Lärjungarna, skeptiker som blev hängivna troende

”De elva lärjungarna begav sig till det berg i Gallileen dit Jesus hade befallt dem att gå. Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade. Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ’Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.” (Matt. 28:16-20)

Förnuftsmänniskorna pekar på dessa några få lärjungars tvivel som

något som skulle visa på tvivelaktigheten i Kristi framträdande på berget. Men egentligen är det tvärtom. Det faktum att lärjungarna inte var lättlurade och godtrogna människor, utan skeptiker uti fingerspetsarna, visar att det inte finns det minsta utrymme för att misstänkliggöra trovärdigheten i deras berättelse. Inget mindre än en verklig uppstånden Kristus kunde övertyga dem. Och han gjorde det.

” Då trädde Jesus fram och talade till dem”

Han hade stått på avstånd. Som förhärligad med det himmelska majestätets glans omkring sig, så var det kanske att skåda honom på avstånd som att se solen genom att titta på solen. Han trädde då fram mitt ibland dem, i deras krets, så att de kunde se honom och känna igenom honom som den älskade Mästaren som vandrat tillsammans med dem över hela Gallileen och Judeen. Ansikte mot ansikte talade han med dem. Han hade uppstått från graven och nu visste de det.