Vad Gud vill angående vår frälsning

”Gud, vår Frälsare…vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen i allas ställe.” (1 Tim 2: 4-6)

”Vad vill du?” är kanske en svår fråga att ställa till den nutidsmänniska som förlorat sina rötter hos Gud. När vi inser vem Gud är så borde vi svara: ”Jag vill leva för Gud och tjäna honom och mina medmänniskor”.

Problemet är bara att även fast vi vill tjäna Gud, så känner vi alla att vi inte gör det så bra som vi borde. Det leder till att vi inte tror att Gud vill ha oss. Vi tror att Gud gett upp hoppet om oss. Vi tänker: ”Gud är för de som inte bara vill, utan också dem som verkligen tjänar honom, i ord, tanke och handling.”

Vår andra fråga är: vad vill Gud? När vi syndar, när vi lämnat honom i ord, tanke och handling, vill han inte längre ha oss då? Vi läser ju att Gud på den yttersta dagen kommer att förvisa alla som inte är hans barn till den eviga elden. Ett Guds barn borde ju vara den som lever som sin far, som lever ett rättfärdigt liv, som tänker goda och rena tankar, som säger bara goda saker och som handlar kärleksfullt mot Gud och medmänniskan. ”Och sådan är ju inte jag alltid”. Betyder

det att Gud redan valt bort mig, eller att han tappar intresset för mig varje gång jag gör något dumt, när jag slarvar eller beter mig illa, när jag inte läser Bibeln som jag borde eller ber så ofta som jag borde?

Vi vet genom Bibeln att Gud inte är en Gud som är likgiltig för synd och överträdelse. Gud är en helig Gud. Ja, det står till och med att han hatar synd. Vi vet att Gud vill att vi ska leva rena och heliga liv, ja fullkomliga liv, som Jesus säger:

”Var…fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.” (Matt 5: 48)

Är det då inte lätt att inte bara tänka: ”Jag är nog ingen kristen, för jag gör så många fel” utan också tänka: ”Gud vill nog inte ens ha mig. Jag är ett hopplöst fall. Gud vill ha människor, men inte sådana människor som mig”.

Det finns kristna hävdar att Gud inte vill frälsa alla människor. Kalvinisterna menar att vissa människor utvalts av Gud till fördömelse före världens grund var lagd. Gud nåd och kärlek gäller inte dessa. Alla sådana tankar kan driva vem som helst till förtvivlan, särskilt när man ser in i sitt eget hjärta och inte finner att man lever upp till hur ett Guds barn borde se ut. Till och med aposteln Paulus utbrast när han såg på sig själv: ”Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp?” (Rom 7: 24)

Texten svarar på frågan om hur Gud ser på oss. Varje stund vi tvivlar på att Gud verkligen vill ha oss, att Han verkligen vill frälsa oss och rädda oss, så ska vi hålla dessa ord för våra ögon:

”Gud, vår Frälsare … vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen.” (1 Tim 2: 3-4)