Syndaren förklaras rättfärdig för Kristi skull

I Rom 3: 19-28 förklaras förhållandet mellan Guds rättfärdighet människans synd:

”Men vi vet att allt vad lagen säger, det talar den till dem som har lagen, för att var mun skall stoppas till och hela världen stå med skuld inför Gud. Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd. Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här

finns ingen skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus. Men vad kan vi då berömma oss av? Allt beröm är uteslutet. Genom vilken regel? Genom gärningarnas? Nej, genom trons regel. Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar.” ( Rom 3: 19-28)

Rättfärdiggörelsen kan alltså inte frambringas av människan så att Gud på grundval av människans lydnad kan förklara människan rättfärdig. Gud förklarar syndaren rättfärdig för Kristi skull. I Guds ögon är syndaren på grund av Kristus att betrakta som rättfärdig.

Bara Kristus som är fullkomligt rättfärdig kan skänka syndaren rättfärdighet

För att offerlammet i GT skulle kunna sona synden och försona den felande med Gud måste det vara fullkomligt.

Gud säger genom Moses:

” Du skall inte offra åt HERREN, din Gud, något djur av nötboskapen eller av småboskapen som har något lyte eller annat fel, för sådant är avskyvärt för HERREN, din Gud.” (5 Mos 17: 1)

Därför är också Messias som det ställföreträdande offret rättfärdig.

”Han hade inte begått någon synd, och svek fanns inte i hans mun.” (1 Pet 2: 22)

Jesus själv säger:

”Vem av er kan överbevisa mig om synd? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte? (Joh 8: 46)

Paulus förklarar:

”Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.” (2 Kor 5: 21)

” Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni

blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder, utan med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och lyte.” (1 Pet 1: 18-19)

I Psaltaren kallas Gud den Rättfärdige och psalmisten hämtar tröst av Herrens rättfärdighet. Petrus kallar Jesus på pingstdagen:

”den Helige och Rättfärdige”. (Apg 3: 14)

Människosläktet saknar på grund av Adams synd och den personliga synden rättfärdighet. Men Messias offer förändrar förhållandet.

”Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom. Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun. Genom våld och dom blev han borttagen. Vem i hans släkte besinnar att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse? Bland de ogudaktiga fick han sin grav, men hos en rik var han i sin död,

ty han hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun. Det var HERRENS vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och HERRENS vilja skall ha framgång genom honom. Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och deras skulder är det han som bär.” (Jes 53: 5-11)

Bara Bibelns Gud förenar nåd med rättfärdighet

I Sakarja 7: 9 säger Gud:

"Döm rätta domar och visa varandra godhet (egentligen nåd חֶסֶד) och barmhärtighet.”

I grekisk-romersk tänkande utgör versen egentligen en motsägelse. Den rätta domen dömer den skyldiga och friar den oskyldige. Den som får nåd, tillägnar sig det trots skuld.

Bara utifrån det bibliska försoningsbegreppet kan nåd och rättfärdighet förenas i samma subjekt och objekt: att domaren är både nådig och rättfärdig i samma akt och att den som döms både får rättfärdighet och nåd.

Nyckeln är offertanken. En helig Gud kan inte annat än döma den skyldige och fria den oskyldige. Genom offret kan Gud både vara den dömande och den benådande. Han benådar genom att tillhandahålla offret och han dömer genom att låta domen falla över offret. Men offret blir inte den felande parten (människan), utan en ställföreträdare. Ett offer som går in under den felandes plats.

Gud befaller Moses:

