Gud älskade så att Han gav

”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” (Joh 3: 16)

Ordet värld förekommer 77 gånger hos Johannes. Det syftar i den här texten inte på vår fysiska jord, eller på det världsliga systemet, utan alla människor som befinner sig i den. Människans största kärlek är kärleken till det egna jaget. Någon sade: ”Det finns ingen möjlighet att en människa kan älska alla i världen. Faktum är att vi till och med har svårt att älska alla våra närstående.” Men Gud inte bara kunde. Han älskade verkligen alla människor, alla individe.

Ty så älskade Gud världen. Han älskar inte vad vi gör, när vi är onda och kärlekslösa. Men hans kärlek till oss har inte upphört. Den fanns när han såg oss på korset. Och den finns idag. Paulus skriver att ”Kristi kärlek…går långt utöver vad någon kan förstå.” (Ef 3:19)

Men precis som vi måste bevisa vår kärlek, så bevisar Gud sin kärlek i handling. Kärlek som inte tjänar är förförelse, kärlek som inte lyssnar är lögn, kärlek som tar, kräver och förbrukar är en illusion.

Gud älskade alla människor så mycket att han gav. ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son” Det är handling. Han gav inte för att världen var värdig. Han gav inte p.g.a. allt fint han såg i världen. Han gav för att han älskade.

Ja, Guds kärlek motiverade honom inte bara att ge, utan att ge det bästa, hans enfödde son, hans ende Son. Det fanns ingen som han, ingen lik honom och kommer aldrig att komma.

Att utge betyder att offra. Kristus stiger ner på jorden som den självutgivande. Han utger sig genom att lämna sitt självklara Gudomliga majestät och sin gudomliga härlighet, ljusets boningar och makten i det höga – för att bli människa, för att födas som en av oss, för att anta människonatur. Han inte bara gömmer sig under mänsklig natur. Johannes skriver att han ”blev kött”. Han blev som en av oss, och ändå var han hela tiden Gud.

Skriften säger:

”Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset.” (Fil. 2:6 -8)