”Stärk kraftlösa
händer, styrk vacklande knän. Säg till de försagda: ’Var starka, frukta inte!’ (Jesaja 35:3)
Men är inte en kristen glad? Är inte en kristen stark och
oförskräckt? Har han eller hon inte den största glädjen med sig hela tiden?
Den kristna tron förvandlar verkligen en människa. Ibland
kan man till och med se det i ögonen på vissa troende människor. Men
omvändelsen och den nya födelsen tar inte fullkomligt bort våra rädslor och vår
fruktan. Tvivel, anfäktelser och frestelser kommer fortsätta att anfalla ett
Guds barn och plåga henne livet ut. Hur möter man en broder eller syster med
kraftlösa händer och vacklande knän?
Möt honom eller henne med ömhet, med mildhet. Stärk vacklande knän och kraftlösa händer.
Säg: var stark, frukta inte, var inte rädd.
Som kristne har vi ingen garanti at vi slipper unna det du her skriver nedstemt. Mener du da deprimert eller bare litt nedstemt. Jeg opplevde å leve med depresjon i 13 år tross at jeg er en kristen, men deg var også Jesus somløste meg den dagen jeg ikke orket å leve lenger.
SvaraRaderaAnne Marie
Ja, det är en serie av bloggar. Jag kommer att återkomma i ämnet. Här är en predikan i ämnet: http://vimeo.com/60386215
Radera