Guds Ord av tröst

Det som är bra med Guds Ord, är att det är Guds ord.  Människors ord kan vara bra ibland också. Men om vi tar det här med framtiden, så kan en människa säga hur det skulle kunna bli, kanske. Eller så kan en människa göra en prognos, det kan blir på det här, eller ett det här eller det här sättet. Men människors ord kan bara bli gissningar. Det kan lika gärna bli på ett helt annat sätt. Helt annorlunda är det med Guds ord. När Gud talar så ser han samtidigt in i framtiden. Han vet exakt vad som skall hända långt innan det inträffat.

Tänk bara på detta: när Gud talar genom profeten Jesaja så är det ungefär 700 år före vår tideräkning. Gud genom talar genom profeten om en tid ungefär 100 år efter hans död när Juda nation skall föras i fångenskap i Babylon, därför att folket levt i olydnad och avgudadyrkan. De första 39 kapitlen i hans bok ägnas åt att predika denna dom över det olydiga Gudsfolket. Men när vi kommer fram till det 40:e kapitlet så byts tonen ut. Gud förutsåg inte bara att folket skulle straffas

100 år senare. Han förutsäg också att straffet skulle förkrossa folket, leda det till förödmjukelse, till en tid då det skulle ligga i stoftet inför Guds heliga vrede. Och därför skickar Gud med profeten Jesaja ord som kunde läsas för folket under och efter att de återvänt från den 70: åriga fångenskapen, ord av tröst.

”Trösta, trösta mitt folk! säger er Gud.” (Jes 40:1)

Orden handlar inte bara om den tröst som det innebar att få återvända till det heliga landet, bygga upp templet och slå upp sina bopålar återigen. Orden handlar framförallt om den yttersta trösten: trösten i frälsningen i Kristus.