Varför Kristus dog på korset

Kristus dog på korset men på den tredje dagen går han ur graven som ett tecken på att allt är fullbordat, på att Gud Fadern frikänt en hel värld, på att livet segrat över döden. På korset är allt fullbordat och graven kunde därför inte hålla honom

Det finns en liknelse som söker illustrera Faderns offer av Sonen. En brovaktare såg till att en järnvägsbro fälldes över en sjö vid rätt tidpunkt. En telefonsignal larmade att tåget närmade sig. Brovaktaren fällde bron med sin spak och generatorn började surra när ett hjärtskärande skrik fångar brovaktarens uppmärksamhet. När han tittar ut ser han att sonen fastnat i mekanismen. Han har då ett svårt beslut att fatta. Han kunde stanna brofällningsmekanismen för att rädda sonen, men då skulle ett helt tåg fyllt med människor braka rätt ner i sjön. Han gör det enda han egentligen kunde göra. Han låter bron fällas och gråter när sonen offras för passagerarna.  En förkrossad far ser tåget passera. Han blickar in i vagnarna och ser människor äta i lunchvagnen, läsa tidningen, sova, skratta, prata – ovetandes om det offer som erlagts för att de skulle i trygghet få korsa sjön.

Hur många människor är det inte som framlever sina liv ovetandes om att ett offer krävts, så att de trygga skulle få komma in i himlen. Det offret gläder dem inte, därför att de

inte glatts åt den stunden då Kristus hängde på korset. Därför kommer de inte heller till honom. Därför blir deras destination inte himlen.  Hans lidande var ingen olyckshändelse. Den var planerad i Gud Sonens och Gud Faderns eviga rådslut. Kristus ville lida för oss, för att han älskade.

Han dog i vårt ställe för att vi skulle få äga himlen med honom i evighet. Han uppstod för att vi skulle uppstå.

Det måste bli så. För att hans liv skulle ge frukt måste han dö på ett kors.

Gud säger genom profeten Jesaja:

”Det var HERRENS vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och HERRENS vilja skall ha framgång genom honom. Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och deras skulder är det han bär. Därför skall jag ge honom de många som hans del, och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare, han som bar mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe.” (Jes. 53:10-12)