga livet, ett rättfärdigt liv, och Gud räknar hans rättfärdiga liv oss människor till godo, så att om Gud frågade oss på den yttersta dagen om vår rättfärdighet, så kan vi svara att Jesus kom och Jesus uppfyllde lagen i vårt ställe. Inte för att vi skulle slippa att leva ett rättfärdigt liv, men för att vi skulle slippa att dömas för de fel mot Gud och vår nästa som vi ändå begår.

Det var också därför han dog. Med våra synder, vår fel, våra missgärningar, vår olydnad, så tjänar vi ihop till ett evigt straff, men det straffet avtjänade Kristus när han dog på korset, den skuld vi har inför Gud den betalade Kristus med sitt eget blod, som han utgöt på korset.

På grund av Jesus så vet vi att vi aldrig behöver dö, utan får evigt liv, varför då? Jo, för att han besegrade döden när han uppstod ur sin egen grav på den tredje dagen.

Detta är det glada budskapet. Jesus har kommit och gett oss full förlåtelse genom sitt liv, sin död och sin uppståndelse.

Ängeln säger också till herdarna:

Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: "Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag." (v. 12-14)

Änglarna sjöng det som prästen varje söndag sjunger eller säger: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden.”

Men det är väl inte fred på jorden? Det är ju krig här och var på jorden. Vad menas? Det är ju inte frid i alla människors hjärtan heller.

Om den frid vi söker är lugn och ro och en frihet från bekymmer, så missar vi vad för frid änglarna sjunger om.

Aposteln Paulus skriver:

Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom och genom honom försona allt med sig, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors - frid genom honom både på jorden och i himlen. Också ni som en gång var främmande för Gud och genom ert sinnelag och genom era onda gärningar hans fiender, också er har han nu försonat med sig, när han i sin jordiska kropp led döden. Han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga” (Kol. 1:19 - 22)

Vi människor är av naturen inte vänner med Gud, därför att synden skiljer oss från Gud. Men genom att Jesus dog på korset, så har Gud tagit bort det som skiljer oss från Gud, därför har vi frid med Gud.

Men låt oss vända tillbaka till juldagsnatten i Betlehem, till stallet och till krubban.

Vad tänker Josef när han ser ner i krubban? Kanske tänkte på vad ängeln sagt till honom för en tid sedan, att barnet som skulle födas genom Maria skulle vara tillkommet genom den helige Ande, inte på naturligt sätt, Kanske tänkte han på sitt ansvar att vara adoptivfader eller styvfader år Guds Son.

Vad tänkte Maria när hon såg ner i krubban? Kanske minns hon att ärkeängeln Gabriel sagt åt henne att hennes son skulle ” kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron.” (1:32). Kanske hade hon tänkt på vad hennes kusin Elisabeth sagt till henne om att Maria nu var Herrens moder:
varför händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig?” (Luk. 1: 43)

Vad tänkte herdarna? Vad tänkte de vise männen?

Det finns ytterligare några människor som saknas vid krubban. Vilka är det?

Det är du och jag. Men genom julevangeliet som vi hört läsas idag får också du och jag blicka ner i krubban. Vad tänker du och jag?

Detta är en helt avgörande fråga om vi ska äga samma frid, samma förlåtelse som Josef och Maria ägde, som herdarna och de vise männen ägde.

När vi ser på barnet, så ska vi inte bara tänka: "Ett barn är fött". Vi ska tänka på det änglarna sade till herdarna:

”en Frälsare har blivit född åt er

Tror vi de orden, tror vi att Jesus har frälst oss ifrån allt som skiljer oss från Gud då har vi frid med Gud, då har vi förlåtelse för våra synder. Då behöver vi inte vara rädda för döden, utan får glädja oss åt att vi äger evigt liv genom Jesus Kristus, vår Frälsare.

torsdag 23 december 2010

Vad är egentligen det viktigaste?

Om någon säger:

Jag har kommit till honom, jag tror på honom, men jag vet inte om han tar emot mig.”

 Då får vi svara: ” Kristus säger i Skriften: ’ den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut.’” (Joh. 6: 37)

Det är verkligen sant och Skriften kan inte göras om intet. Lika viktigt som att lyfta fram att lagen är sann är att lyfta fram att evangeliet är sant.

Jag hörde en frikyrklig predikant som sade att det viktigaste är att vi kristna förmedlar en kristen livsstil och kristna värderingar till människor.

Men hur vi lever och vad vi gör hör till lagen. Kristen livsstil kan inte föra någon till himlen. En kristen ber, men inga böner kan föra någon till himlen, en kristen ska lyda Guds vilja, men ingen människas lydnad kan för någon till himlen.