”Av israeliternas menighet skall han (Aron) ta emot två bockar till syndoffer och en bagge till brännoffer. Och Aron skall föra fram sin egen syndofferstjur och bringa försoning för sig och sitt hus. Sedan skall han ta de två bockarna och ställa dem inför HERRENS ansikte, vid ingången till uppenbarelsetältet. Aron skall dra lott om de båda bockarna: en lott för HERREN och en lott för att skaffa bort synden. Den bock som lotten bestämmer åt HERREN skall Aron föra fram och offra till syndoffer. Men den bock som lotten bestämmer för att skaffa bort synden skall ställas levande inför HERRENS ansikte, för att försoning skall bringas genom honom. Och sedan skall han sändas i väg ut i öknen för att skaffa bort synden. Aron skall föra fram sin syndofferstjur och bringa försoning för sig själv och sitt hus. Han skall slakta sin syndofferstjur. Sedan skall han ta ett fyrfat, fullt med glöd från altaret som står inför HERRENS ansikte, och han skall fylla sina händer med krossad, väldoftande rökelse, och han skall bära in detta innanför förlåten. Han skall lägga rökelsen på elden inför HERREN, så att ett moln av rökelse täcker nådastolen ovanpå vittnesbördet, detta för att han inte skall dö. Och han skall ta av tjurens blod och stänka det med sitt finger framtill på nådastolen. Sju gånger skall han stänka blodet framför nådastolen med sitt finger. Sedan skall han slakta folkets syndoffersbock och bära in dess blod innanför förlåten, och han skall göra med blodet som han gjorde med tjurens blod. Han skall stänka det på nådastolen och framför nådastolen. Så skall han bringa försoning för helgedomen och rena den från Israels barns orenheter och överträdelser, ja, från alla deras synder. På samma sätt skall han göra med uppenbarelsetältet, som har sin plats hos dem mitt ibland deras orenheter. Ingen människa får vara i uppenbarelsetältet från den stund då han går in för att bringa försoning i helgedomen, till dess han går ut. Så skall han bringa försoning för sig själv och sitt hus och för Israels hela församling. Sedan skall han gå ut till altaret som står inför HERRENS ansikte och bringa försoning för det. Han skall ta av tjurens blod och av bockens blod och stryka på altarets horn runt omkring, och han skall stänka av blodet på altaret med sitt finger sju gånger och rena och helga det från Israels barns orenheter. När Aron har fullbordat försoningen för helgedomen, uppenbarelsetältet och altaret, skall han föra fram den levande bocken. Och Aron skall lägga båda händerna på den levande bockens huvud och bekänna över honom Israels barns alla missgärningar och överträdelser, ja, alla deras synder. Han skall lägga dem på bockens huvud och sedan sända i väg honom ut i öknen genom en man som hålls redo för detta. Bocken skall bära alla deras missgärningar på sig ut i ödemarken, och man skall släppa bocken ute i öknen.” ( 3 Mos 16: 5-22)

Här ser vi hur offret blir ställföreträdare för offerprästen och det syndiga folket. Offret tar synden på sig och försoning bringas för Gud. Gud är nådig som tillhandahåller offret och tar emot offret, och Gud är samtidigt

rättfärdig, därför att han låter straffet falla över offret.

Eftersom Guds rättfärdighet handlar om att han låter domen falla, inte över oss utan över offret, kan den troende fly till Herrens och befrias genom hans rättfärdighet.

”Till dig, HERRE, flyr jag, låt mig aldrig komma på skam,

befria mig genom din rättfärdighet.” (Ps 31: 2)

Genom offret blir Guds rättfärdighet inte något skrämmande, utan en tröst för den plågade själen.

”Jag förkunnar det glada budskapet om rättfärdighet i den stora församlingen. ” (Ps 40: 10), säger psalmisten.

” Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet, vänd ditt öra till mig och fräls mig.” (Ps. 71: 2)

” Man skall utbreda ryktet om din stora godhet och jubla över din rättfärdighet.” (Ps 145: 7)

Offret pekade fram emot den fullkomliga rättfärdighet som människan inte kunde frambringa men som var knuten till Messias:

”Hör på mig, ni självsäkra, ni som är fjärran från rättfärdighet: Se, jag låter min rättfärdighet komma nära, den är inte långt borta, min frälsning dröjer inte. Jag ger frälsning i Sion, min härlighet åt Israel. ”( Jes 46: 12-13)

Gud lovar genom profeten att Messias skall komma:

”Se, dagar skall komma, säger HERREN, då jag skall låta en rättfärdig telning växa upp åt David. Han skall regera som kung och handla med vishet, han skall utöva rätt och rättfärdighet i landet. I hans dagar skall Juda bli frälst och Israel bo i trygghet, och detta är det namn man skall ge honom: HERREN vår rättfärdighet.” (Jer 23: 5-6)

Äktenskapet äras genom renhet och kärlek

Guds Ord fördömer homosexualitet.

"Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike." (1Kor.6:9, 10)

Hur skall vi leva efter det sjätte budet?

Vi skall leva i renhet i ord, tankar och gärningar.

