"Stärk kraftlösa händer, styrk vacklande knän. Säg till de försagda: "Var starka, frukta inte!" Se, er Gud kommer med hämnd, vedergällning kommer från Gud. Han kommer själv och frälsar er. " (Jesaja 35: 3, 4)
Juda och Israel hade varit självsäkra i sin synd och
avfällighet. Då talade inte Gud tröst, utan dom. Inte med mildhet, utan med
vrede.
Men den tid skulle komma då städerna låg nedbrända av invaderande arméer
och folket dödades eller fördes bort i fångenskap. Hur stolt och starkt tror du
folket var då? Då hade hon inget kvar. Den enda hon hade kvar var Herren,
förbundets Gud. Och när folket låg i stoftet och till sist vänder sig till
Gud, i ånger och i fruktan, så talar Gud tröst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar