Offren i templet

”Jesus satte sig mitt emot offerkistan och såg hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket. Där kom också en fattig änka och lade ner två små kopparmynt, några ören. Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: "Amen säger jag er: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistan. Ty alla gav de av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom, allt vad hon hade att leva på." (Mark 12: 41-44)

Berättelsen om "änkans skärv" är en välkänd berättelse som vi finner både i Markus och Lukas evangelium. Den handlar om hur Jesus iakttager hur folk lägger ner stora offergåvor till Guds tempel i offerkistan, och hur Jesus noterar att en änka ger ett litet bidrag, endast två kopparmynt, men hur Jesus ändå lovprisar henne, mer än de andra, därför att hon gav mer i förhållande till hur mycket de ägde.

Innan denna berättelse hade Jesus varnat för farisserna och de skriftlärde som ”tycker om att gå omkring i långa mantlar och bli hälsade på torgen och sitta på de främsta platserna i synagogorna och få hedersplatserna vid festmåltiderna.” (Mark 12:38, 39). Dessa, säger han: ”äter änkorna ur husen och ursäktar sig med sina långa böner.” (Lukas 12: 47)

Efter berättelsen om änkans skärv imponeras lärjungarna av utsmyckningen och arkitekturen i Guds tempel, varpå Jesus svarar att ” allt [detta] kommer att brytas ner”. (Markus 13:2) Det skedde också ca: år 70 när den romerske fältherren Titus förstörde Jerusalem med sina trupper.

Texten börjar med att konstatera att ”Jesus satte sig mitt emot offerkistan och såg hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket.” (Matt 12: 41)

Vi har Jesus som betraktare. Han ser människor som framför sina gåvor till Guds tempel i Jerusalem. Jesus älskade Guds tempel och gåvorna i offerkistan hade som funktion att upprätthålla skötseln av templet. Varje jude över 20 år (2 Mos 30: 14-16) var skyldig att varje år betala en tempelskatt som på Jesu tid utgjorde en halv sikel eller två drakmer. Jesus och hans lärjungar betalade också tempelskatt (Matt 17:24-27).

Kristus såg att ”folket lade pengar i” offerkistan. Det var ingenting negativt med det. Tvärtom. Alla kunde se att man bidrog till Guds tempel. Det var ett vackert tempel som förhärligade Gud, med sina utsmyckningar, sin konst och sin arkitektur. Men framförallt var templet platsen där man frambar offer för synden. Offren skulle påminna om att Gud är en helig Gud och vi är syndare. Att Gud inte ser mellan fingrarna på synd och hur Gud själv tillhandahåller försoning för synd. Offren skulle påminna om profetiorna som sade att en dag skulle Messias komma som skulle frambringa ett fullkomligt försoningsoffer för alla synder i alla tider, överallt på korset trä, när han utgöt sitt blod i människans ställe.

(fortsättning följer)