"Låt oss leva värdigt, det hör dagen till, inte i utsvävningar och fylleri, inte i otukt och lösaktighet, inte i strid och avund. Nej, ikläd er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv." (Rom.13:13, 14)

Psalmisten ber

"Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och ge mig på nytt en frimodig ande." (Ps. 51:12)

De som lever i äktenskap skall behandla varandra med kärlek och respekt.

"Men vad er angår skall var och en älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa sin man vördnad." (Ef. 5:33)

"På samma sätt skall ni hustrur underordna er era män, så att den man som inte vill tro ordet kan vinnas utan ord genom sin hustrus liv, när han ser hur gudfruktigt och rent hon lever. Er prydnad skall inte vara något yttre: konstfulla håruppsättningar, påhängda guldsmycken eller fina kläder, utan hjärtats dolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon. Så prydde sig också förr de heliga kvinnor som satte sitt hopp till Gud. De underordnade sig sina män, så som Sara var lydig mot Abraham och kallade honom herre. Hennes barn har ni blivit, när ni gör det som är gott och inte låter skrämma er. På samma sätt skall ni män leva förståndigt tillsammans med era hustrur som är det svagare kärlet. Visa dem aktning som medarvingar till livets nåd, så att era böner inte blir hindrade. " (1Petr. 3:1-7)

Äktenskapet äras när vi lever rent

Eftersom Gud gett oss äktenskapet mellan man och kvinna som den enda tillåtna formen för sexuell samvaro så är det synd att innan äktenskapet och på andra sätt än i äktenskapet utöva sin sexualitet.

"Detta är Guds vilja: att ni helgas, att ni avhåller er från otukt, och att var och en av er vet att skaffa sig hustru på ett helgat och hedervärt sätt. Det får inte ske i lidelser och begär liksom bland hedningarna som inte känner Gud." (1Tess.4:3-5)

"Ni skall veta att ingen otuktig eller oren eller girig - en sådan är en avgudadyrkare - skall ärva Kristi och Guds rike." (Ef.5:5)

Gud vill att vårt tal också skall vara rent.

"Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens

nämnas bland er, det anstår inte de heliga. Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud." (Ef.5:3,4)

Ja inte bara i talet utan också i sinnet skall vi vara trogna och inte begå äktenskapsbrott.

"Ni har hört att det är sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. Jag säger er: Var och en som med begär ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta." (Matt. 5:27, 28)

Äktenskapet är ett heligt förbund

Eftersom äktenskapet är ett heligt förbund så kränker man det om man inte bevarar sexualiteten inom äktenskapets gränser.

"Äktenskapet skall hållas i ära bland alla och den äkta sängen bevaras obefläckad. Ty otuktiga och äktenskapsbrytare skall Gud döma." (Hebr. 13:4)

Man kan likna äktenskapet vid en ring. Den är sluten. Bryter man sig ur förbundet så bryts förbundet sönder. Eftersom äktenskapet är en livslång förening som Gud själv har instiftat har människan ingen rätt att lämna äktenskapet.

Jesus säger:  

"Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott." (Matt.19:9)

Bibeln anger två undantag från den regeln 1) otukt (Matt.19:9) 2) Att en otroende lämnar (1 Kor.7:15).

För att äktenskapet skall hållas levande och inte ruckas är det viktigt för makarna att de bevarar kärleken till varandra i det.

"Ni män, älska era hustrur och var inte hårda mot dem." (Kol. 3:19)

"Bättre bo i ett öde land än tillsammans med en grälsjuk och elak kvinna." (Ords.21:19)

Hur Gud välsignar äktenskapet

1. Gud välsignar äktenskapet genom att mannen och kvinnan kompletterar varandra genom olika roller.

"HERREN Gud sade: "Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag skall göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like." (1Mos.2:18)

"Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man. Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den." (Ef.5:24,25)

"Och nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud." (1Kor.11:3)

2. Gud välsignar också mannen och kvinnan i äktenskapet genom den den nära samvaron.

"Men för att undvika otuktssynder skall varje man ha sin hustru och varje hustru sin man. Mannen skall ge sin hustru

vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man. Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun. Håll er inte borta från varandra utom möjligen för en tid med bådas samtycke, så att ni kan ägna er åt bönen. Och kom sedan tillsammans igen, så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt." (1Kor.7:2-5)

Vi anser alltså inte som t.ex. den romerska kyrkan att det sexuella i sig är något ont. Det är ingen dygd att vara avhållsam om man inte fått avhållsamhetens gåva. Sexualiteten är en gåva från Gud. Det Bibeln vänder sig emot är aldrig sexualiteten i sig själv, utan bara när sexualiteten missbrukas, före eller utanför äktenskapet. Alla Guds goda gåvor kan missbrukas. När vi gör det förvandlar vi det goda Gud skapat till något ont.

