Kom som du är till Kristus!

" En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick till honom och lade sig till bords.  Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med olja och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Med sina tårar började hon väta hans fötter och torkade dem med sitt hår. Och hon kysste hans fötter och smorde dem med oljan.  Farisén som hade inbjudit honom såg det och tänkte: "Om den mannen vore en profet skulle han känna till vad det är för slags kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska." Då sade Jesus till honom: "Simon, jag har något att säga dig." Simon svarade: "Mästare, säg det." -  "Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?"  Simon svarade: "Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro." Jesus sade: "Du har rätt."  Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: "Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus, gav du mig inget vatten till mina fötter. Men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig inte någon hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte upphört att kyssa mina fötter.  Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet."

Sedan sade han till henne: "Dina synder är förlåtna."  Då började de andra bordsgästerna fråga sig: "Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?" Men Jesus sade till kvinnan: "Din tro har frälst dig. Gå i frid." Lukas 7: 36ff)

Troligen hade kvinnan hört Honom predika.  Det enda hon hört tidigare var kanske fariséernas och sadducéernas fördömande. Skulle hon passa in i sällskapet av fariséer och saducéer hade hon nog varit tvungen att lägga an en väldig förklädnad av religiös fromhet och gudaktighet. En s.k "synderska" passade i alla fall inte in där. Men till Kristus kom hon inte med en förklädnad av goda gärningar. Hon kom till honom som hon var. Precis så syndig och eländig som hon var. För sådan är vår Kristus. Han vill inte att vi först skall bli någon annan för att våga komma till Gud. Han vill att vi ska komma sådana vi är. Det är som sångaren sjunger:
 
Intet kan jag giva dig. Till ditt kors jag sluter mig 
(Sv. Ps.302:2 (1937))
 
Orsaken till att hon tar sig in i fariséens hus är inte att hon är ovetande eller obekymrad om sin synd, utan tvärtom. Hon har insett att synden är hennes stora problem. Inte bara inför människor utan även inför Gud. Hon har inte bara insett att synden är ett hemskt problem, hon är också insett vart man ska vända sig med sin synd och skuld. Därför knäböjer hon gråtande vid Kristi fötter.
 
Tårarna är uttryck för den känsla av ånger av bortkastade år som man kan uppleva, och den smärta som hjärtat känner när man inser att man vänt ryggen åt Gud.