Ingenting kan ersätta trösten i Kristus

Gud slog sitt folk i det gamla förbundet med lidande för att det skulle lära sig att förtrösta på Honom och ingenting annat. 

Lidandet är inte ett tecken på Gud är arg på oss. Gud vill lära oss att lita på honom och ingenting annat. 

I ett samhälle där man har allt man tror sig behöva: mat, kläder , hus och hem, pengar och ägodelar så kan Gud halka undan på en hylla för sig. Vi börjar så lätt att tro att vi klarar oss på egen hand. Vi skall nog fixa det här. Men det materiella och alla njutningar kan aldrig ersätta vår själs törst efter den levande Guden. Därför går många människor i Sverige idag omkring och trots all välfärd känner sig olyckliga, ensamma och tyngda av skuld.

Vi lever inte i en materiell öken, vi har ingen brist på vanligt dricksvatten. Men vi lever i Sverige idag i en andlig öken. Profeten Jesaja säger i Jesaja :

”vatten skall bryta fram  i öknen, strömmar på hedmarken. Den glödande sanden skall bli en sjö, den torra marken vattenrika källor. Där schakalerna har sina lyor skall det växa säv, vass  och bambu.” (Jesaja 35: 6f.)

Detta knyter han till ankomsten av Honom som kommer för att frälsa. När Jesus samtalar med den samaritiska kvinnan vid Sykars brunn så säger han:

”Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa som flödar fram och ger evigt liv.” (Joh. 4:13, 14)

Vid ett annat tillfälle sade Kristus:

”Om någon törstar, som kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram” (Joh. 7:37, 38)