3. Gud välsignar äktenskapet genom barnens gåva.

"Se, barn är en HERRENS gåva, livsfrukt en lön." (Ps.127:3)

"Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!" (1Mos.1:27, 28)

Gud har instiftat äktenskapet

Det är Gud som skapat äktenskapet. Han gjorde det då han förde Eva till Adam.

"HERREN Gud hade format alla markens djur och alla himlens fåglar av jord. Han förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Så som mannen kallade varje levande varelse, så skulle den heta. Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt himlens fåglar och åt alla markens vilda djur. Men åt mannen fanns ingen medhjälpare som var hans like. Då lät HERREN Gud en tung sömn falla över mannen, och när han hade somnat tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. Och HERREN Gud formade en kvinna av revbenet som han tagit av mannen och förde henne fram till honom. Mannen sade: "Denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta kvinna, ty av man har hon tagits." Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött." (1Mos. 2:19 -24)

I texten ser vi hur mannen utan kvinnan känner sig otillräcklig. "Men åt mannen fanns ingen medhjälpare som var hans like."

"Äktenskapet skall hållas i ära bland alla och den äkta sängen bevaras obefläckad. Ty otuktiga och äktenskapsbrytare skall Gud döma." (Hebr. 13:4)

Äktenskapet är en gåva från Gud.

"Den som funnit en hustru har funnit något gott, han har fått nåd ifrån HERREN." (Ords.18:22)

"Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött." (1Mos.2:24)

"Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött? 6 Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt." (Matt.19:5,6)

"Så är en gift kvinna genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men när mannen är död, är hon fri från den lag som band henne vid mannen." (Rom.7:2)

Vi ser här att äktenskapet är en livslång förening mellan man och kvinna.

Jesus är med sin Kyrka och församling

”De elva lärjungarna begav sig till det berg i Gallileen dit Jesus hade befallt dem att gå. Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade. Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ’Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.” (Matt. 28:16-20)

Efter att först gett oss en försäkran om att makten inte är världens, utan hans egen, så avslutar han sin sändning med att lova att han ska vara med oss med denna makt.

”Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.”

Han hade varit med människan alltsedan skapelsen som den allestädes närvarande Guden. Men han hade själv blivit människa nu och skulle fara ur deras åsyn.

Men han lovar dem att han fortfarande skulle vara hos dem som den människovordne Guden. Skriften säger att ”Han som steg ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allt” (Ef.4: 10). Han är alltså också allestädes närvarande i kraft av den personliga föreningen mellan människonaturen och den gudomliga naturen. Därför kan han ge den kropp och det blod som offrades för oss på korset åt oss i den heliga nattvarden. I nattvarden blir vi på ett mycket personligt sätt påminda om Kristi Ord:

”Jag är med er alla dagar intill tidens slut.”

Att lära lärjungarna att hålla fast vid allt vad Kristus befallt

”De elva lärjungarna begav sig till det berg i Gallileen dit Jesus hade befallt dem att gå. Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade. Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ’Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.” (Matt. 28:16-20)

”Lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. ” d.v.s. ägna er åt Kristi Ord, gör lärjungar genom att tränga in i Skriftens rikedom, att lära vad Jesus lärt, inte vad ni personligen tycker och tänker, och vad som är acceptabelt för unga avkristnade öron.

Här kan det också vara viktigt att påminna om grundtextens ord, eftersom vår svenska översättning kan missuppfattas. Man säger att man håller ett bud. Men när det står ”hålla” (så har det inte betydelsen ”uppfylla” utan snarare ”hålla fast vid” att ”värna om”. De skall lära sig att hålla fast vid allt Jesus lärt. Allt.

Det är populärt idag att man ska erkänna som kristen var och en som kan skriva under på två, tre huvudpunkter i den kristna tron. Det kallas ekumenik. Men Kristus sätter ribban betydligt högre. Allt vad han undervisat om hör till lärjungaskapet. Varenda punkt i läran är viktig att undervisa om, inte bara så att man informerar om att kristna tron har den eller den läran, utan så att lärjungen också själv kan hålla fast vid den. Det står ju:

”Hela Skriften är inspirerad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet” (2 Tim.3:16)

Man döper alltså inte för säkerhets skull. Eller som en försmak om man eventuellt vill göra något av dopet senare i livet. När man döper så förbinder man sig att undervisa personen, eller så har man undervisat personen innan dopet.