Det enda som kan föra en människa till himlen är det offer som Kristus frambar på korset till förlåtelse för världens synder. Det enda budskap som kan skapa tro är budskapet om att Gud förlåter syndare för Kristi skull, för hans lydnads, hans lidandes och hans döds skull.

På den kristna TV-kanalen TV 10 sade en predikant att det är viktigt för frälsningen att man känner och upplever Guds närvaro och Guds gemenskap i hjärtat. Det är klart det känns, det är klart man blir glad att höra att Gud är en nådig Gud för Kristi skull, att Gud benådar syndare för att Kristus offrats i vårt ställe. Men det kommer dagar då det inte känns, då man inte är så glad. Om man då bygger sin frälsningsvisshet på känslorna, så kan man gå under i förtvivlan.

Men Skriften säger aldrig att frälsningen handlar om vad vi känner och upplever. Den säger att vi skall tro Guds Ord och löften.

Kristus säger:

Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet.” (Joh. 5: 24)

Därför skall fortsätta att lyfta fram Bibeln som Guds ofelbara Ord, som den enda normen, regeln och rättesnöret för kristen tro.

Kristus har ju sagt:

Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå. ” (Matt 24:35)

onsdag 22 december 2010

Gud ljuger inte om förlåtelsen !


Att Bibeln är sann och pålitlig är viktigt att understryka inte bara när det gäller lagen, utan också när det gäller evangelium. Hur många har inte tänkt: ”Nåden gäller nog för andra, men den gäller inte för mig. Jag har misslyckats alldeles för många gånger”.

Då får vi läsa profetens ord:

Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull.” (Jes. 1: 18)

Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss.” (Ps. 103: 12)

Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.” (1Joh. 1: 7)

Men kan det verkligen vara sant?

Glöm inte: ”inte en enda bokstav inte en prick”. Skriften kan inte göras om inte sade Kristus. Om någon tvivlar på sin egen förlåtelse, så kan vi fråga: ”Tror du att Kristus dött på korset för världens synder?” Om han svarar ja, kan vi säga, Skriften säger: ” var och en som tror på honom skall ha evigt liv.” (Joh. 3: 15)

Guds apostel Paulus säger:

Gud…ger hopp om evigt liv. Ja, evigt liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evighet.” (Tit. 1: 1, 2)

tisdag 21 december 2010

Lagen dömer Kristus i vårt ställe


Lagen är fortfarande sann och god, men lagen kan inte längre döma oss, eftersom den redan dömt Kristus i vårt ställe, lagens skuld räknades till honom och lagens straff föll över honom på korset, så att vi i honom, genom tron på honom, äger full rättfärdighet, helighet och förlåtelse.

För att vi ska förstå och uppskatta att Kristus betalt hela vår skuld på korset med sitt eget blod är det viktigt att först erkänna att vi verkligen är skyldiga.

Kristus ifrågasatte aldrig den lag som dömer oss till evigt straff i helvetet. Han kom istället för att fullborda den i vårt ställe på korset.

måndag 20 december 2010

Skrämmande och glädjande


Men att ” inte en enda bokstav inte en prick i lagen förgå” kan också vara en skrämmande insikt. Det betyder ju att Gud står fast vid alla sina förväntningar på dig och mig. Och Gud säger ju inte att vi skall göra så gott vi kan, han vill att vi skall hålla oss till allt, inte bara i ord, utan också i handling. Vi skall leva ett rent liv, vi ska vara kärleksfulla, vi skall följa hans bud.

Det är ingen tröst, det är en skrämmande insikt. Då inser vi ju att vi alla kommer till korta. Men det är nyttigt att få höra det, därför att det är sant.

Vi kommer alla till korta.

Därför är det ju trösterikt att Kristus inte bara sade:

Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda.” (Matt. 5:17)

När Kristus levde här på jorden ett fullkomligt liv, så fullbordade han lagen. Kristus är lagens slut, säger Galaterbrevet. Det betyder att vad Guds lag fodrar av oss, det uppfyllde Kristus i vårt ställe.

Skriften säger:

Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden.” (Rom. 8: 3)

Det betyder att även fast vi är syndiga, så är vi rättfärdiga i Kristus. Han lydnad för lagen är vår lydnad för lagen.

söndag 19 december 2010

Bibeln på 2000-talet


Det är också idag på 2000-talet viktigt att gå tillbaka till den heliga Skrift, att visa på Guds Ord som står fast.

Många människor känner sig förvirrade när man inte får några klara och tydliga svar på livets viktiga frågor, vem är jag, varifrån kommer jag och vart är jag på väg, hur ska jag leva? Inte bara samhället, utan många kristna samfund ger otydliga eller flummiga svar, många serverar svar som man anpassat till tidsandan, eller bara vad man tycker och tänker.

