Kristus talar både nåd och dom

Fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de inte på honom. Så uppfylldes profeten Jesajas ord: "Herre, vem trodde vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm uppenbarad?" (Joh 12:37,38) 

Hela tisdagen undervisade Jesus folket på tempelplatsen. Han gömde sig inte i skuggorna som uppkom vid morgon- och eftermiddagssolen. Fastän han talade öppet kunde judarnas ledare inte stoppa honom. De stod längst bak i hopen och såg och lyssnade de också, men de blev bara allt fastare i sitt beslut att döda honom.
I det sena eftermiddagsljuset sade Jesus till slut sina sista ord på tempelplatsen. Klart och tydligt varnade han de skriftlärda och fariseerna för deras skenhelighet (Matt 23:13-36). Den skarpa udden i hans hårda ord borde ha chockerat dem så att de tog sitt motstånd och sin otro under omprövning. "Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare!" (vers 13). Han sade det inte bara en gång utan om och om igen. "Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare!" (vers 15). "Ve er, ni blinda ledare!" (vers 16). "Ni huggormar, ni huggormsyngel" (vers 33). Jag kan tänka mig hur de skriftlärda och fariseerna stod där med knutna nävar och gnisslande tänder. De måste ha stirrat argt på Jesus och önskat att de kunnat spotta eld på honom. 


Hur skarpa dessa sista ord än var så avslutade Jesus med att uttrycka sin djupa kärlek till dem som önskade hans död. Han sade: "Jerusalem, Jerusalem, du som mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte" (Matt 23:37). Jesus längtade efter att omfamna och förlåta sina fiender, men de framhärdade i sitt hat och sin missunnsamhet. Tidigare på dagen hade han gjort deras argument om intet. Sedan varnade han dem genom liknelser, och slutligen, när allt annat hade misslyckats, talade han klarspråk om hur fruktansvärd domen skulle bli. Inget mer kunde göras. Hans offentliga verksamhet var slut. 

Gud handlar alltid med människor på sitt eget sätt. Först tilltalar han dem vänligt. En del är alltid redo att lyssna till

Jesu vänliga inbjudan medan andra gör motstånd. När de som inte lyssnar framhärdar i otro upprepar Herren sitt kärleksfulla budskap. Om det inte blir något gensvar blir orden gradvis allt skarpare. Slutligen kan Herren inte göra annat än uttala sin hemska dom över otron. Men till och med
i detta chockerande budskap når Jesu röst ut för att uppmuntra till ånger och erbjuda förlåtelse. Han visar aldrig tillbaka någon som kommer, endast dem som förblir i otro trots alla hans kärleksfulla och tålmodiga ansträngningar.
Det var det som hände i templet två dagar före påsk. Sent på dagen gick Jesus därifrån. Hans sista ord var hårda domsord, och det fanns uppenbarligen inget annat sätt att handskas med de judiska ledarnas otro. 

BÖN: Käre Herre, jag vet hur svårt jag har att erkänna mina egna synder och misslyckanden. Jag har lätt för att försvara mina syndiga gärningar och tankar hellre än att bekänna dem. Ändå talar du till mig i ditt ord och vill att jag skall ångra mig, vända mig bort från min synd och lita på att du förlåter mig. Hjälp mig att inte försvara min synd och bära fram otrons usla frukt i mitt hjärta. Hjälp mig att inte bli arg på dem du sänder till mig för att tala om synd, min synd. När jag bekänner min synd, låt mig då höra det milda och vederkvickande budskapet om förlåtelse, min förlåtelse. Amen.