Det viktigaste i lärandet, det hela lärandet utgår från är sanningen att Kristus kommit i världen för att frälsa syndare. Att Gud tar emot oss för att Kristus burit vår synd på korset och straffats i vårt ställe, att han gjort oss rättfärdiga av nåd, helt gratis för Kristi skull. Denna verklighet blir vår egendom genom dopet och genom lärandet.

Dopet förenar oss med Gud

”De elva lärjungarna begav sig till det berg i Gallileen dit Jesus hade befallt dem att gå. Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade. Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ’Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.” (Matt. 28:16-20)

Kristus visar vilken vikt dopet har genom att sätta det först i lärjungabildandet. Dopet förenar oss med Kristus, det föder på nytt, skänker syndernas förlåtelse, begraver den gamla människan och låter oss uppstå som nya människor.

Dopet är viktigt. Det står i centrum för Johannes Döparens verksamhet, det ställs fram i centrum när de oroade judarna i Jerusalem börjar fråga om frälsningsvägen och Paulus och Petrus ägnar mycket undervisning åt det i breven.

Vi sjunger också i en psalm:

”Låt dopets källsprång strömma ut Till hednafolkens rening, Dem när och fjärran inneslut I kyrkans trosförening.” (Luth. Ps. 798:3)

Lärjungarna, Kristi Kyrka skall döpa i Faderns och Sonens och den

helige Andes namn. Dopet är inte bara en ceremoni, det är inte en lydnadshandling som man måste göra som ett första steg mot Gud. Dopet är ett synligt uttryck för evangelium.

Det är Guds själv som kommer till oss genom dopet. Gud ger sig åt oss. Fadern blir i dopet vår Fader och upptar oss till sina barn. Sonen blir vår Frälsare, vi döps in i en förening med hans död och renas i hans blod som hans egna, vi uppstår med Honom, får ta på oss hans rättfärdighets klädnad och vi blir lemmar i hans kropp. Genom dopet blir den helige Ande vår hjälpare, underpanten på vårt arv och han tar sin boning i oss.

Fadern tar emot den döpte som sitt barn, Sonen tar emot honom som sin broder och lärjunge och Anden tar emot den döpte som sitt tempel och sin boplats.

”Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn”

Vilket fantastiskt löfte! Gud är inte skild från sin värld, trots vår synd och trots vår skuld. Han träder i förening med oss, vi döps i hans namn för att hans helighet skall ta bort vår skuld och hans rättfärdighet skall ikläda oss. Är namnet givet åt oss, den treenige Gudens namn så behöver vi inte frukta för något.

Vi sjunger i en psalm:

”Ditt namn blev mig i dopet givet, O heliga Trefaldighet, Till underpant på det livet Du mig berett av evighet.” (Ps. 771:4)

Att hålla samman Jesu missionsbefallning

”De elva lärjungarna begav sig till det berg i Gallileen dit Jesus hade befallt dem att gå. Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade. Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ’Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.” (Matt. 28:16-20)

I Kristi missionsbefallning finns två particip ”döpande" och "lärande”. Sliter man bort något av dem från varandra så missar man hela Kristi befallning och syndar grovt mot det underbara uppdrag Kristus räcker sina lärjungar.

Vederdöparna skiljer ut lärandet som sättet att göra lärjungar. Man skall, säger dem, lära, framförallt genom att uppmana, och så skola in människor i Guds rike. Dopet blir för de ofta bara ett diplom, en fjäder i hatten, en medlemsbiljett in i församlingen.

Men Kristus säger att han skapar lärjungar genom dopet. Han säger att man förenas med det heliga treeniga namnet genom dopet. Dopet är framförallt ett nådemedel. Det är Guds hand som räckes till oss, som lyfter oss in i Guds rike. Det är inte vi som skall visa någonting när vi blir döpta. Skriften säger att vi ikläds Kristus själv genom dopet. Vi dör och uppstår genom dopet. Och allt är Guds förtjänst, hans nåd.

