Att tala fast budskapet avvisas

”Herren talade åter till Ahas och sade: ’Begär ett tecken från HERREN, din Gud. Begär det nerifrån djupet eller uppifrån höjden.’ Men Ahas svarade: ’Jag vill inte begära något, jag vill inte fresta HERREN.’ Då sade Jesaja: ’Lyssna nu, ni av Davids hus: 'Är det inte nog att ni vill trötta ut människor? Vill ni också trötta ut min Gud? Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.” (Jes. 7:10-14)

Profeten Jesaja hade kunnat sluta tala efter att Ahas avvisat tecknet. Eftersom han inte trodde, spelade det ju ingen roll.

Man profeten hade i kapitel 6 fått befallningen:

 ”Gå och säg till detta folk: ’Ni skall höra och höra, men inte förstå, och ni skall se och se, men inte begripa. Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon, hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir helade.’ Då frågade jag: ’Hur länge, Herre?’ Han svarade: ’Till dess städerna blir öde och ingen bor i dem, husen blir utan folk och landet ligger öde och övergivet.’” (Jes. 6:9-11)

Jesaja skulle tala Guds sanning fast ingen hörde. Och så talar han i dagens text om ett annat tecken, som ingen förstod:

"Lyssna nu, ni av Davids hus: Är det inte nog att ni vill trötta ut människor? Vill ni också trötta ut min Gud? Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.” (Jes. 7:13, 14)

Han talar inte längre till enbart kung Ahas. Herren skall ge er ett tecken, säger han. Det var alltså inte ett tecken för att mot kungens vilja övertyga honom om Guds beskydd. Det var ett tecken till hela Juda folk som vittnade om den Gud Ahas var totalt främmande för. I Ahas tankevärld existerade diplomati och politik där Gud inte hade tillträde. Profeten talar om ett barn som skall födas och kallas Immanuel – Gud med oss. Inte fjärran ifrån, Gud med oss.