Att sätta sin förtröstan till Herren

”Herren talade åter till Ahas och sade: ’Begär ett tecken från HERREN, din Gud. Begär det nerifrån djupet eller uppifrån höjden.’ Men Ahas svarade: ’Jag vill inte begära något, jag vill inte fresta HERREN.’ Då sade Jesaja: ’Lyssna nu, ni av Davids hus: 'Är det inte nog att ni vill trötta ut människor? Vill ni också trötta ut min Gud? Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.” (Jes. 7:10-14) 

Vi kommer vi direkt in i ett politiskt dilemma för kung Ahas som regerade i det lilla riket Juda mellan ca: 735-715f. Kr. Kungen i Aram tillsammans med Efraims kung hade dragit upp med sina arméer för att strida mot Jerusalem (Jes. 7:1). När kung Ahas och hans folk fick reda på det darrade de som ”skogens träd skälver för vinden” (7:2)

Kung Ahas var inte en kung som var trogen Herren, förbundsfolkets Gud. Skriften berättar att Ahas själv ägnade sig åt hednisk religion, lät sin son gå genom eld och tände offereld på höjderna, kullarna och under alla gröna träd (2 Kung. 6:34).
Men Ahas hörde ändå till Davids ätt som Gud hade gett stora löften. Därför sände Herren profeten Jesaja till kung Ahas.

Gud hade fört sitt folk ut ur Egypten, in i löfteslandet, han hade bevarat det under domartiden och under de kungar som följde efter David. Gud vill genom profeten Jesaja få kung Ahas att lita på att Gud också ville bevara det i fortsättningen. Han ville föra Ahas tillbaka till en rätt tro och en förtröstan på förbundsfolkets Gud.

Jesaja skulle säga till kung Ahas som darrade av skräck över att araméernas och nordisraels härar stod utanför Jerusalem:

”Akta dig och var lugn. Frukta inte och var inte rädd för dessa två rykande brandstumpar, för Resin med araméerna och för Remaljas son, i deras rasande vrede.” (Jes.7: 4)

Du behöver inte vara rädd, om du har Gud på din sida, lika lite som David var rädd för Goliat när han gick emot honom i Herren Sebaots namn. Gud hade skyddat sitt folk mot Faraos härar när de gick genom Röda havet. Och när Ahas son Hiskia blev kung i Juda så beskyddade Gud sitt folk från angrepp genom att Herrens ängel slog 185 000 assyriska soldater på en natt (2 Kung. 19:35).

Men till skillnad från Ahas så högg Hiskia sönder alla avgudabilder (2 Kung. 18:4) och förtröstade på HERREN (2 Kung. 18: 5, 6). Han bad till Gud och vände sig till Honom i tro och förtröstan på befrielse (2 Kung. 19:14-19).

Profeten Jesaja manar kung Ahas och hans folk att sätta sin förtröstan till Herren Gud. ”Om ni inte är fasta i tron har ni inget fäste.” (Jes. 7:9)