Vad ordet "offer" betyder i det kristna livet

"Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud - er andliga gudstjänst." (Rom 12: 1)

 
Ordet "offer" i gamla förbundet i Bibeln beskriver hur man förde fram ett djur till altaret. Man dödade det och offrade det till Gud. 

Men vårt offer i nya förbundet är inte dött, utan levande. Apostelns ord måste tett sig väldigt underliga för en jude. Men Gud har genom budskapet om Kristus och genom dopet gjort oss levande.

Därför kan vi frambära inte döda offer, utan levande offer till Gud. Det är oss själva, våra kroppar säger aposteln.

Ett offer handlar om en uppoffring. Det är alltså något som kostar. Djuret man offrade var ett fint djur, det var alltså inte något man ändå ville göra sig av med.

När vi offrar oss själva till Gud genom att lyda honom, så ger vi det bästa av oss själva till honom. Vår kropp handlar om vad vi använder för att ägna våra medsyskon och våra medmänniskor tid, det är öronen vi lånar till medmänniskan för att lyssna till hands bekymmer, det är ögonen som ser medmänniskan, munnen vi ler med och talar tröstande ord med, det är händerna som räcks ut för att hjälpa den behövande, omfamna den som sörjer, det är benen som vi använder för att promenera medmänniskan som är ensam eller behövande.

Det är, säger aposteln: ”er andliga gudstjänst”. Vår gudstjänst är inte i huvudsak högmässan på söndagen. Vår andliga gudstjänst är att älska Gud och medmänniskan genom att lyda tio Guds bud. Högmässan är gudstjänst, alltså Guds tjänst till oss, Gud betjänar oss på söndagen genom sina tjänare, våra präster, med evangelium i Ord och sakrament, för att vi styrkta av denna andliga mat, skall kunna gå ut i vardagens gudstjänst, tjänst för Gud.