En oväntad tro

”Då Jesus var på väg in i Kapernaum, kom en officer fram och bad honom: "Herre, min tjänare ligger lam där hemma och har svåra plågor." Jesus frågade honom: "Skall då jag komma och bota honom?" Officeren svarade: "Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak, men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. Också jag är en man som står under andras befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det." När Jesus hörde det, blev han förvånad och sade till dem som följde honom: "Amen säger jag er: I Israel har jag inte hos någon funnit en så stark tro. Jag säger er: Många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Men rikets barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder." Till officeren sade Jesus: "Gå, som du tror skall det ske dig." Och i samma ögonblick blev hans tjänare frisk. ” (Matteus 8: 5-13)

I grundtexten står det att mannen var en romersk centurion, det vill säga ett befäl som var satt över 100 soldater. Vad är det här för en man som kommer till Jesus, kan man undra? Om han nu är en hedning, varför kommer han till en jude för att be om hjälp?

En särskild sak med judarna var att de hatade hedningarna. Men de använde sig av dem när det gynnade deras sak. Evangelisten Lukas ger oss samma berättelse och tillfogar att det var judar som förde officerens tala och förklarade för Jesus: ”Han älskar vårt folk, och det är han som har byggt synagogan åt oss." (Lukas 7: 5)

Ungefär: ”även om du kanske inte har så mycket till övers för hedningar så får vi inte glömma att han är en god

investering.”

De fanns en del hedningar som faktiskt gick till synagogan och lyssnade på undervisningen där, och som till och med trodde på Moses och profeterna. Det är inte särskilt underligt med tanke på att den romerska religionen i det här skedet är en ganska dyster historia med lynniga gudar. De romerska soldaterna var på Jesu tid yrkessoldater och tjänstgjorde ca: tio år på samma ställe.  

Med tanke på att officeren byggt en synagoga åt judarna får vi tänka oss att han kände till Moses och profeterna ganska väl. Han hade hört om Messias som skulle komma och nu gick rykten om att en del av folket trodde att en gallileisk snickarson kunde vara Messias. Det understöddes av alla underverk han gjorde i Israel.

Men långt ifrån merparten av folket trodde att Jesus var Messias. Den stad som han nu färdades in i hade inte trott och tagit emot hans undervisning och hans underverk. I detta 11:e kapitlet säger han:  

”Och du, Kapernaum, skall du kanske upphöjas till himlen? Nej, ner i helvetet skall du fara. Ty om de kraftgärningar som har utförts i dig hade gjorts i Sodom, skulle det ha stått ännu i dag.” (Matt 11: 23)
Låt oss återvända till texten. 

”Jesus frågade honom: "Skall då jag komma och bota honom?" Officeren svarade: "Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak, men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. Också jag är en man som står under andras befäl, och jag har soldater under mig. Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det." När Jesus hörde det, blev han förvånad och sade till dem som följde honom: "Amen säger jag er: I Israel har jag inte hos någon funnit en så stark tro.” (v. 7-10)

Det grekiska ordet för att Jesus blev ”förvånad” är här thaumazō. Det är klart att Jesus inte blev förvånad i meningen ”överraskad”, för Bibeln säger att Jesus visste vad som fanns i människornas hjärtan. Thaumazō har också betydelsen av "glad förundran. Jag tror att Jesus log.

Om det var några som borde tro Kristus så var det judarna. Jesus hade färdats från Dan i norr till Bersheba i söder. Han hade varit i huvudstaden där Guds tempel stod, han hade undervisat omgiven av lärda rabbiner, av överstepräster, fariseer och skriftlärde, som ägnat hela sina liv åt studiet av Skriften. Han hade mött folket, som gick i synagogan varje sabbat och läst skriftrullarna från barnsben. Och nu måste han konstatera inför denne hedning.

”I Israel har jag inte hos någon funnit en så stark tro.”