Är du glömsk för vad Gud gett och ger?

I Mose sista bok står folket på gränsen till det förlovade landet Kanaan, ett land som ” flödar av mjölk och honung” (2 Mos 3:8). Moses själv skulle dö innan folket kom in i det nya landet, men han talar profetiskt och varnande. Han fick se det ”i fjärran” (Hebr 11: 13) och varnar folket:

”Se till att du inte glömmer HERREN, din Gud, utan håller hans bud, föreskrifter och stadgar, som jag i dag ger dig. När du äter och blir mätt och bygger vackra hus och bor i dem, när din nötboskap och din småboskap förökas och ditt silver och guld och allt annat du har förökas,  då må ditt hjärta inte bli högmodigt, så att du glömmer HERREN, din Gud, som förde dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.” (5 Mos 8: 11-14)

Är det inte en frestelse som vi också kan få? Att vi har en trygghet, att vi har hälsa, tak över huvudet och mat på bordet är det inte en välsignelse från Gud?

Egentligen borde vi tacka Gud varje gång vi får öppna våra ögon och andas in livet, och han har gett oss mer än detta. Men vi är glömska, så glömska att Gud genom Moses måste inpränta:

”Se till att du inte glömmer HERREN, din Gud, utan håller hans bud, föreskrifter och stadgar, som jag i dag ger dig.”