Men lika illa hanterar folkkyrkan Kristi missionsbefallning. Man sliter det ena participet från det andra. Majoriteten av Sveriges befolkning är döpta. Men vad sade Kristus omedelbart efter att han uppmanat till dopet? Han sade: ”lär dem att hålla allt vad jag har befallt er”.

D.v.s. alla de som är döpta, eller som skall bli döpta, de skall ni undervisa också, ni skall lära dem. Tar ni er an dem genom dopet, så sviker ni dem om ni inte lär dem också. Om den som blir döpt inte får undervisning, så dör det liv Gud en gång planterat. Här räcker inte folkkyrkans konfirmationsundervisning där man skall sitta och småprata om livsfrågor. Det har inte Gud befallt. Vad har han befallt? 

”Lär dem att hålla allt vad jag har befallt er."

Göra lärjungar genom att döpa och lära

”De elva lärjungarna begav sig till det berg i Gallileen dit Jesus hade befallt dem att gå. Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade. Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ’Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.” (Matt. 28:16-20)

Nu ska man hålla fast vid hela meningen för att förstå hans

befallning. Först kommer befallningen, sen förklarar han hur befallningen utförs.

”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er.”

Det är i grundtexten en enda lång mening. Gå ut och gör alla folk till lärjungar döpande dem och lärande dem. Här missar man lätt i bibelöversättningarna när man söker anpassa till talspråk. I grekiskan finns ett imperativ, en uppmaning: gör lärjungar (följt av två particip: döpande ( och lärande (. Han säger alltså: Gör lärjungar genom att döpa och lära.

I de kristna familjernas fall skapar man lärjungar genom att döpa först och lära sen. När man når ut till vuxna icke-troende lär man först och döper sen.

De troende har inget att frukta när de sprider evangeliet

”De elva lärjungarna begav sig till det berg i Gallileen dit Jesus hade befallt dem att gå. Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade. Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ’Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.” (Matt. 28:16-20)

Det är detta lärjungarna skall komma ihåg när han sänder ut dem. Aldrig har en mänsklig armé haft såna resurser bakom sig.

Man säger att det största hindret för kristna att gå ut och predika evangelium är människofruktan. Men finns det några, någonstans som har mindre orsak att frukta än Kristi egna lärjungar, än du och

jag?

Kristus säger:

”Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!”

Detta säger inte en Kristus som nu är död. Detta säger en Kristus som var död, men som uppstod, besegrade djävulen och nu lever och har alla makt i himlen och på jorden, för vår skull. För att vi skall gå ut och göra lärjungar för hans rike.

Om världen, djävulen eller vårt eget onda kött frågar oss: ”med vilken rätt går du? Vilken auktoritet har du? Får du verkligen? Kan du verkligen göra lärjungar? Vad har du för auktoritet bakom dig? Vem ger dig rätten?” Så svara. ”Jag är tjänare åt honom som har all makt, all auktoritet och all rätt i världen: Kristus Jesus. Han har sagt till mig: ’Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar’!”

Alltsedan Kristus sade detta har lärjungarna gått. Vem kan räkna alla mil som färdats till länder, folk och stammar, i öst, i väst, i norr och söder. Än idag står orden kvar. Gå. Den som inte gick till Afrika, kanske kunde gå till grannen i huset bredvid, eller kamraten på jobbet. Gå, för att göra lärjungar.

Inte lärjungar till dig, utan lärjungar till Kristus.

Det är inte till en annan värld han sänder sina lärjungar, utan den värld som Fadern lagt för Sonens fötter. Låt oss tänka på det var än i världen vi befinner oss.

’Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar’!”

Han som har all makt i himlen och på jorden

”Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ’Jag har fått all makt i himlen och på jorden.” (Matt 28: 18)

Ingen människa hade varit allsmäktig över himlen och jorden. Men nu, alltsedan Kristi födelse fanns det en människa: Människosonen, den människovordne Guden, som hade all makt i himlen och på jorden.

Som sann Gud ”född av Fadern före all tid, Gud av Gud ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad” (Nicenska trosbekännelsen) hade han av evighet all makt. Men enligt den

mänskliga naturen som han hade fått av jungfrun Maria, hade han nu också som sann människa ”all makt i himlen och på jorden”. Därför säger han:

”Jag har fått all makt i himlen och på jorden.”

