Oheliga allianser och ekumenik

Den assyriska kungen Tiglat-Pileser III skryter i en av de assyriska krönikor som arkeologin grävt fram: ”jag mottog tribut från Ahas av Juda”.

På grund av sin välvilliga inställning gentemot Assyrien fick Ahas hjälp. De anfallande fienderna besegrades av assyriska arméer. Men kung Ahas hamnade i en ohelig allians och en beroendeställning till Assyrien. Han började snart offra åt Assyriens gudar (2 Krön 29:22) och inte många år efter Ahabs död är det anfallande assyriska trupper som står utanför Jerusalems murar.

 Kan vi lära oss något av detta idag? Guds uppmaning att inte ingå i ohelig allians med fienden står kvar än idag. Guds församling idag, har inga landsgränser och slåss inte med jordiska vapen. Det enda vapen Guds församling har idag är evangelium i Ord och sakrament. Den gräns vi har att upprätthålla är gränsen mellan obiblisk och biblisk tro. 

Den församling som håller sig till Guds Ord har inte rätt att upprätta en ohelig allians med dem som mer eller mindre förfalskar Guds ord. ”Vänd er bort från dem” uppmanar oss Rom. 16:17.

Det börjar med privat bönegemenskap med välmenande kristna från irrläriga samfund och slutar med offentlig bönegemenskap. Det börjar med små ekumeniska bönegrupper och slutar med det allkristna mötet och gudstjänst med påven.  Det börjar med att frikyrkorna vill ha statliga studiemedel och högskolepoäng för sina pastorsutbildningar och det slutar med den situation vi har idag, när nästan samtliga frikyrkors pastorsutbildningar lär ut bibelkritik, samma bibelkritik som den statliga teologiska fakulteten.

Ahas samarbetade med Assyrien och hamnade till sist i en situation då han offrade till Assyriens gudar och plundrade sitt eget folk och templet på guld för att hålla sig väl med den mäktige kung Tiglat-Pileser III i den assyriska stormakten.

Ahas förhandlade med gudsfolkets fiende och betalade tribut till dess kung. Många som kallar sig bibeltrogna betalar troget kyrkoskatt till och äger medlemskap i ett samfund som för länge sedan lämnat tron på den heliga Skrift: Svenska Kyrkan. Andra går till samfund som mer eller mindre förfalskar Guds ord, för att mycket annat är bra: gemenskapen eller musiken.

Kung Ahas förlitade sig inte på Guds beskydd. Att Gud skulle skydda och uppehålla sitt folk, utan tänkte ut mänskliga lösningar. Hur mänskligt tänker inte de många inomkyrkliga grupperna: ”det kanske blir väckelse, man kan ju samarbeta i det yttre, man kan ju vara kvar och försöka verka för en förändring”. Dra er ifrån dem, säger Gud genom aposteln Paulus. De som tror att Bibeln är Guds ord och lär i enlighet med den i alla stycken skall sluta sig samman med varandra, inte alliera sig med dem som i något avseende förfalskar läran.

Det straffar sig alltid att ingå i oheliga allianser. Två generationer efter Ahas förs Juda i fångenskap i Babylon. Man hamnar under medo-persisk överhöghet, grekisk överhöghet och till sist romersk överhöghet.  Och Jesus säger till dem:

”Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt.” (Matt. 21:43)