Vem är egentligen blind?

Vi ska idag bekanta oss med den blinde tiggaren på vägen till Jeriko.

Jesus var på väg till Jerusalem, det var påsk om ungefär två veckor, och den sista anhalten för pilgrimerna var Jeriko. Men Jesus var inte bara på väg upp till Sion för att fira påsk, utan för att bära fram sig själv som hela världens påskalamm, när han dör på korset.

Han hade utfört flera under och tecken och predikat i byar och i städer. Därför följde honom en hel skara människor, dels kanske av nyfikenhet och dels av intresse.

Lukas berättar:

”När Jesus närmade sig Jeriko, satt en blind man vid vägen och tiggde. Han hörde folk gå förbi och frågade vad som stod på. Man talade om för honom att det var Jesus från Nasaret som gick förbi, och då ropade han: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!" (Lukas 18: 35 - 38)

I texten möter vi en mänsklig misär. En man vid vägen. Han var inte bara blind, han var också en tiggare. Ofta följde dessa saker varandra på den tiden. Om man var blind kunde man inte arbeta och kunde man inte arbeta, så måste man tigga. På sätt hamnar man på det sista trappsteget på den sociala stegen och fick leva på andras givmildhet.  Ingen syn, inget jobb, inga pengar ingen stolthet. Markus berättar att han hette Bartimeus som betyder Timeus son (Mark 10: 36).  Vilken misär.

I samma scen möter vi folkskaran av judar som följde Jesus, folkskaror som kantade vägen. Bartimeus var inte trots sin blindhet bortkopplad från verkligheten. Blinda utvecklar ofta andra sinnen t.ex. hörsel. Han hörde att någon närmade sig och frågade folk vem som kom. Jesus från Nasaret, svarade de.

Det är nu vi märker i berättelsen hur den verkliga misären kanske inte var hos mannen, utan i själva folkskaran. Människor som talade om Jesus, som ”Jesus från Nasaret”.

Men den blinde såg något som många andra inte såg. Kanske var det egentligen de som var blinda och Bartimeus som var den seende. Han ropar inte efter Jesus från Nasaret. Han ropar:

 "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!"

Davids son var titeln på den rättmätige kungen över Israel. Gud hade lovat att sätta en ättling till David på kungatronen till evigt tid. Att kalla Jesus Davids son är att erkänna honom som Messias, den smorde konungen. Ja, han erkänner honom inte bara som att vara Messias, utan som den som också hade Messias egenskaper. Profeten hade ju sagt om Messias tid: ”Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas.” (Jes. 35: 5)

Bartimeus såg att denne kung kom med nåd från Gud. Han trodde inte bara att han var en kung, utan också en hjälpare för honom personligen. Det är inte bara insikt i de profetiska skrifterna, det är tro och förtröstan på Kristus Jesus Guds Son.

Vi skall inte bara erkänna att Kristus är den han säger att han är. Vi skall tro att han är också just vår kung, vår Frälsare, vår Gud och vår Herre. Det var för mig han kom. När vi gör det, så ser vi inte bara det Bartimeus såg, vi tror också det Bartimeus trodde.