I denna förvirring är det viktigt att vi står upp och säger: ”Guds Ord består! Guds Ord kan man lita! Lyssna på vad Gud har att säga om saken!”

lördag 18 december 2010

Guds Ord består oavsett vad världsandan säger

Människors idéer kommer och går; teorier, ideal, funderingar, moraliska ideal. Men Guds Ord, den sanning som Gud gett oss i den heliga Skrift består.

Därför kommer vi fortfarande lära att äktenskapet mellan man och kvinna är heligt, och instiftat av Gud. Man får inte ha sex före äktenskapet, det är fel att bryta ett äktenskap.

Det spelar ingen roll om mer än halva av Sveriges befolkning tankar hem upphovsrättskyddad musik från Internet. Det är fortfarande ett brott mot det sjunde budet att stjäla. Det är fortfarande så att man skall lyda överheten. Det spelar ingen roll om du åker på en väg utan fartkamera och att ingen polis ser dig. Det är fortfarande synd att bryta mot lagen.

”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett.”

Guds ord består. Och precis som Kristus förde folket tillbaka till Skriften, precis som Luther förde kyrkan tillbaka till Skriften, så skall vi idag hålla fast vid Skriften. Petrus skriver:

Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består. Ty allt kött är som gräset och all dess härlighet som blomman i gräset. Gräset vissnar bort och blomman faller av, men Herrens ord förblir i evighet.  Det är detta ord som har förkunnats för er.” (1Petr. 1: 23 - 25)  

fredag 17 december 2010

Människors idéer förändras Guds Ord består


Jesus sade:

”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett.”

Det var också skälet till varför Martin Luther började predika mot avlaten och ville reformera kyrkan. För att föra henne tillbaka till vad hon alltid tidigare trott på: den heliga Skrift.

Det romerska påveväldet hade fört kyrkan bort från Skriften till mänskliga traditioner om succession, om klosterväsende, om frälsning genom gärningar, botgöring och om celibat.

Inte ett enda ord i den heliga boken ville Luther vika ifrån. Allt Gud har talat är sant.

Så vart har kyrkan hamnat idag?

Säger inte folk att man inte längre kan tro på äktenskapet? Har inte samhället lärt oss att man måste acceptera t.o.m. homosexualitet som något fullkomligt normalt? Får man inte lära sig i skolan att det är helt okay att ha prova på att ha sex innan man gift sig? Inte kan man väl hävd idag att man inte får gifta sig om man tröttnat på den man lovat evig trohet? Har inte vetenskapen lärt oss att Bibeln har fel när den säger att världen skapades på sex dagar. Vet vi inte numera att det tog miljontals år för världen att bli vad den är idag, med djur och växter? Ska inte kvinnan ha rösträtt i kyrkan precis som hon har rösträtt i samhället?

Nej och åter nej. Det enda vi kan lära oss om dessa saker av människor, av samhället, av vetenskapen och av skolan är att ”himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav inte en prick i lagen förgå”

Himmel och jord förgår. Människors idéer och tankar har en begränsad livslängd. Teorier och idéer kommer och går. Att man idag tycker att man kan leva fritt sexuellt är ingen ny idé. I romarriket var det vanligt att man hade orgier med en hela massa individer och homosexualitet förekom också. Sokrates hade för över 2000 år sedan troligen sex med en man: Alkipiades. Men den trenden försvann efter några århundraden för att dyka upp igen på 1900-talet.

Det fanns andra teorier om hur livet kom till före Charles Darwin. Jean-Baptiste Lamarck trodde att egenskaper som man tillägnade sig i livet gick i arv. Giraffen fick sin långa hals för att mer korthalsade djur sakta, sakta dragit ut sin hals under livet. Darwinisterna skrattar idag åt Lamarck. Utvecklingsläran är en teori som är populär idag. Om 100 år kanske man har en annan teori.

Människors idéer kommer och går; teorier, ideal, funderingar, moraliska ideal. Men Guds Ord, den sanning som Gud gett oss i den heliga Skrift består.

torsdag 16 december 2010

Skriftens lära, inte nymodigheter !


Kristus själv använde Skriften för att övertyga sina lärjungar. När han hade uppstått och mötte lärjungarna på Emmausvägen så läser vi:

han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna. ” (Luk. 24:27) ”Och de sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?" (Luk. 24:32)

Kristus kom inte med nya revolutionerande idéer. Allt som han gjorde var redan nedskrivet i den heliga Skrift. Han förtydligade det bara och visade på hur det nya förbundet, som gamla testamentet talade om, skulle se ut.

Han förde dem tillbaka till den heliga Skrift, som fariseerna och de skriftlärde hade fört folket ifrån. Han vända sig inte emot Skriften, utan stadfäste dem i Skriften.

Ingemar Furberg sade ofta att man skulle reagera om prästen predikade något nytt, inte om han predikade vad man alltid predikat.

Idag är det inne att komma med nya idéer.

Jesus sade:

”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett.”