Endast tron på den ende sanne Guden, som uppenbarat sig i Jesus Kristus, kan frälsa

”Det finns ingen Gud utom mig, jag, en rättfärdig som frälsar, ingen utom mig.” (Jesaja 45: 21)


Ser vi inte till Gud i Kristus som vår ende frälsare, så är våra beslut att avstå från det onda och mer ägna oss åt det goda inte mer beundransvärda än fariseernas religion.


Gud manar oss idag att genomskåda avgudadyrkan och vända oss till honom för frälsning och rättfärdighet. Han förväntar sig inte att vi först skall bli bättre. Till syndare som dig och mig ropar han:


”Samla er då och kom hit”


När vi tror att Kristus Jesus har tagit vår synd på korset och iklätt oss sin egen rättfärdighet, då har vi kommit tillbaka. Och då har vi ingenting att berömma oss av. Det enda vi berömmer oss av är Gud som frälsar för intet, av nåd, för Kristi skull.


En liten pojke ville gå med i en kyrka. Så församlingstjänarna samtalade med honom. De frågade: ”Hur blev du frälst?” Han svarade: ”Gud gjorde sin del och jag gjorde min”. 
 
Svaret gjorde att de blev lite fundersamma hur det verklige stod till med hans tro, så de frågade:

”Vilken del var Guds och vilken var din?”
Pojken svarade: 
 
 ”Gud stod för frälsandet och jag stod för synden. Jag gjorde mitt bästa för att springa ifrån honom med mitt syndiga hjärta och sprang så långt mina syndiga ben bar mig. Och Guds gjorde sitt bästa med att springa ikapp mig och besegra mig

Inför Guds tron är det bara Guds nåd och Kristi försoning som verkligen håller.


Kanske den vackraste beskrivningen på en omvändelse jag hört är en person som sade: ”jag gav upp.” Det är precis det frälsningen handlar om; att ge upp sina egna ansträngningar att bli frälst på egen hand och förtrösta på att Gud frälsar genom sin Sons Jesu Kristi kors, där han bar vår synd.


Men när Gud säger: ”Det finns ingen Gud utom mig, jag, en rättfärdig som frälsar, ingen utom mig.” Så är det ändå många som svarar: ”Jag kommer aldrig att underkasta mig Gud. Till den dag jag dör kommer Gud alltid vara min fiende och jag kommer aldrig att erkänna honom som den allsmäktige och Kristus som HERREN.”


Men där tar man fel. Vare sig man kommer till himlen eller helvetet, så kommer man en dag att erkänna att Kristus är HERREN, vare sig man vill det eller ej, antingen med glädje eller med bitterhet. Gud säger idag genom profeten Jesaja:


”Jag har svurit vid mig själv, ett sanningsord har utgått från min mun, ett ord som inte skall tas tillbaka: För mig skall alla knän böja sig. Alla tungor skall ge mig sin ed och säga om mig: Endast i Herren är rättfärdighet och styrka. Till honom skall man komma, och alla som varit förbittrade på honom skall blygas. I HERREN skall hela Israels släkt ha sin rättfärdighet, de skall berömma sig av honom.” (Jesaja 45:23-25)


Gud säger genom aposteln Paulus att en dag skall alla knän böja sig och erkänna att Kristus är Herren, i himlen, på jorden

och under jorden. De som i tiden förkastat honom gör det motvilligt, de som i tiden ägt sin frälsning i honom kommer att knäböja med glädje.


För att vi skall glädja oss över vår Frälsare Jesus Kristus, inte bara i tiden, utan också i evigheten, så kallar Gud oss idag:


”det finns ingen Gud utom mig, jag, en rättfärdig som frälsar, ingen utom mig. Vänd er till mig och bli frälsta ni jordens alla ändar, ty jag är Gud och det finns ingen annan.”