Stunden Kristus kom för

Kristus säger:

”Nu är min själ i djup ångest. Vad skall jag säga? Fader, fräls mig från denna stund? Nej, just därför har jag kommit till denna stund.  Fader, förhärliga ditt namn.’ Då kom en röst från himlen: ’Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.’ Folket som stod där och hörde det sade att det var åskan. Andra sade ’Det var en ängel som talade till honom.’ Jesus svarade; ’Denna röst kom inte för min skull utan för er skull. Nu går en dom över världen. Nu skall denna världens furste kastas ut. Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.’ Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.” (Joh 12: 27-33)

Det var för denna stund, stunden på korset, han kommit till världen. Det var hans uppdrag, det var vad Fadern ville att han skulle genomlida, det var vad han själv hade åtagit sig att genomlida.

Så, vad är härligheten i allt detta?

Kristus säger:

”Nu går en dom över världen. Nu skall denna världens furste kastas ut.”

Nej, det är inte domen på den yttersta dagen han talar om. Domen är alldeles förestående. Inom en vecka skulle den falla. Domen, Guds straffdom skulle falla, Guds vrede skulle utgjutas. Men inte på det sätt världen förväntar sig. Domen föll inte över den här världen, som när floden kom på Noas tid, han förstör inte städer som han gjorde med Sodom och Gomorra.

Guds vrede kom som resultat av människans synd, av din och min synd, men den riktas inte mot oss, mot hela mänskligheten, utan mot en enda person: Jesus Kristus på korset. Det var därför Kristus sade:

” Nu är min själ i djup ångest”

Han var inte rädd för att dö, men han fruktade Guds vrede. Han hade alltid levat i total gemenskap med Fadern. Men nu skulle Faderns dom över vår synd falla på Honom. Det gjorde ont att piskas, att hånas, att överges av människor, att korsfästas, men inget gör mer ont än när Faderns hand tas från en människa och Gudason. Det var därför han ropade på korset:

”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”

Men det var för denna stund han kommit.

Petrus skriver:

”Våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten.” (1 Petr. 2: 24)

”Så led Kristus en gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud” (1 Petr. 3: 18)