Jesaja skriver:
”Stärk kraftlösa
händer, styrk vacklande knän. Säg till de försagda: ’Var starka, frukta inte!” (Jesaja 35:3, 4)
Men om Guds Son Kristus inte har kommit, om han inte
blivit människa genom jungfru Maria, om han inte varit lydig under Guds heliga
lag, om han inte lidit, blivit korsfäst och uppstått på den tredje dagen ur sin
grav och uppstigit till himlen, då kunde man aldrig trösta.
Om Kristus inte dött för våra synder så skulle vår skuld
stå kvar inför den helige Guden. Och eftersom vi till evig tid aldrig kan sona
för felsteg, våra onda ord, våra vilsna och orena tankar, så skulle straffet
också stå kvar. Då skulle döden inte innebär att vi kom hem till Gud, utan gick
bort till ett evigt mörker.
Om vi då skulle säga till de försagda: ”Var starka, frukta
inte!”. Så skulle vi ljuga dem rätt upp i ansiktet,. Vi skulle ge dem en falsk tröst, vi skulle invagga dem i
en utopi, en dröm. Vem kan vara glad och stark och frimodig som inte har det
klart med Gud? Vem kan lyfta upp sin blick när han inte vet vad som händer
efter döden? Hur skulle inte våra händer vara kraftlösa och våra knän darrande
om skulden för alla fel vi gjort hände runt vår hals hela livet och in i döden?
Men nu har Kristus kommit! Han har kommit till oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar