lördag 7 september 2019

Kristi andra ankomst



Kristi andra ankomst


Termerna
Fyra olika ord används om Kristi andra ankomst i nya testamentet

Parousia: ”ankomst” närvaro”

Epifanias: manifestation, uppenbarelse, strålglans

Apokalypto: "avslöjande" "framträdande, "ankomst", "manifestation". Ordets rot kommer från ett ord som betyder att "ta bort slöjan från", "att avtäcka".

Hemeras: "dag"

Dessa fyra termer ser man helt tydligt avbildar fyra parallella begrepp som syftar på samma skeende - en enskild händelse: Kristi återkomst: Orden används inte för att göra en åtskillnad mellan olika händelser, utan för att fokusera på olika aspekter av en och samma händelse. Varje ord är helt enkelt en facett av samma diamant. I ett sammanhang avsåg den av Gud inspirerade skrivaren att betona vissheten om Kristi ankomst, i ett annat vill han belysa hur Kristi gudomliga majestät kommer att avslöjas vid Hans ankomst, i ett annat vill understryka hur Kristus en dag kommer att återigen bli kroppsligen närvarande och att denna uppenbarelse kommer att vara synliga för alla.

Det är inte förunderligare än det faktum att vi har fyra evangelier med fyra olika skildringar av Kristi liv. Ingen påstår att evangelierna skildrar Kristi fyra olika liv, som var och en av dem äger rum vid olika tidpunkter i historien. Men det finns ändå olika betoningar i de olika evangelierna, ett av dem understryker Kristi konungaskap, ett annat hans mänskliga natur, ett understryker hans underverk och ännu ett annat hans evighet. Här har vi återgen fyra olika sidor av en personlighet, fyra olika facetter av en och samma diamant. Och så är det också med beskrivningarna av de olika aspekterna av hans andra ankomst till jorden. Den har olika sidor som varje begrepp understryker på olika sätt.

Om vi ser på skriftställena så kan vi se att de olika termerna som används om Kristi andra ankomst faktiskt refererar till en och samma ankomst.

"Och må Herren låta er växa till och överflöda i kärleken till varandra och till alla människor, så som även vår kärlek till er gör, så att han styrker era hjärtan och gör er oförvitliga och heliga inför vår Gud och Fader, när vår Herre Jesus kommer (parousia) med alla sina heliga." (1Tess.3:12,13)

"ni väntar på vår Herre Jesu Kristi uppenbarelse.(apokalypsis)" (1Kor.1:7)

"så att ni kan avgöra vad som är rätt och vara rena och fläckfria på Kristi dag"(hemera) (Fil.1:10)

"Vänta alltså tåligt, bröder, tills Herren kommer."(parousia) (Jak.5:7)


" Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram (epifania) i härlighet." (Tit. 2:12,13)

Både Paulus och Jakob förutsätter att några kristna kommer att vara kvar på jorden när Kristus uppenbarar sig. Det kan bara betyda att de här termerna syftar på en och samma händelse. Dispensationalisterna påstår att dessa termer syftar på olika åtskilda händelser och att några syftar på kristna medan andra syftar på de orättfärdiga.

Dag och dagar


Mycket förvirring har uppstått från den felaktiga föreställningen att den sista dagen och de sista dagarna är synonyma. Dessa begrepp har faktiskt olika innebörd. Det ena ordet syftar på en tidsperiod som innesluter flera olika händelser medan det andra ordet syftar på en enskild händelse.

Nya testamentet klargör att Kristi födelse skedde i de sista dagarna. De framgår bl.a. av beskrivningen av Pingstdagen.

"det är detta som är sagt genom profeten Joel: Och det skall ske i de sista dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta av min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar skall profetera, era unga män skall se syner, och era gamla män skall ha drömmar. Ja, över mina tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande, och de skall profetera. Jag skall låta under synas uppe på himlen och tecken nere på jorden, blod, eld och rök. Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och härliga. Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst." (Apg. 2:16-21, Petrus citerar från Joel 2:28-32)

Petrus säger att de på pingstdagen bevittnade de händelser som profeten Joel förutsagt skulle inträdda i de sista dagarna. Det faktum att de inträffade var tillräckligt bevis för att de sista dagarna är här. De sista dagarna började med Kristi födelse och vi är fortfarande i den tiden.

