Jesus stannade inför bönen: Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!

När Jesus närmade sig Jeriko, satt en blind man vid vägen och tiggde. (Lukas 18:.35)

Markus namnger mannen som Bartimeus, Timeus son och Matteus berättar att det också fanns fler tiggare som bad och blev hjälpta utanför Jeriko.

Vi ska inte bekymra oss över att Markus och Lukas säger att det var när Jesus närmade sig Jeriko, medan Matteus säger att det var när Han lämnade Jeriko. Vid Jesu tid fanns det två städer som hette Jeriko, en som vuxit upp under konungatiden och en som var belägen något närmare Jerusalem, alldeles på gränsen till Juda öken och grundlagd av Herodes den store. Den blinde kan ha befunnit sig mellan de två städerna, som låg ett par, tre kilometer från varandra.

Han hörde folk gå förbi och frågade vad som stod på. Man talade om för honom att det var Jesus från Nasaret som gick förbi, och då ropade han: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig! De som gick främst sade åt honom att tiga, men han ropade bara ännu mer: "Davids son, förbarma dig över mig!" Jesus stannade och befallde att mannen skulle ledas fram till honom. (Lukas 18: 36-40)

Korset kastade redan sin skugga över Kristus. Han stod inför sin sista kamp och det var bara en vecka kvar till Hans korsfästelse. Om det någonsin fanns ett tillfälle i Hans liv då man tycker att han borde lägga yttre saker ting åt sidan och särskilt en enskild individs problem, så var det nu.

Men, Jesus stannade

Betänk hur vi själva skull reagera. Han skulle inom en vecka gå mot sin sista och största kamp, och han vänder sig till en enskild man.

Jesus stannade

Hur är det med oss? Är det inte så att vi oftare är mer själviska när vi är bekymrade, i våra lidanden än när vi är obekymrade och glada? När våra personliga bekymmer tynger oss har vi lättare att säga: "Så länge jag har de här tunga bördorna på mitt hjärta, hur kan du förvänta dig att jag ska engagera mig för andra, eller visa kristlig omtänksamhet om andra eller vara en hjälpande hand för de som behöver

mig, det är ju jag som har bekymmer!"

Nej, vi förväntar oss inte att du skall göra det, men Kristus gjorde det!

Inga fiender kunde ha stoppat Kristus på vägen, inget motstånd, inga välmenande ord från kärleksfulla, men okunniga vänner som kanske Petrus. Det var mycket oljud och buller från de massor som omgav Kristus på Hans vandring, trampet av fötter, ljudet från de nyfikna skarorna och lärjungarnas samtal, men stämman av en fattig tiggare stoppade Kristus på Hans vandring.

Jesus stannade

Det är nog inte så att sorlet av all religiös lovsång, välformulerade böner och högljudda talare alltid når ovanför takbjälkarna. Men fattigare tiggare, som i nöd ber om hjälp från Honom som förbarmar sig, Jesus, Davids son, Messias, deras bön går Kristi kärlek inte förbi.

Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!

Det är inte en bön, som kastas ut och hoppas på hjälp, ungefär som när Svensson köper en bingolott, i förhoppning om att vara den miljonte som kan ha turen. Nej, den är en bön som känner sin Herre, som vänder sig till rätt objekt.