Vitkalkare eller sanningssägare?

Israels problem var att de brutit Guds förbund, de hade dyrkat avgudar och levt i olydnad. Guds profeter hade varnat dem och sagt att Gud skulle straffa dem genom invasion och förstörelse av staden om de inte omvända sig.  Tror ni att de är ett populärt budskap? Är det ett budskap som får oss att känna oss väl till mods? Nej, knappast. Det är ganska jobbigt att höra att vi måste ångra våra synder och omvända oss, att vi behöver ändra våra liv. 

Ett helt annat budskap hade de falska profeterna. ”de säger: "Allt står väl till", trots att allt inte står väl till, och eftersom de, när någon bygger en mur, bestryker den med vit kalk” (Hesekiel 13: 10) Vilket budskap känns bäst att höra? Det som talar om att vi har felat, att Gud ska döma oss om vi inte vänder om från vår felaktiga väg eller det budskap som säger att allt är okey och ingenting hemskt kommer att inträffa?

Kungen och folket ville inte ha negativa vibbar, man ville ha framgångsteologi. Under profeten Mikas tid så försökte kungen till och med stoppa domsprofeterna. Vi läser:

”Då sade Israels kung till Josafat: "Sade jag inte till dig att han aldrig profeterar lycka åt mig, utan bara olycka?" ( 1 Kung. 22: 18) 

Och så skickas Mika i fängelse på vatten och bröd.

Här är postmodernismen i gammal tappning. Om något funkar, om något får oss att må bra, så är det sant för oss. Om något får oss att känna oss illa till mods, så är det nog inte sant.  Den franska postmodernisten Jacques Derrida säger att det inte finns någon ”skillnad mellan sken och verklighet”.

Men sanningen är att vi människor har ett verkligt problem, eftersom vi inte varit lydiga Guds bud. Att då säga: ”allt står väl till”  är, som profeten säger, att vitkalka över en sprucken mur. Israel skulle intas av främmande härar, Jerusalem skulle brytas ner. Att då säga att det är ingen fara å färde, är måhända skönt, för det oroade samvetet, men  det är inte sant. Det är inte ens ansvarigt.

Om muren är sprucken så ska den inte vitkalkas. Då ska den lagas.  Gud säger genom Hesekiel till de falska profeterna: 

” Ni har inte trätt fram i rämnorna och byggt upp muren omkring Israels hus, så att det kan bestå i striden på HERRENS dag.” (Hes 13: 5)

Jag menar inte att rätt lära alltid talar dom och straff. Det kristna budskapet är i grunden ett glädjebudskap om förlåtelse genom Kristi försoningsdöd på korset, ett budskap om en öppen himmel, en öppen famn för var och en som tror. Evangeliet försäkrar oss om att Gud är en nådig Gud för Kristi skull, och att vi helt utan egna gärningar får tro att vi är förlåtna.

Men om pastorn aldrig trampar på en öm tå, om han aldrig får oss att känna oss illa till mods inför våra egna synder, då är något fel. Gud berömmer oss inte på områden i våra liv där vi inte förtjänar beröm, och även där måste Guds strålkastarljus lysa in.

Vi har alla rämnor i murarna, sprickor. Vi har alla våra särskilda frestelser, olika saker som återkommer och lurar oss.

Där måste predikan få gå in. Om inte evangelium i Ord och sakrament bygger upp muren, så kommer satan förr eller senare att gå in där. Och han tar hjälp av de falska profeterna och lärarna.