Vem dricker ur lidandets kalk till botten?

“De var nu på väg upp till Jerusalem, och Jesus gick före dem. De som följde honom var förskräckta och fyllda av fruktan. Då tog Jesus än en gång till sig de tolv och talade om för dem vad som skulle hända honom:  "Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda, som skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna. Dessa skall håna honom, spotta på honom och gissla och döda honom. Men efter tre dagar skall han uppstå." Då gick Jakob och Johannes, Sebedeus söner, fram till Jesus och sade: "Mästare, vi vill att du ger oss vad vi ber dig om."  Han sade till dem: "Vad vill ni att jag skall göra för er?" De svarade: "Låt den ene av oss få sitta på din högra sida i din härlighet och den andre på din vänstra."  Jesus sade till dem: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den kalk som jag dricker, eller döpas med det dop som jag kommer att döpas med?" De svarade: "Det kan vi." Jesus sade till dem: "Den kalk som jag dricker skall ni dricka, och med det dop som jag blir döpt med skall ni döpas. Men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra sida är det inte min sak att ge bort, de platserna skall tillfalla dem som de är beredda för."    När de tio andra hörde detta, blev de uppretade på Jakob och Johannes.  Då kallade Jesus dem till sig och sade: "Ni vet att de som anses vara folkens ledare uppträder som herrar över dem och folkens stormän härskar över dem.  Men så är det inte hos er, utan den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare,  och den som vill vara främst bland er skall vara allas slav.  Ty Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många." (Markus 10:32-45)

Det är klart att Johannes och Jakob inte hade det så lätt i nuläget. De var rädda och de vandrade mot Jerusalem.

Men det är alltid frestande att tänka på lön när man gör något som man tycker kostar på. Tjänar vi Gud för att vi skall bli prisade eller för att han skall bli prisad?

Jakob och Johannes bad om de främsta platserna. De andra Andreas, Petrus och Natanael, de kan också få platser, bara vi får de bästa, jag och brorsan. Det var inte bara något de önskade, det var något de trodde att de förtjänade.

Vi är nog inte så stora och märkvärdiga som vi själva tror att vi är. Det var en predikant som sa till sin fru: ”Det finns inte så många stora predikanter nuförtiden”. ”Nä” svarade frun, ”och det finns en mindre än du tror”.

Man kan nästan få intrycket att vissa tror att de är så stora och andliga och mäktiga, att om

det uppstod en vakans i treenigheten så skulle de kandidera.

För några år sedan var det någon kvinna från Knutby som ville kandidera som inte bara minister, utan drottning bredvid Kristus.

Sådana är vi, fastän Kristus säger:

"Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig.” (Matt 16:24)

Johannes och Jakob hade bett om hederplatserna.

”Jesus sade till dem: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den kalk som jag dricker, eller döpas med det dop som jag kommer att döpas med?" De svarade: "Det kan vi."

Vid en kunglig bankett bjöd kungen hedersgästen att dricka ur den kungliga bägaren, som tecken på heder. Bägaren eller kalken är också en välkänd bild från GT på Guds vrede och straffdom. Guds vredes kalk var det straff Gud tömde ut över folken för deras olydnad.

”Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den kalk som jag dricker, eller döpas med det dop som jag kommer att döpas med?"

Det är en mycket allvarlig fråga till den högmodige.  Jesus själv skulle svettas blod i ångest över Guds vredes kalk. Han beder i djup smärta i Getsemane:

”Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill."  (Matt 26:39)

Kalken var inte bara smärtan, slagen, blodet, det var också den totala ensamheten, att överges av människor och av Gud, timmarna på korset.

Vi människor, du och jag, alla har tjänat ihop till den kalken, till Guds vredes kalk. För varje synd vi gjort, för varje ond tanke vi tänkt, varje ont ord vi yttrat mot vår nästa, för alla orena handlingar, kärlekslösheten som präglar vår själ, för allt detta har vi droppat syndens och vredens bägare full.

Den bägaren skulle Kristus få dricka till botten, när han törnekröntes och piskades, när han genomled smärtan på korset, när han genomborrades och dog.

Han tog straffet i vårt ställe för att vi skulle kunna frikännas inför Gud, för att vi skulle kunna förklaras icke skyldiga, för att vi skulle få rättfärdighet och förlåtelse genom honom.