Hebreerbrevets författare lär oss att de sista dagarna redan börjat. Lägg märke till att de står i dåtid (perfektum) i de följande verserna:

"Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen." (Hebr.1:1, 2)

"Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden." (Hebr.9:26)

Gud talade till mänskligheten genom sin Son. Detta markerar den de sista dagarnas begynnelse säger Skriften.

I Paulus brev är det inte svårt att se att han talar till människor som lever i den sista tiden - en tid som är samtida med honom själv.

"Det som hände dem tjänar som exempel och skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss." (1Kor.10:11)

Petrus skriver:
"Han var utsedd redan före världens skapelse men har i dessa sista tider uppenbarats för er skull." (1Petr.1:20)

Johannes skriver:

"Kära barn, den sista tiden är här." (1Joh.2:18)

Eftersom vi sett att Bibeln tydligt lär att vi är de sista dagarna så är det fel att tala om att den sista tiden är i framtiden. Händelser som Bibeln talar om hör till den sista tiden har antingen redan hänt, eller så har vi ingen anledning att tro att vi inte upplever dem nu.

När Paulus i 2Tim.3:1,2 säger "Det skall du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider. Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa” osv. så förklarar han att den tiden redan var närvarande i vers 5 när han säger till pastorn Timoteus: "Håll dig borta från dem!"

På samma sätt talar Jakob i en aktuell situation gentemot de rika:
"Ert guld och silver skall ärga, och ärgen skall vittna mot er och förtära ert kött som eld. Ni har samlat skatter i de sista dagarna." (Jak.5:3)

När nya testamentet talar om det nuvarande eller det förgångna så talar den alltid om en utsträckt tidsperiod: Herodes dagar (Matt.2:1), Johannes Döparens dagar (Matt.3:1, 11:12), profeternas dagar(Luk.4:25, Matt.23:30) den stora nödens/vedermödans dagar (Matt.24:19-22), Noas dagar (Matt.24:37) Jesus jordiska tjänstids dagar (Mark.1:9, Hebr.5:7). Alla dessa personer gjorde olika saker på någon given dag (singularis) men perioderna under deras tjänstetid betecknas alltid i dagar (pluralis).

De kommande yttersta dagarna

Den yttersta eller sista dagen som ännu är i framtiden omtalas alltid i singularis i nya testamentet. Det talas aldrig i nya testamentet, när de refereras till Hans andra återkomst om domens dagar, Herrens dagar, Jesu Kristi dagar, uppståndelsens dagar, Kristi ankomster osv.

"Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn.." (Matt.7:22)

"Amen säger jag er: För Sodoms och Gomorras land skall det på domens dag bli drägligare än för den staden." (Matt.10:15)

"Ty liksom blixten flammar till och lyser från himlens ena ända till den andra, så skall Människosonen vara på sin dag. " (Luk.17:24)

"På samma sätt skall det vara den dag då Människosonen uppenbarar sig. Om någon den dagen är uppe på taket och har sina tillhörigheter i huset, skall han inte gå ner och hämta dem. På samma sätt skall den som är ute på åkern inte vända tillbaka hem. " (Luk.17:30, 31)

"Och detta är hans vilja som har sänt mig att jag inte skall förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen. Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen." (Joh. 6:39,40)

" Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen." (Joh. 6:44)

"Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen." (Joh.6:54)

"Marta svarade: "Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den yttersta dagen." (Joh.11:24)

"Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen. " (Joh.12:48)

" Solen skall vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och härliga." (Apg. 2:20)

"Genom ditt hårda och obotfärdiga hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, när Guds rättfärdiga dom uppenbaras." (Rom. 2:5)

Dessa och andra texter visar att Kristi andra ankomst kommer att ske på en given dag, en tidpunkt - inte under en utsträckt tidsperiod. Hans återkomst kommer alltså att ske den sista dagen av de sista dagarna. Vi befinner oss nu i den sista tiden, under de sista dagarna som alltmer närmar sig den sista dagen.

