Att dras till Antikrists falska sken, eller att dras till den rätta bekännelsen

”Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam. Han som nu håller tillbaka måste endast först röjas ur vägen. Sedan skall den laglöse öppet träda fram. Men honom kommer Herren Jesus att döda med sin muns anda och förgöra, när han visar sig vid sin ankomst. Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.Men vi är skyldiga att alltid tacka Gud för er bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, genom att Anden helgar er och ni tror sanningen.Det är detta som Gud har kallat er till genom vårt evangelium, för att ni skall vinna vår Herre Jesu Kristi härlighet. Stå alltså fasta och håll er till de lärdomar ni har fått, muntligt eller genom brev. Må vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och i sin nåd gett oss evig tröst och gott hopp, uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i ord och gärning.” (2 Tess 2:7-17)
Men varför trädde inte Antikrist fram redan under apostlarnas tid? Svaret är något höll honom tillbaka, säger aposteln i dagens text. Det är först efter apostlarnas död som hierarkin och maktkampen startar på allvar. Det naturliga är därför att tänka att det är aposteln själv som menas. Aposteln hade ju med kraft motverkat alla falska apostlar.

Laglös betyder inte i det här sammanhanget att man är kriminell. Lagen syftar på Guds lag, Guds lära, och det är just detta antikrist sätter sig över. Påven gör anspråk på att ha 'att ha all lag och rätt i sitt hjärtas skrin'.

Att Antikrist skulle ha fel, har hans efterföljare svårt att föreställa sig eftersom han omger sig med så många under och tecken, så mycket pompa och ståt.

Dagens text lär oss:

”Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.” (2 Tess 2: 9-12)

Därför vallfärdar 100 000-tals romersk-katolska pilgrimer till Lourdes i Frankrike eller Fatima i Portugal där de tror att Maria uppenbarat sig. Än idag dras människor till kyrkor p.g.a. under och tecken.

Det är en ganska mörk bild av den sista tiden aposteln målar, en bild som Luther såg tydligt för sina ögon, och som du och jag ser idag.

Det är lätt att bli orolig och bekymrad när man läser sådant. Men aposteln tröstar i dagens text:

”Men vi är skyldiga att alltid tacka Gud för er bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, genom att Anden helgar er och ni tror sanningen.” (2 Tess 2: 13, 14)

Trösten för Guds barn är att frälsningen är i Guds hand. Det handlar inte om vår kraft och vår förmåga. ”innan världens grund blev lagd har [han] utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. ” (Ef 1: 4)

Vilken tröst när världen skakar och när Antikrist härjar. Gud har sina utvalda i sina händer, innan världens skapelse.

Jesus säger ”Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min Fader har gett mig är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.” (Joh 10: 28-29)

Men hur kan vi veta att vi hör till de utvalda. Svaret är att kallelsen till Guds rike inte sker från tomma luften.

”Det är detta som Gud har kallat er till genom vårt evangelium, för att ni skall vinna vår Herre Jesu Kristi härlighet.” (2 Tess 2, 14 )

Genom evangeliet så visar Gud för oss att han älskar oss och utgivit sin Son för oss. Han visar oss att våra synder är förlåtna därför att de tagits från oss och spikats fast vid korset. Vi är renade genom Guds Sons blod.

När vi förblir i tron på detta glada budskap till livets slut så vet vi att vi hör till de utvalda.

Det finns så mycket som rycker och sliter i Guds barn. Det är frestelser till synd som lockar oss bort från vår kristna tro. Det

är en förkunnelse som låter så trevlig och tilltalande med som är människotankar. Det är en andlighet som skryter med under och tecken.

Men det finns ett botemedel för Guds sanna barn att bestå och stå ut hela vägen till slutet. Det är vad aposteln säger i dagens text:

”Stå alltså fasta och håll er till de lärdomar ni har fått, muntligt eller genom brev. ” (2 Tess 2: 15)

Alltså håll fast vid den apostoliska läran, håll fast vid den heliga Skrift! Låt oss aldrig vika ifrån den!

Vi bör påminna varandra om att stå fast vid vårt arv från reformationen: Nåden allena, tron allena och Skriften allena.

Vi håller inte fast vid arvet genom att prata om vad viktigt det är med en  viss kyrka. Vi håller fast vid arvet genom att vara en renlärig kyrka och genom att ta vår bekännelse på allvar. Vi är en biblisk kyrka när vi bekänner vad Bibeln bekänner, och när vår konstitution inte bara är papper utan verklighet.

Då blir det inget problem om någon vill lyfta fram Skriftens undervisning, om någon ifrågasätter, om någon för fram kritik. Är vår tro verkligen grundad på Skriften, då kan vi hänvisa till Skriftens lära, och behöver inte hänvisa till formella eller informella ledare.

Att vara en renlärig kyrka betyder också att vi bekänner vår tro för vår omvärld. Kristus har inte befallt oss att gå ut och evangelisera i andra samfund. Han har befallt oss att föra ut evangeliet till hela världen, till de människor som ännu inte hört.

Det är en stor skatt vi har i evangelium i Ord och sakrament. Här visar oss Gud vilken kärlek han har till oss. 

Låt mig avsluta med apostelns välönskan i dagens text:

”Må vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och i sin nåd gett oss evig tröst och gott hopp, uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i ord och gärning.” (2 Tess 2: 16-17)