Kristus är Gud med oss

”Herren talade åter till Ahas och sade: ’Begär ett tecken från HERREN, din Gud. Begär det nerifrån djupet eller uppifrån höjden.’ Men Ahas svarade: ’Jag vill inte begära något, jag vill inte fresta HERREN.’ Då sade Jesaja: ’Lyssna nu, ni av Davids hus: 'Är det inte nog att ni vill trötta ut människor? Vill ni också trötta ut min Gud? Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.” (Jes. 7:10-14)

Det var ett tecken för hela folket. Man hade ju alltsedan Adam och Eva väntat på den jungfrufödde, Han som Gud kallar Kvinnans Avkomma som skall krossa ormens huvud.  (1 Mos. 3:15).

Profeten säger:

”Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel” (v.14)

Över 700 år senare sker undret. Ängeln säger till Josef:

"Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria, din hustru, ty barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.’ Allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel, det betyder Gud med oss.” (Matt.1: 20-23)

Namnet Immanuel betyder Gud med oss. Gud valde att bli människa och leva i vår värld, istället för att vänta tills vi kunde förmå oss att ta oss till Honom. Immanuel betyder att Gud bryter sig in i vår mänskliga historia. Det himmelska stiger ner i det jordiska.

Gud är med oss i Jesus Kristus. Ja, han inte bara går bredvid oss. Han går vår väg. Han går lidandets väg före oss. Han lever det fullkomliga liv vi misslyckades med att leva och dör den död vi förtjänade att dö. Han dör i vårt ställe, tar vårt straff på sig och uppstår på den tredje dagen.

Att tala fast budskapet avvisas

”Herren talade åter till Ahas och sade: ’Begär ett tecken från HERREN, din Gud. Begär det nerifrån djupet eller uppifrån höjden.’ Men Ahas svarade: ’Jag vill inte begära något, jag vill inte fresta HERREN.’ Då sade Jesaja: ’Lyssna nu, ni av Davids hus: 'Är det inte nog att ni vill trötta ut människor? Vill ni också trötta ut min Gud? Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.” (Jes. 7:10-14)

Profeten Jesaja hade kunnat sluta tala efter att Ahas avvisat tecknet. Eftersom han inte trodde, spelade det ju ingen roll.

Man profeten hade i kapitel 6 fått befallningen:

 ”Gå och säg till detta folk: ’Ni skall höra och höra, men inte förstå, och ni skall se och se, men inte begripa. Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon, hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir helade.’ Då frågade jag: ’Hur länge, Herre?’ Han svarade: ’Till dess städerna blir öde och ingen bor i dem, husen blir utan folk och landet ligger öde och övergivet.’” (Jes. 6:9-11)

Jesaja skulle tala Guds sanning fast ingen hörde. Och så talar han i dagens text om ett annat tecken, som ingen förstod:

"Lyssna nu, ni av Davids hus: Är det inte nog att ni vill trötta ut människor? Vill ni också trötta ut min Gud? Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.” (Jes. 7:13, 14)

Han talar inte längre till enbart kung Ahas. Herren skall ge er ett tecken, säger han. Det var alltså inte ett tecken för att mot kungens vilja övertyga honom om Guds beskydd. Det var ett tecken till hela Juda folk som vittnade om den Gud Ahas var totalt främmande för. I Ahas tankevärld existerade diplomati och politik där Gud inte hade tillträde. Profeten talar om ett barn som skall födas och kallas Immanuel – Gud med oss. Inte fjärran ifrån, Gud med oss.

Oheliga allianser och ekumenik

Den assyriska kungen Tiglat-Pileser III skryter i en av de assyriska krönikor som arkeologin grävt fram: ”jag mottog tribut från Ahas av Juda”.

På grund av sin välvilliga inställning gentemot Assyrien fick Ahas hjälp. De anfallande fienderna besegrades av assyriska arméer. Men kung Ahas hamnade i en ohelig allians och en beroendeställning till Assyrien. Han började snart offra åt Assyriens gudar (2 Krön 29:22) och inte många år efter Ahabs död är det anfallande assyriska trupper som står utanför Jerusalems murar.

 Kan vi lära oss något av detta idag? Guds uppmaning att inte ingå i ohelig allians med fienden står kvar än idag. Guds församling idag, har inga landsgränser och slåss inte med jordiska vapen. Det enda vapen Guds församling har idag är evangelium i Ord och sakrament. Den gräns vi har att upprätthålla är gränsen mellan obiblisk och biblisk tro. 

Den församling som håller sig till Guds Ord har inte rätt att upprätta en ohelig allians med dem som mer eller mindre förfalskar Guds ord. ”Vänd er bort från dem” uppmanar oss Rom. 16:17.

