Har du snöat in på din egen kamp?

”Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som på hebreiska heter Betesda. Den har fem pelargångar, och i dem låg många sjuka, blinda, halta och lama. Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Då Jesus såg honom ligga där och visste att mannen hade varit sjuk så länge, sade han till honom: "Vill du bli frisk?" Den sjuke svarade honom: "Herre, jag har ingen som leder mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse, och när jag själv försöker ta mig dit, hinner någon annan före mig." Jesus sade till honom: "Stig upp, ta din bädd och gå!" Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick. Men det var sabbat den dagen, och judarna sade till mannen som hade blivit botad: "Det är sabbat. Du får inte bära din bädd." Han svarade dem: "Den som gjorde mig frisk sade till mig: Ta din bädd och gå!" Då frågade de: "Vem var det som sade åt dig att du skulle ta din bädd och gå?" Men han som hade blivit botad visste inte vem det var. Jesus hade nämligen dragit sig undan, eftersom det var mycket folk på platsen. Senare träffade Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: "Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig." (Joh. 5:1-14)

Det finns två saker man kan notera om mannens svar. Det ena är att han har en färdig uppfattning om hur han skulle kunna bli frisk. Det

skulle ske genom att han fick komma ner i dammen när vattnet kommer i rörelse. Det var så det skulle gå till. Det slår honom inte att det kunde finnas andra sätt, att Kristus har makten över lidandet i sin hand. 

 

Det andra man kan notera är att han tycks ha gett upp hoppet. Han frågar inte ens om Kristus kan hjälpa honom ner till dammen. Han säger bara: ”jag har ingen som leder mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse”. Han har förmodligen under alla dessa år frågat så många gånger och blivit besviken, att han inte ens förutsätter att han kommer att få hjälp. Han har gett upp.

Kan det vara så att du och jag har hamnat vid Betesdadammen? Betesda har den motsägelsefulla betydelsen ”nådens hus”. Men det fanns ingen nåd vid Betesda. Betesda är sinnebilden för den egna kampens religion, för de egna ansträngningarnas väg. Här lyckades bara den som hade rörelseförmåga, den som kunde kämpa, den som kom först. I Betesdadammen platsade inte alla, utan bara dem som lyckades. Om någon någonsin fått hjälp vid Betesda vet vi inget om. Men man säger felaktigt att hoppet är det sista som överger oss, därför fanns så många människor vid Betesda. Men det är så fel. Hoppet hade verkligt övergett denne stackars man. Men han hade inte slutat tro på Betesda. Han hade snöat in på att vägen till tillfrisknande fanns i Betesda. Men dit kom han inte själv.

Är du och jag precis likadana? Vi brottas med något problem. Och vi har bestämt oss för exakt hur det ska gå till att lösa problemet. Under en lång tid försöker vi. Vi försöker och försöker och misslyckas varje gång. Men vi överger inte den idé vi har i vårt huvud för hur vi ska bli kvitt vårt problem. Och så står Kristus vid vår sida. Och det slår oss fortfarande inte att han kanske har en annan väg. Vi andas hjälplöshet, trots att Kristus finns vid vår sida. Vi är nästan beredda att ge upp vår kamp.