Man kan inte misslyckas med att se den kontrast nya testamentet målar mellan dagarna och dagen.

" Som det var på Noas tid, så skall det vara under Människosonens dagar. Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom och gjorde slut på dem alla. På samma sätt var det på Lots tid: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot gick ut från Sodom lät Gud eld och svavel regna från himlen och gjorde slut på dem alla. På samma sätt skall det vara den dag då Människosonen uppenbarar sig. Om någon den dagen är uppe på taket och har sina tillhörigheter i huset, skall han inte gå ner och hämta dem. På samma sätt skall den som är ute på åkern inte vända tillbaka hem. " (Luk.17:26-31)

Lukas jämför här Kristi tjänstetid med Noas och Lots. Han jämför också höjdpunkten i hans egen ankomst med höjdpunkten i deras tjänsttid. Noas hela tid anges i pluralis: "Noas dagar". Sedan, säger Lukas, under en av Noas dagar så steg han in i arken. På samma med Lot, under en av hans dagar gick han ut från Sodom. Och på den dagen hände det som skulle hända. Med dessa berättelser som exempel säger Lukas att under den sista tiden/de sista dagarna så är det precis som på Noas dagar d.v.s. folk äter, dricker och gifter sig, obekymrade om de gudomliga tingen. Men, säger Lukas, det kommer men dag (singularis) när folk kommer att få avlägga räkenskap. När han talar om samtliga tre personer Noa, Lot och Jesus så använder han ordet dagar och dag som kontrast.

Vad som kännetecknar Kristi andra ankomst

Vissa saker vet vi inte om den andra ankomsten. Vi vet till exempel inte när den sker. Det vet bara Gud (Matt.24:36). Men Bibeln berättar mycket annat om Hans ankomst, Vi vet till exempel:

1. Att den skall komma plötsligt (Uppb.22:29, Luk.17:24)
2. Att den skall komma oväntat ( Matt.24:39, Luk.12:40, 1 Tess.5:2, Uppb.16:15)
3. Att den skall ses av alla (Uppb.1:7)
4. Att den skall höras av alla (Matt.16:27, Mark.13:26, 2 Tess.1:7)
5. Att den skall åtföljas av änglar och en molnsky (Matt.16:27, 24:30,31, 25:31,32)

Vad händer vid hans andra ankomst?

  1. Hans andra ankomst fullkomnar hans första (Hebr.9:28). Kristi första och andra ankomst kompletterar varandra. Med sin första ankomst börjar den kristna eskatologin (läran om de yttersta tingen). Det är då allting sätts i rullning mot slutet. Han upprättar det nya förbundet och öppnar frälsningens dörrar år alla människor genom att riva den skiljemur som åtskiljer jude och hedning (Ef.2:11-16). Vid sin andra ankomst samlar han alla folk för sin tron.

  1. Vid sin andra ankomst ger Kristus på ett fullkomligt sätt åt alla Guds barn den frälsning som de ägt i hoppet.
" så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder, och han skall en andra gång träda fram, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom." (Hebr.9:28)
När Kristus kom i tidernas fullbordan och blev det fullkomliga offret så köpta han oss fria från synden och skulden, en försoning vi får tillägna oss i tro. Var och en som förtröstar på Kristus som Frälsare äger frälsningen och blir inte dömda med världen (Joh.4:14, 10:28, Rom.5:1, 8:1). Han har befriat oss från den kommande vredesdomen (1 Tess.1:10). Ändå finns en spänning mellan vad en troende är och vad han kommer att bli. Våra odödliga själar bor ännu i dödliga kroppar, som kommer att förbli dödliga, fram till hans andra ankomst (Rom.8:23).
Petrus talar om olika delar av frälsningen. Han påpekar att Kristi uppståndelse förvissar de troende om deras oförgängliga arv. Ändå säger han att det fulla åtnjutandet av frälsningen är förvarat i himlen.

"Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. I sin stora barmhärtighet har han genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett arv som aldrig kan förstöras, fläckas eller vissna och som är förvarat åt er i himlen. Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden." (1Petr.1:3-5)

Så man kan säga att den kristne har blivit frälst, blir frälst och väntar på att bli frälst. Detta ser vi också i Rom.5:9-11:

" När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade. Men inte bara det, utan vi gläder oss i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen. " (Rom. 5:9-11)

3. Kristi andra ankomst kommer att innebära en evig skilsmässa. Idag finns en samvaro mellan de frälsta som lever och de ofrälsta som lever. När Herren kommer tillbaka så kommer klyftan dem emellan att för alltid stadfästas. I det tillstånd vi befinner oss vid hans andra ankomst kommer vi att förbli i all evighet. Den förlorade - jude eller hedning - kommer då att ha förspillt sitt sista tillfälle. Den kristne har då redan haft sitt sista tillfälle att vittna för förlorade själar för att vinna dem för Kristus och evigheten. Då slås nådens portar igen för alltid.(Matt.25:1-13, Luk.13:24-27)

När Kristus jämför floden under Noas dagar och hans andra ankomst så ger han en lektion om det ofrånkomliga i denna jämförelse:

"de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst vara." (Matt. 24:39)

Vi vet att Kristus påminde sina åhörare om detta för att de skulle påminna sig om att när floden kom såkom ingen fler in i arken. Samma analogi har vi i Matt.25:1-13
"Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes." (Matt. 25:10)
Alla andra avfärdades eftersom årskillnaden hade blivit definitiv - så snart brudgummen kom - eller så snart dörren till arken till dörren stängts.

"När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna. Och fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra. Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig. Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv." (Matt. 25:31-46)

"och de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla - så skall Människosonens ankomst vara. Då skall två män vara ute på åkern. Den ene skall tas med, den andre lämnas kvar. Två kvinnor skall mala på en handkvarn. Den ena skall tas med, den andra lämnas kvar." (Matt. 24:39-41)

"Himmelriket är vidare likt en not som kastas i sjön och fångar fisk av alla slag. När den blir full, drar man upp den på stranden och sätter sig ner och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort. Så skall det vara vid tidsålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder." (Matt.13:47-50)


"Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge."..."Den som sår den goda säden är Människosonen. Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. Ovännen som sådde det är djävulen. Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar." (Matt.13:30, 37-39)

När denna åtskillnad äger rum skall de heliga belönas och de ogudaktiga dömas (2Tess.1:10, Fil.3:20, 21, 2Tim.4:8, 1 Petr.1:13, 5:4, 2 Tess.1:8) .

4: Guds rike kommer att fullkomnas vid Kristi andra ankomst. Kristus uppenbarade sitt rike vid sin första ankomst. Vid Hans andra ankomst skall överlämna det till Gud Fadern (1 Kor.15:24), så att Gud blir allt i alla. Jorden kommer att renas (Rom.8:20, 21, 2 Petr.3:7). och allt ont kommer att förpassas till helvetet. Guds vilja kommer att ske precis som den sker i himlen (1 Kor.15:24). Synd kommer då inte att finnas utanför helvetet.

5. Vid Kristi andra ankomst kommer Satan att slutgiltigt besegras. Skriften lär tydligt att satan besegrades när Kristus dog på korset. Där söndertrampade Kristi fötter ormens huvud som var förutsagt i 1 Mos.3:15. Men satan går fortfarande omkring som ett rytande lejon och söker vem han må uppsluka. Men satans makt att bedra är begränsad (Uppb.20:3). Han är besegrad, men hans dom är ännu inte verkställd. Han vet om att hans tid är kort (Uppb.12:12). När Kristus kommer tillbaka så kommer den domen över den onde att verkställas då han kastas i eldsjön (2 Tes.2:8, Uppb. 20:10)

6. Den andra ankomsten kommer att föra historien till sitt slut. Skriften delar tiden mellan den nuvarande och tillkommande (Matt.12:32, Mark.10:30, Luk.20:34,35)
Skriften ser den nuvarande tidsåldern som den som funnits sedan skapelsen (Matt.25:34) och som upphör i och med Kristi andra ankomst (Mat.13:39). Nya testamentet ser på Kristi födelse som det som markerar början på sluttiden (Hebr.9:26). Den kommande tidsåldern är inte ett tusenårsrike utan en evig värld utan slut.