Det börjar med privat bönegemenskap med välmenande kristna från irrläriga samfund och slutar med offentlig bönegemenskap. Det börjar med små ekumeniska bönegrupper och slutar med det allkristna mötet och gudstjänst med påven.  Det börjar med att frikyrkorna vill ha statliga studiemedel och högskolepoäng för sina pastorsutbildningar och det slutar med den situation vi har idag, när nästan samtliga frikyrkors pastorsutbildningar lär ut bibelkritik, samma bibelkritik som den statliga teologiska fakulteten.

Ahas samarbetade med Assyrien och hamnade till sist i en situation då han offrade till Assyriens gudar och plundrade sitt eget folk och templet på guld för att hålla sig väl med den mäktige kung Tiglat-Pileser III i den assyriska stormakten.

Ahas förhandlade med gudsfolkets fiende och betalade tribut till dess kung. Många som kallar sig bibeltrogna betalar troget kyrkoskatt till och äger medlemskap i ett samfund som för länge sedan lämnat tron på den heliga Skrift: Svenska Kyrkan. Andra går till samfund som mer eller mindre förfalskar Guds ord, för att mycket annat är bra: gemenskapen eller musiken.

Kung Ahas förlitade sig inte på Guds beskydd. Att Gud skulle skydda och uppehålla sitt folk, utan tänkte ut mänskliga lösningar. Hur mänskligt tänker inte de många inomkyrkliga grupperna: ”det kanske blir väckelse, man kan ju samarbeta i det yttre, man kan ju vara kvar och försöka verka för en förändring”. Dra er ifrån dem, säger Gud genom aposteln Paulus. De som tror att Bibeln är Guds ord och lär i enlighet med den i alla stycken skall sluta sig samman med varandra, inte alliera sig med dem som i något avseende förfalskar läran.

Det straffar sig alltid att ingå i oheliga allianser. Två generationer efter Ahas förs Juda i fångenskap i Babylon. Man hamnar under medo-persisk överhöghet, grekisk överhöghet och till sist romersk överhöghet.  Och Jesus säger till dem:

”Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt.” (Matt. 21:43)

Att ha fromheten som en mask

"Herren talade åter till Ahas och sade: ’Begär ett tecken från HERREN, din Gud. Begär det nerifrån djupet eller uppifrån höjden.’ Men Ahas svarade: ’Jag vill inte begära något, jag vill inte fresta HERREN.’ Då sade Jesaja: ’Lyssna nu, ni av Davids hus: 'Är det inte nog att ni vill trötta ut människor? Vill ni också trötta ut min Gud? Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.” (Jes. 7:10-14)

Begär ett tecken, säger han till Ahas. Du kommer inte undan genom att säga att du inte litar på profeten. Gud skall ge dig ett tecken, vad som helst, nerifrån djupet eller uppifrån höjden.

 Tecknet skulle tjäna som en bekräftelse på att det var gudomligt och pålitligt som Jesaja talade. Gud ville bekräfta att om Ahas förtröstade på Herren så skulle Gud själv beskydda Juda från de arameiska och efraimitiska arméerna. Gud själv skulle genom profeten ge ett gudomligt tecken som skulle utplåna Ahas otro. Det skulle tydligt visa att Gud griper in i historien.

 När Hiskia blev dödsjuk och fick beskedet att han skulle dö snart så bad han till Gud om att få bli frisk. Gud lovade då kung Hiskia att han skulle bli frisk och få leva i ytterligare femton år. Som tecken på att Herren verkligen menade vad han sade så gav han Hiskia ett tecken. Tecknet var att skuggan från tio trappsteg skulle röra sig och gå baklänges i solljusets riktning. (Jes. 38: 7ff.) Tecknet var för Hiskia en bekräftelse på att Gud sanktionerade profetens ord. På samma sätt ger Gud  Ahas tillfälle att begära ett tecken så att han kunde veta att det var Gud som stod bakom profeten Jesajas ord om att Gud skulle skydda Juda mot araméerna och Efraim.

 Men Ahas avvisar profetens erbjudande:

 ”Ahas svarade: Jag vill inte begära något, jag vill inte fresta HERREN” (v.12)

 Det lät så fromt. Det lät till och med gudfruktigt. Men bakom den fromma masken dolde sig ett fruktansvärt hyckleri. I själva verket räknade Ahas överhuvudtaget inte med Herren. Ahas smidde andra planer.

 ”Om ni inte är fasta i tron har ni inget fäste” (v.9) hade Gud sagt.

 Ahas hade inget fäste i tron. Hans fäste fanns i mänsklig diplomati, maktspel, kohandel och kompromisser. Gud hade varnat sitt folk ända sedan Mose tid för att göra sig beroende av hednafolken.  Kung Ahas valde ändå att gå in i en allians med den assyriska kungen Tiglat-Pileser III. Ahas skickade gåvor av guld och silver till den assyriske kungen för att han skulle hjälpa honom mot araméerna och Efraim.

Bilden visar när Ahas överlämnar gåvor år den assyriske kungen Tiglat-Pileser III