Frukta och älska Gud

”Till er, mina vänner, säger jag: Var inte rädda för dem som dödar kroppen men sedan inte kan göra något mer. Jag vill visa er vem ni skall frukta. Frukta honom som har makt att döda och sedan kasta i Gehenna. Ja, jag säger er: Honom skall ni frukta. Säljs inte fem sparvar för två öre? Och inte en enda av dem är bortglömd hos Gud. Ja, till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade. Var inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar. Jag säger er: Den som bekänner mig inför människorna, honom skall också Människosonen bekänna inför Guds änglar. Men den som förnekar mig inför människorna skall bli förnekad inför Guds änglar. Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse. Men den som hädar den helige Ande skall inte få förlåtelse. När man ställer er till svars i synagogor och inför makthavare och myndigheter, så gör er inga bekymmer för hur ni skall försvara er eller vad ni skall säga. Ty den helige Ande skall i den stunden låta er veta vad ni skall säga." (Lukas 12:4-12)

Men får man idag verkligen säga att man skall frukta Gud? Ja, den sanne Guden är värd att fruktas, den sanne Guden är helig och upphöjd, inför Honom bör vi alla falla ner i vördnad och tillbedjan. Låt oss aldrig böja knä för världen och världens barn.

Men lägg nu märke till att den Gud som är värd vår fruktan, den Gud som på den yttersta dagen förpassar människor till ett evigt helvete är också den Gud som älskar oss och som vi har anledning att älska.

När Jesus talar om att lärjungarna skall frukta Gud så inleder han:

”Till er, mina vänner, säger jag: Var inte rädda för dem som dödar kroppen men sedan inte kan göra något mer. Jag vill visa er vem ni skall frukta.”

Gud är vän med oss genom Jesu försoning och vi får vara Hans vänner genom tron på Jesus. Jesus har med sin försoningsdöd tagit bort det skuldebrev som skiljer oss från Gud och spikat det på korset. Vi är förlåtna.

Lärjungarna skulle inte frukta människorna, så att de dolde sin tro av rädsla för att bli dödade. De skulle frukta Gud. Det är inte bävan eller rädsla, det är en helig vördnad fylld av kärlek, som Luther inleder varje budord:

”Vi skall frukta och älska Gud”.

När man så fruktar och älskar Gud mer än människor, så räds man inte den kroppsliga döden.