En ankomst


I sina brev till församlingen i Tessalonike beskriver Paulus Kristi ankomst. I det första skriver han:

"Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord. Om tider och stunder, bröder, behöver vi inte skriva till er. Ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. När folk säger: "Fred och trygghet", då drabbas de av undergång lika plötsligt som smärtan kommer över en kvinna som skall föda, och de slipper inte undan. Men ni, bröder, lever inte i mörker, så att den dagen kan överraska er som en tjuv." (1Tess.4:15- 5:4)

Av denna text lär vi oss att
1. Herrens ankomst och Guds basun betecknar samma händelse. Paulus använder orden omväxlande
2. Vid Kristi ankomst (Guds basun) skall de kristna döda uppstå och ryckas upp tillsammans med de kristna som ännu lever för att möta Kristus i skyn.
3.Vad gäller de ofrälsta skall han komma som en tjuv om natten, d.v.s. oväntad.
4. "Den dagen"("Herrens ankomst", "Guds basun") skall inte komma som en överraskning för de troende.
5. Vid Herrens ankomst ("den sista basunen", "den dagen") skall de ofrälsta dömas. Vid samma Herrens ankomst ("den sista basunen", "den dagen") skall de kristna uppstå. Båda grupperna förblir tillsammans ända till den sista dagen.

I sitt andra brev till församlingen i Tessalonike skriver Paulus:
"Gud är rättfärdig: han vedergäller dem med lidande som plågat er och ger åt er som blir plågade lindring tillsammans med oss. Och det sker när Herren Jesus kommer (apokalypo) från himlen och uppenbarar sig med sina mäktiga änglar, i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. Dessa skall bli straffade med evigt fördärv, bort från Herrens ansikte och hans härlighet och makt, när han kommer för att förhärligas i sina heliga och väcka förundran hos alla dem som tror. Ty vårt vittnesbörd har ni trott. Så skall det ske på den dagen. Och därför ber vi alltid för er, att vår Gud skall anse er värdiga sin kallelse och med kraft fullborda varje god föresats och gärning i tron, så att vår Herre Jesu namn förhärligas i er och ni i honom genom vår Guds och Herren Jesu Kristi nåd. När det gäller vår Herre Jesu Kristi ankomst (parousia) och hur vi skall samlas hos honom, ber vi er, bröder, att inte så plötsligt tappa fattningen och bli skrämda, vare sig av någon ande eller av något ord eller brev, som påstås komma från oss och som går ut på att Herrens dag har kommit. ´" (2Tess.1:6-2:2)

Paulus talar helt uppenbart om en enda händelse. Han växlar olika termer för Kristi ankomst men har hela tiden samma ämne. I dessa verser talar om vår Herres Jesu ankomst med två olika ord "apokalypto" (1:7) och "parousia" (2:1). Förhärligandet av de heliga skall ske på "den dagen" vid "uppryckandet", på "Herrens dag". Alla dessa ord används som termer som syftar på samma händelse. På detta ställe ser vi också att de heliga skall förhärligas samma dag de ogudaktiga skall straffas. De som inte känner Gud "skall bli straffade med evigt fördärv, bort från Herrens ansikte och hans härlighet och makt, när han kommer för att förhärligas i sina heliga."

I 1 Kor.1:7,8 använder Paulus uttrycken vår Herres Jesu Kristi uppenbarelse och vår Herres Jesu Kristi dag om samma händelse.

"Därför saknar ni inte någon nådegåva, medan ni väntar på vår Herre Jesu Kristi uppenbarelse.(apokalypsis) Han skall också styrka er ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår Herre Jesu Kristi dag. (hemera)"

På samma sätt är uppenbarelse (epifania) och ankomst (parousia) synonyma begrepp i 1Joh. 2:28

"Ja, kära barn, förbli i honom, så att vi kan vara frimodiga när han uppenbarar (epifania) sig och inte behöver stå där med skam inför honom när han kommer åter.(parousia) "

När Kristus kommer åter lever rättfärdiga och orättfärdiga sida vid sida. Båda grupper kommer att bevittna hans andra ankomst och uppleva konsekvenserna av den.

