Kunskap som uppblåser

”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning. ” (2 Tim. 3: 16, 17)

Men det kan också finnas en fara om man frikopplar kunskap från kärlek och ödmjukhet.

Paulus meddelar i sitt första brev till församlingen i Korint kunskap om att det är fritt att äta allt sorts kött. Men med den kunskapen bifogar han en varningstext:

”I fråga om kött från avgudaoffer vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskapen uppblåser, och kärleken uppbygger. Om någon tror sig ha kunskap om något, så vet han ännu inte det han borde veta. Men om någon älskar Gud är han känd av honom.” (1 Kor. 8: 1 - 3 )

Kunskapen har ett egenvärde i sig, men aposteln varnar för att hantera kunskapen på ett högmodigt sätt, så att man inte tar hänsyn till svaga systrar och bröder.

Om man är alltför medveten om sin egen kunskap i relation till andra, så kan det leda till att man blir uppblåst. Den som är verkligt vis, uppträder på ett ödmjukt sätt med sin kunskap.