Yes we can! Eller?

”Kan ni dricka den kalk som jag dricker, eller döpas med det dop som jag kommer att döpas med?"

frågar Jesus sina lärjungar. Och de svarar:

"Det kan vi."

De låter ungefär som Muhammed Ali före en match, dessa supermän som flyr som rädda sorkar när den judiska tempelvakten griper Kristus

"Det kan vi."

När Muhammed Ali en gång färdades med flygplan så kom flygvärdinnan fram och bad honom spänna fast sitt säkerhetsbälte ”Stålmannen behöver inget säkerhetsbälte”, svarade Muhammed Ali. ”Nej”, svarade ”flygvärdinnan, stålmannen behöver ju inget flygplan heller”.

Visste de vad de svarade på? Visste Petrus vad han svarade på när han sade till Kristus:

” Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Mitt liv vill jag ge för dig." (Joh 13:37)

Kristus svarade honom:

"Ditt liv vill du ge för mig? Amen, amen säger jag dig: Tuppen skall inte gala, förrän du tre gånger har förnekat mig." (Joh. 13:38)

Det är alltid lätt att vara modig, att vara stark, att vara entusiastisk när man har många människor med sig, när man får se Guds hand, känna hans närvaro och sola sig i hans ljus. Men när det mörknar, när man blir ensam, när det gör så ont att man inte vet vart man ska ta vägen, när han plötsligt inte syns och finns, när man inte känner hans närvaro, då blir det annorlunda. Då prövas tron.

Innan korset och pingsten skulle de inte klara provet. Men efter korset, uppståndelsen och pingsten skulle allt se annorlunda ut.

Kristus talar om den tiden:

"Den kalk som jag dricker skall ni dricka, och med det dop som jag blir döpt med skall ni döpas.”

Johannes blev senare i livet förföljd, fängslad och förvisad till Patmos, Jakob blev dödad med svärd.

Men oavsett deras liv, lovar Kristus dem ingenting.

”platsen på min högra sida och platsen på min vänstra sida är det inte min sak att ge bort, de platserna skall tillfalla dem som de är beredda för."