Vi behöver inte vara rädda, för att Gud är med oss

Ett annat skäl till att vi inte behöver vara rädda anger Jesaja när han säger:

”Om du än måste gå genom vatten, är jag med dig, eller genom strömmar, så skall de inte dränka dig. Om du än måste gå genom eld, skall du inte bli svedd, lågan skall inte bränna dig.” (Jesaja 43: 2)

Vi behöver inte vara rädda för att Gud går med oss. Han säger inte att han ska göra så att vi inte går igenom vatten, genom strömmar eller genom eld, men han säger att även om du skulle få igenom vatten, strömmar och eld, så är Gud med.

Men vad menas med att vattnet inte skall dränka oss elden inte ska sveda oss och lågan inte bränna oss?

För att förstå detta behöver man gå tillbaka tre verser in i kapitel 42 i Jesajaboken. Där säger profeten Jesaja:

”Vem har lämnat Jakob till skövling och Israel åt plundrare? Har inte HERREN gjort det, han som vi syndat mot? Ty de ville inte vandra på hans vägar och inte höra på hans undervisning. Därför utgöt han sin brinnande vrede över dem - krigets raseri. De förbrändes av det runt omkring, men de besinnade det inte. De förtärdes av det men tog det inte till sitt hjärta.” (Jes. 42:24, 25)

Här ser vi att Gud verkligen lät Israel gå igenom lidandet och smärta. Av det förstår vi att orden om att inte brännas och inte skadas av vatten och strömmar, handlar om att Gud inte låter smärtan bli oss övermäktig. Han hjälper oss att härda ut. Det betyder att vad som än händer kommer Gud att vara med sitt folk.

Det är vad psalmisten David menade när han skriver i Psalm 23:4:

”Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig.”

Eller som han skriver i Psalm 139:

”Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den. Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte?  Om jag far upp till himlen, är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.  Om jag säger: "Må mörker falla över mig och ljuset bli natt omkring mig", så är mörkret inte mörkt för dig, natten skall lysa som dagen och mörkret vara som ljuset.” (Ps. 139:5-12)