Det är så stort att vi har svårt att förstå det. Som kung härskar Kristus över alla änglar och ärkeänglar, alla härskare och herravälden, alla krafter i höjder och troner, alla stjärnor och galaxer. Ja, över den onde som är besegrad och alla hans onda andar. Han härskar över alla ministrar och presidenter, kungar och härskare i det höga, alla livets förhållanden och omständigheter, alla relationer i universum. Både i det stora och det lilla.

Lärjungarna, skeptiker som blev hängivna troende

”De elva lärjungarna begav sig till det berg i Gallileen dit Jesus hade befallt dem att gå. Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade. Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ’Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.” (Matt. 28:16-20)

Förnuftsmänniskorna pekar på dessa några få lärjungars tvivel som

något som skulle visa på tvivelaktigheten i Kristi framträdande på berget. Men egentligen är det tvärtom. Det faktum att lärjungarna inte var lättlurade och godtrogna människor, utan skeptiker uti fingerspetsarna, visar att det inte finns det minsta utrymme för att misstänkliggöra trovärdigheten i deras berättelse. Inget mindre än en verklig uppstånden Kristus kunde övertyga dem. Och han gjorde det.

” Då trädde Jesus fram och talade till dem”

Han hade stått på avstånd. Som förhärligad med det himmelska majestätets glans omkring sig, så var det kanske att skåda honom på avstånd som att se solen genom att titta på solen. Han trädde då fram mitt ibland dem, i deras krets, så att de kunde se honom och känna igenom honom som den älskade Mästaren som vandrat tillsammans med dem över hela Gallileen och Judeen. Ansikte mot ansikte talade han med dem. Han hade uppstått från graven och nu visste de det.

Vad som får tvivlet att vika

”De elva lärjungarna begav sig till det berg i Gallileen dit Jesus hade befallt dem att gå.” (Matt 28: 16)

Gallileen var ett passande ställe eftersom de där kunde få vara ifred för alla fientliga judar i Judéen. I grannskapet hade dessutom de flesta lärjungarna sina hem.

Vid ett berg hade Kristus haft sin stora bergspredikan( Matteus kap. 5-7), på ett berg hade han valt de tolv som sina apostlar och på ett

berg hade han uppenbarat sig för dem i himmelsk härlighet. På ett berg känns det som himmel och jord möts. Med hela den mäktiga himlen ovanför och åsynen av världen nedanför, talar Kristus om sin makt i himlen och på jorden och om lärjungarnas uppdrag i världen.

Där väntade de. Och plötsligt är han där.

”Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade.” (Matt 28: 17)

Han framträder ur den osynliga världen framför dem med sin mänskliga kropp. Och de faller ner i tillbedjan. Inför denna upphöjda åsyn är det naturligt. På samma sätt hade de vise männen tillbett den nyfödde Frälsaren (Matt.2:11) och mariorna hade fallit ner i tillbedjan (Matt. 28:9) när han mötte dem på vägen tillbaka från graven.

Tillbedjan är en stark bekännelse av deras tro på Kristus som den människovordne Guden. Ingen annan Gud fick tillbes. Nu skådade de Gud kommen som blivit människa i Kristus.

Men, säger texten, ”andra tvivlade”. Hur kan man tvivla på något man ser för sina ögon? Thomas gjorde det och människor gör det än idag. Thomas såg Kristus för sina egna ögon och människor idag ser Guds egenskaper i skapelsen. Ändå säger människor idag: ”Om jag bara får se, tror jag.” Jo, tack. Det är inte där skon klämmer. Tvivlet sitter inte hjärnan utan i hjärtat. ”Det är för bra för att vara sant. Det är ju helt enkelt fantastiskt. Mina sinnen måste ta fel.” Ja, men om sinnena inte räcker, vad ska då kunna övertyga?

Det visar texten som fortsätter:

”Då trädde Jesus fram och talade till dem”

Tron kommer när Kristus talar till oss, och hans Ord talar direkt in i hjärtat. Sen nämns inte ett ord om något tvivel. Samma sak gäller än idag. Människor kan diskutera, debattera och resonera i det oändliga. Inget ljus, ingen visshet, ingen övertygelse. Sedan kommer Kristi Ord som talar rätt in i hjärtat och mörkret viker för ljuset.