Vid hans ankomst sker
1. uppståndelsen, uppryckandet och belöningen av de heliga
2. de ogudaktigas uppståndelse, dom och straff.
3. Historiens slut och inträdet i evigheten.
4. Fullkomnandet när Sonen överlämnar riket åt Gud Fadern
5. satans slutgiltiga straff

Var och en av dessa slutgiltiga händelser har sin förutsättning i Herrens Kristi död , begravning och uppståndelse. Med hans andra ankomst får de sin slutliga fullkomning.

måndag 2 september 2019

Vad är egentligen liberalteologi?

Lyssnar man på en TV- eller radiogudstjänst och prästen läser en bibeltext och sen börjar prata om rättvisemärkt kaffe eller att vara ensamstående pappa med dyslexi och inte med ett ord pratar om Jesus eller lag eller skuld eller förlåtelse eller nåd, så kanske man som kristen bara suckar: "liberalteologi!" 

Eller om man går på en teologisk föreläsning på ett svenskt universitet eller läser en teologisk bok publicerad på 2000-talet och får veta att författaren menar att det mesta av texten troligen är en interpollation (ett inskott) som en skribent gjort 75 år efter Matteus eller att texten uttrycker den unga kyrkans sätt att beskriva vad man tillber i gudstjänsten, utan historisk förankring, då kanske man som kristen suckar "liberalteologi!"

Eller om man lyssnar på någon "kristen" tyckare i P1:s "teologiska rummet"  och man får veta att han anser att kristendomen egentligen handlar om att leva i nuet,  då kanske man som kristen suckar "liberalteologi".

Men vad är egentligen liberalteologi?

Kyrkan har lärt ungefär samma sak i de flesta av kristendomens grundläggande läror i snart 2000 år. Hon har lärt att Bibeln är Guds ord, att Gud är treenig, skapat världens och att världen och mänskligheten förstördes genom Adams syndafall. Kyrkan har lärt att människan syndar och föds i synd, men att skulden för synden sonades genom Jesus Kristus. Han föddes av jungfrun Maria, gjorde under och levde ett rättfärdigt liv. Han undervisade om kärlek och lydnad och gjorde underverk. Han dödades på korset och uppstod ur graven på tredje dagen. Hans död innebar att försoningen mellan Gud och människa är skedd. Efter 40 dagar for han synligt inför sina lärjungars ögon upp till himlen för att därifrån härska på sin Faders högra sida tills han kommer tillbaka för att döma levande och döda. De orättfärdiga döms till en evig död i helvetet och de rättfärdiga får komma till himlen. Rättfärdig blir man genom tron och därför ska evangeliet predikas för alla folk. En kristen bevisar sin kristendom genom att leva i kärlek och lydnad. Kristus gav också sin kyrka dopet och nattvarden. Han gav Kyrkan församlingar där de kristna samlas tillsammans.

Men något hände som förändrade saker och ting på 1700-talet. Vetenskapen hade under medeltiden varit Kyrkans dotter och vetenskaplig forskning bedrevs på kloster och universitet som instiftats av Kyrkan. Under upplysningstiden frigjordes vetenskap och filosofi från Kyrkan.

Man menade att förnuftet inte behövde ställas under Kyrka och Bibel. Voltaire såg till och med som sin uppgift att bekämpa Kyrkan och säger om henne: ”Ecrasez l’infâme”, det vill säga ”krossa den skändliga”.  Vetenskapen gjorde allt större framsteg under 17- och 1800-talet och Kyrkan ställdes inför uppgiften hur man skulle bemöta de nya vetenskapliga upptäckterna med kristendomen.

Kyrkan hävdade att Jesus gjorde under och att Bibeln själv var ett resultat av Guds intervention.  Men ett underverk kan ju inte mätas och undersökas, och om förnuftet var norm så menade vissa att nya testamentets lära om en Gud som måste blidkas genom offer var barbarisk. Det är också oförnuftigt att tänka sig att Gud kan vara tre personer i en Gudom och att Jesus uppstod ur graven och att människors förruttnade kroppar skulle uppstå ur sina gravar.

