När lärjungarna började komma ihåg

”De elva lärjungarna begav sig till det berg i Gallileen dit Jesus hade befallt dem att gå. Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade. Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ’Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.” (Matt. 28:16-20)

Kristus hade flera gånger talat om för sina lärjungar att han skulle dödas av judarna. Men när han blev gripen, så var det som bortglömt. Likadant var det, när gäller uppståndelsen. Han hade sagt i förväg att han skulle uppstå på den tredje dagen. Profetian i gamla testamentet hade också förutsagt hans uppståndelse. Ändå var kvinnorna som gick till graven och de första lärjungarna som besökte

den förvånade när de inte fann honom där. Den närmaste tidens alla intensiva händelser och kanske tvivlet hade grumlat deras sinnen, så att de inte mindes hans ord.

Vid detta tillfälle, i Matteus 28 hade några dagar gått efter uppståndelsen. Han hade visat sig för lärjungarna vid några tillfällen. För kvinnorna vid graven, särskilt för Maria från Magdala och för Emmauslärjungarna. De hade sett den tomma graven och mött Guds änglar. Ja, han hade stått mitt ibland de elva i den låsta salen.

Nu började de minnas vad han hade sagt. I påsksalen hade han sagt att de skulle gå före till Gallileen efter uppståndelsen (Matt. 26:32). Ja, vid graven påminde både änglarna (Matt. 28:7) och Jesus själv (Matt. 28:10), kvinnorna att de skulle gå före till Gallileen efter hans uppståndelse.

Vid berget i Gallileen har vi alltså lärjungar som äntligen börjar komma ihåg vad han hade sagt.