När lärjungarna började komma ihåg

”De elva lärjungarna begav sig till det berg i Gallileen dit Jesus hade befallt dem att gå. Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade. Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ’Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.” (Matt. 28:16-20)

Kristus hade flera gånger talat om för sina lärjungar att han skulle dödas av judarna. Men när han blev gripen, så var det som bortglömt. Likadant var det, när gäller uppståndelsen. Han hade sagt i förväg att han skulle uppstå på den tredje dagen. Profetian i gamla testamentet hade också förutsagt hans uppståndelse. Ändå var kvinnorna som gick till graven och de första lärjungarna som besökte

den förvånade när de inte fann honom där. Den närmaste tidens alla intensiva händelser och kanske tvivlet hade grumlat deras sinnen, så att de inte mindes hans ord.

Vid detta tillfälle, i Matteus 28 hade några dagar gått efter uppståndelsen. Han hade visat sig för lärjungarna vid några tillfällen. För kvinnorna vid graven, särskilt för Maria från Magdala och för Emmauslärjungarna. De hade sett den tomma graven och mött Guds änglar. Ja, han hade stått mitt ibland de elva i den låsta salen.

Nu började de minnas vad han hade sagt. I påsksalen hade han sagt att de skulle gå före till Gallileen efter uppståndelsen (Matt. 26:32). Ja, vid graven påminde både änglarna (Matt. 28:7) och Jesus själv (Matt. 28:10), kvinnorna att de skulle gå före till Gallileen efter hans uppståndelse.

Vid berget i Gallileen har vi alltså lärjungar som äntligen börjar komma ihåg vad han hade sagt.

Herren är min Herde

HERREN är min herde, mig skall intet fattas.
Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.
 Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar
för sitt namns skull.
 

Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont, ty du är med mig.
Din käpp och stav de tröstar mig.

 Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn.
Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.
Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar,
och jag skall bo i HERRENS hus evinnerligen.
(Psalm 23)

En herde som ger sitt liv för fåren

Skriften säger:

”Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en hederlig människa - kanske vågar någon gå i döden för den som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. När vi nu står som rättfärdiga genom hans blod, hur mycket säkrare skall vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen. Ty om vi, medan vi var Guds fiender, blev försonade med Gud genom hans Sons död, hur mycket säkrare skall vi då inte bli frälsta genom hans liv, när vi nu är försonade. Men inte bara det, utan vi gläder oss i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.” (Rom 5: 6-11)

Så även fast vi är som får, dumma, hjälplösa och omgivna av fiender, så finns det hopp för oss, därför att det finns en Herde. En herde som älskar oss, som skyddar oss och som leder oss.

Han leder oss till vattenbäckar och gröna ängar. Och det är evangelium i Ord och sakrament. Det är församlingen där vi kommer samman för att lyssna på Guds Ord och ta del av hans nattvard. Det är på sätt vi orkar vandra vidare.

I Skriften påminns vi om att Herden inte bara offrar sitt liv för fåren. Han begravs och går på tredje dagen ut ur graven som den uppståndne. Han som besegrat alla våra fiender, döden synden, skulden och helvetet.

I den 17:e vers i Johannes 10 säger Jesus:

”Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. " (Joh 10: 17-18)

Så får vi vandra trygga och säkra vid vår Herdes sida. Jesus tog våra synder på korset. Han gav oss full förlåtelse genom sin Son och en dag får vi möta honom som älskar oss när vi kommer hem till himlen.

En herde som älskar sina får

Jesus är den store Herden för de andliga fåren. Han känner sina får, säger Bibeln. I Johannes 10 säger han:

”jag känner mina får, och mina får känner mig” (Joh. 10: 14)

Tänk så stort, vi har en Gud som känner vår smärta och våra sorger. Han vet allt om oss och ändå älskar han oss. Han vet om sådant som vi skäms för, och ändå älskar han oss.

Vår herde är mäktig. Han kan beskydda sina får. Vi läser i evangelierna hur han drev ut de onda andarna med sina ord. ”han…. är huvudet över alla makter och väldigheter. ” (Kol 2: 10)

Herden samlar än idag får till sin hjord, från alla folk, stammar, länder och språk. I Johannes 10 säger han:

”Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst.

Så skall det bli en hjord och en herde.” (Joh. 10: 16)

Hur mycket han älskar sina får förklarar han när han säger:

”jag ger mitt liv för fåren.” (Joh. 10: 15)

”Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren.” (Joh. 10: 11)

På ett annat ställe säger han:

”Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner. 14 Ni är mina vänner.” (Joh 15: 13-14)

”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom.” (Joh 3: 16-17)

Finns det någon av oss som känner någon som älskar oss mer än Gud älskar?