Liberalteologins svar på vetenskapens utmaning var att Bibeln inte skulle läsas som gudomlig uppenbarelse utan som ett vanligt historiskt verk. 

Albrecht Ritschl och Adolf von Harnack jämställde bibeltexten med Gilgamesheposet och Upanishaderna. Man utvecklade historisk-kritisk metod som i praktiken innebar att man inte utgick från någon gudomlig kausalitet alls i bibelvetenskapen. Undren hade aldrig hänt, utan var senare påhitt, och Gud hade inte uppenbarat sig utan det mesta var lån ifrån andra kulturer och kyrkans sätt att förklara sin gudstjänst. Allt detta fick prästerna lära sig i sin teologiska utbildning och kvar av kristendomen hade blivit vad man kallar liberal teologi.  Man talade om Jesu enkla lära och menade att kristendomen i stort sett bara handlade om Guds Faderskap, kärleksbudet och själens odödlighet. Några dogmer behövdes inte, allt handlar om att vara en god och kärleksfull människa.

Under tiden som detta sker har sanna kristna, de som egentligen utgör Kristi Kyrka, inte ändrat på det budskap Jesus gav henne. Hon har inte anpassat sig efter trender och nymodigheter. Hon har bemött vetenskapens påstående, men inte genom att släppa sitt dogma, utan genom att visa hur Bibeln stämmer överens med seriös vetenskap. Universum är inte slutet, vilket t.ex modern kvantfysik visat, utan gudomlig kausalitet är möjlig. Apologeterna har visat hur universums komplexitet faktiskt förutsätter gudomlig kausalitet. Och Kyrkan har behållit sin tro och bekännelse, samma tro och bekännelse hon haft under hela sin tillvaro.

Hon tror bokstavligen på vad Kyrkan bekänt sedan sin ungdom:


FÖRSTA ARTIKELN
(Om skapelsen)

Jag tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.

Vad betyder det?
Jag tror att Gud har skapat mig och alla varelser, gett mig kropp och själ, ögon, öron och alla lemmar, förstånd och alla sinnen, och att han fortfarande uppehåller mig.
Dessutom försörjer han mig varje dag rikligt med mat och kläder, hus och hem och allt jag behöver till mitt livsuppehälle.
Han beskyddar mig för allt farligt och bevarar mig för allt ont.
Allt detta gör Gud endast därför att han är min gode och barmhärtige Fader i himlen och inte för att jag på något sätt förtjänar det.
För allt detta bör jag tacka och lova, lyda och tjäna honom.
Det är visst och sant.


ANDRA ARTIKELN
(Om återlösningen)

Jag tror på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den Helige Ande, född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven; nederstigen till helvetet, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

Vad betyder det?
Jag tror att Jesus Kristus, som är sann Gud, född av Fadern i evighet och även sann människa, född av jungfrun Maria, är min Herre.
Han har återlöst, förvärvat och vunnit mig, förlorade och fördömda människa, från alla synder, från döden och djävulens makt,
inte med guld eller silver utan med sitt heliga, dyrbara blod och oskyldiga lidande och död.
Allt detta har han gjort för att jag ska tillhöra honom, leva under honom i hans rike och tjäna honom i evig rättfärdighet, oskuld och salighet,
såsom han har uppstått från döden, lever och regerar i evighet.
Det är visst och sant.


TREDJE ARTIKELN
(Om helgelsen)

Jag tror på den helige Ande, en helig allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och ett evigt liv.

Vad betyder det?
Jag tror att jag inte av eget förstånd eller egen kraft kan tro på Jesus Kristus, min Herre, eller komma till honom, utan den helige Ande har kallat mig genom evangelium, upplyst mig med sina gåvor, helgat och bevarat mig i den rätta tron.
På samma sätt kallar, församlar, upplyser och helgar han hela den kristna kyrkan på jorden och bevarar henne i Jesus Kristus i den enda rätta tron.
I denna kyrka förlåter han dagligen mig och alla troende alla synder.
På den yttersta dagen ska han uppväcka mig och alla döda och ge mig och alla som tror på Kristus evigt liv.
Det är visst och sant.