När Kristus går till Fadern blir Anden genom Ordet Kyrkans lärare

Kristus säger :

”Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort, skall jag sända honom till er.” (Joh 16: 7,8)

Till sina lärjungar och apostlar ger han löftet om att Anden skall komma och Han kom verkligen, synligen med eldslågor på pingstdagen. Varför var det viktigt att Anden kom till apostlarna?

Jesus hade under tre år undervisat sina lärjungar. Det var ett traderande av kunskap, om Guds rike, om det nya livet, om förlåtelsen, om framtiden och himlen, ja allt som hörde till den kristna tron. Den det fanns mer som han ville förmedla till sina apostlar, men de var inte mogna för det nu. Kristus säger idag:

”Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu.” (Joh 16: 12)

De hade fått en partiell kunskap, en del av hela den uppenbarelse Kristus ville förmedla. Kristus säger i dagens text:

”Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala, och han skall förkunna för er vad som kommer att ske. Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er. Allt vad Fadern har är mitt. Därför sade jag att han skall ta av det som är mitt och förkunna för er.” (Joh 16: 13-15)

Tänk att hela sanningen som Gud avsett att förmedla till mänskligheten förmedlades till apostlarna. Och tänk att Kristus till och med lovat att de sanningar som han förmedlade till apostlarna skulle bevaras och spridas till oss. Vi läser att Jesus ber följande om apostlarna i innan han går in i Getsemane:

”Och jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen. Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på mig.” (Joh. 17: 19-20)

Så har apostlarnas ord kommit också till oss genom vårt nya testamente. Kristus hade undervisat lärjungarna och på pingstdagen sänder han sin Ande som påminner och leder apostlarnas in i hela

sanningen och vi har kommit till tro och bevarats genom deras ord. Sanningen finns också i det gamla förbundets skrifter, profeternas ord, men genom Anden ledde Kristus apostlarna in i hela sanningen. Så har vi fått en hel Bibel, och alla i församlingen ”är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden.” (Ef 2: 20-22)

Det är inte så att profeternas och apostlarnas grund, Bibeln, innehåller allt vi kan veta, eller allt vi vill veta, men den innehåller hela sanningen om allt vi behöver veta, som vi läser:

”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.” (2 Tim 3: 16-17)

Johannes skriver i slutet av sitt evangelium:

”Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.” (Joh 20: 30, 31)

Aposteln Paulus skriver:

”allt som tidigare har skrivits är skrivet till vår undervisning, för att vi genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger skall bevara vårt hopp.” (Rom 15: 4)

Jesus ville att lärjungarna skulle se att hans bortgång hade ett positivt syfte, då kunde han som uppstånden, från himlens tron sända Anden, som skulle leda apostlarna in i hela sanningen, och så får vi Bibelns 66 böcker som ett fullkomligt rättesnöre för att ”gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning” (2 Tim 3: 17).

Skriften behöver inte kompletteras med privata uppenbarelser eller andliga känsloupplevelser, genom den blir vi ” fullt färdig, [och] väl rustad”

Men inte bara församlingen behöver Andens undervisning genom apostlarnas och profeternas ord. Världen, de som är utanför den gemenskap som är uppbyggd på profeternas och apostlarnas grund. Vi kommer ihåg att vi läste att Jesus talade om dem som ”dem som genom deras [d.v.s. apostlarnas] ord kommer att tro på mig”.