”Han kommer själv och frälsar er” (Jesaja 35:4) predikar Jesaja för ett
brutet folk. Och även vi känner oss nedtyngd ibland av dåliga nyheter, av
krigsrykten, av skvaller och förtal, av frestelser, av vår egen synd, så får vi
ta åt oss av Jesajas uppmaning till att trösta varandra och uppmuntra varandra.
”Stärk kraftlösa händer, styrk vacklande knän. Säg till de
försagda: ’Var starka, frukta inte!’
Vi får göra psalmisten ord till våra egna:
”HERREN är med mig,
jag skall inte frukta. Vad kan en människa göra mig? Herren är med mig, han är min hjälpare, jag
kan utan fruktan ser på dem som hatar mig. Det är bättre att ta sin tillflykt
till HERREN än att lita på människor” (Ps. 118:6-8)
Det är den yttersta trösten, det är egentligen den enda
trösten som bär genom både liv och död.
Trösta inte med att det går säkert
över, andra har det kanske ännu värre, du har ju goda sidor också, jag kan vara
din. Trösta med budskapet om Jesus Kristus! Trösta med budskapet om Hans kors!
Trösta med att Gud är en Gud som inte är lång ifrån, som är otillgänglig. Gud
har blivit människa, han har blivit som en av oss, han älskade oss så mycket
att han av kärlek lät sina egna händer genomborras av spikar på korset. Trösta
med att så sant som Kristus dog och uppstod, så sant är det att våra synder är
sonade, skulden är betald, vi har frid med Gud, vi har genom Kristus löfte om
en evig himmel, i honom skiljer oss ingenting från Gud, varken liv eller död
varken makter eller höjd och djup. Ingenting kan skilja oss från Guds kärlek i
Kristus Jesus. Skulden skiljer oss inte längre från Gud, den är fastspikad på
korset. Döden skiljer oss inte längre från Gud. Kristus besegrade döden och
gick ut ur graven som ett tecken på vår seger över döden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar