Vem är värdig att komma till festen?

Vem är värdig att komma till festen? Hur kan vi träda in för att delta i Guds egen festmåltid, med alla våra synder och all vår skuld?

Därför att Gud gjorde något åt synden när han offrade sin Son i Sion, på korset.

Profeten Jesaja säger till oss :

”Han skall på detta berg göra om intet den slöja som beslöjar alla folk, det täckelse som täcker alla folkslag. Han skall för alltid göra döden om intet. Herren HERREN skall torka bort tårarna från alla ansikten, sitt folks vanära skall han ta bort från hela jorden.” (Jes. 25:7)

Vad är det för slöja som beslöjar alla folk, vad är det för vanära han talar om? Vanäran är det man skäms över. Vi behöver skämmas för att vi inte lever som Gud vill. Men Gud tog bort den vanära som skiljer oss från honom när han offrade

sin Son. Genom Kristus behöver vi inte vara rädda för Gud, vi behöver inte skämmas för Gud. Gud straffade vår synd och överträdelse i Kristus. Och när vi i evangelium får syn på detta, när vi hör att Kristus är vår Frälsare att han gett oss full förlåtelse, då tas slöjan bort från våra hjärtan så att vi ser vi ser Guds kärlek i Kristus. Det är denna nya syn som bara Guds barn äger genom tron som Lina Sandell sjunger så glatt om, hon beskriver vad man ser när Gud genom evangelium lyfter slöjan från våra ögon:

”Är det sant att Jesus är min broder, är det sant att arvet hör mig till? O så bort med alla tårefloder, bort med allt, som än mig ängsla vill! Gud min broder! Under över under, större nåd väl aldrig tänkas må. Fast jag ej kan tro det alla stunder, är jag salig på hans ord ändå. Fast jag aldrig tror det som jag ville, är dock saken alltid lika sann. Ej i tvekan jag min frid förspille, ty min Jesus aldrig ljuga kan. Han har sagt: Min fader, eder fader. Han har sagt: Min Gud och eder Gud. O, min arma själ, är du ej glader att ock du har fått ett sådant bud? O, det broderskapet, se det gäller mer än allt, vad här man nämna kan. Ty i bredd med Jesus det mig ställer, ger mig rätt till samma arv som han.”