Kärlek är inte att vara undfallen eller mesig

Kärlek är inte lika med mesighet. Kärlek är inte att ha ett leende klistrat upp till öronsnibbarna och säga. ”ja, ja, ja” till allt och alla. Kärlek handlar om omsorg för medmänniskan och det kan ibland handla om att man av kärlek säger ”nej”, därför att ett ”nej” kanske hjälper din nästa bättre än ett ”ja”.

Kärlek kan handla om att förbjuda sådant som skadar

nästan. Att säga massa obehagliga saker som nästan blir stött av, uppretad av, ja, kanske rentav ursinnig på oss för. Det kan ju vara obehagligt för nästan att höra: "omvänd dig! Ändra ditt liv! Ångra dina synder!" Om det är för nästans bästa är det ändå vad vi ska säga. 

Det är inte alltid människor inser sitt eget bästa, ja, vi kanske inte alltid själva inser vårt eget bästa. Att varna en människa för helvetet är kanske något min medmänniska inte gillar. ”Du gör mig så upprörd, vad kärlekslös du är!”. Nej, det är precis kärleksfull man är om man säger något för att hjälpa sin nästa. Den som varnar sin medmänniska för timlig eller evig olycka vore kärlekslös om han eller hon höll tyst.

Den som varnar sin nästa för synd är kärleksfull, därför att ingen människa mår bra av synd, inte i det långa loppet i alla fall. Den som inte varnar ser inte till sin nästas bästa.