Får man välja och vraka i Bibeln?

Guds Ords lära målar bilden av vem Kristus är och vad han gjort för oss. Det är så han blir dyrbar för våra hjärtan, det är så vi kommer närmare honom, det är så vår kärlek till honom blir djupare, genom läran.

När vi ber till honom, när vi talar till honom och umgås med honom i vår andakt, så är det inte den egna tankens Kristus, det är inte fantasins Kristus, det är den Kristus som målats för våra hjärtan genom läran, genom Bibeln.

Bibeln lär oss att Han är Guds evige Son, den lär oss att han föddes syndfri av jungfrun Maria, att han vandrade här på jorden och gjorde gott, hur han helade människor och hjälpte alla, hur han gick på vattnet och upprättade fallna syndare. Bibelns lära visar att han utelämnades åt judarna och romarna för att lida och dö i vårt ställe samt på tredje dagen uppstå ur graven i härlighet.

Vad för Kristus hade vi bett till om vi inte hade Bibelns lära om Kristus? Ingen Kristus som kan frälsa i alla fall.

Kristendomen är ingen känslotripp, den är ingen verklighetsflykt, den förmedlar till oss kunskap, kunskap om vem Gud är, om vad Gud gör och har gjort, kunskapen om hur vi skall leva och hur vi inte skall leva.

Vi måste allvarligt varna för en känslokristendom som bara ser kristendomen som en inspirationskälla och bara vill plocka från Bibeln vad som tilltalar mig, bara vad jag vill ha, bara vad jag tycker är acceptabelt. Det är inte kristendom, det är postmodernism.