Guds Ord består, trots alla angrepp

Det fanns en tid utan bilar och fabriker. En tid då man red häst och gjorde det mesta för hand. Den lilla bondpojken fick följa med far till samhället för första gången. När de närmade sig huvudgatan hördes ett tung ljud: ”klang”, ”klang”, ”klang”.

- ”Vad är det?” , frågade pojken. Pappan tog sonen vid handen.

- ”Kom ska jag visa dig.”

De gick in i byns smedja. Vid elden stod en stor och grov man, och lyfte en stor tung hammare och slog med en våldsam kraft på mot en upphettad järnbit som låg på städet. Pappan förklarade att det var smeden som tillverkade metalldelar till vagnar, plogar, och verktyg och alla hästskor. Men pojken var helt fixerad vid den långa tunga hammaren

och det stora järnstädet. De mötte varandra med en sån kraft att han inte trodde att städet skulle hålla länge till. Smeden tog en paus och torkade svetten ur pannnan.

-”Kommer du inte att slå sönder den där?”, frågade pojken.

Smeden log och svarade:

-”Det här städet är hundra år gammalt och har slitit ut många hammare.”

Bibeln är som ett järnstäd. Den har slitit ut tusentals hammare. Folk har anfallit den i alla tider. Men den står fortfarande kvar.

Kejsaren Diocletianus som levde under 2:a århundradet gjorde allt han kunde för att utplåna kristendomen. Han satte till och med upp en stenpelare till sin ära med inskriptionen: ”Till honom som utplånade det kristna namnet från jordens yta”. Idag är hans stenpelare mer en hyllning till den kristendom som överlevde Diocletianus. Han blåstes bort som gräset, men Guds Ord förblir för evigt.

Att Guds Ord förblir är också en tröst för oss själva när vi lyssnar mer på våra hjärtan än på Guds Ord och löfte. Gud har ju sagt: din vedermöda är slut och din missgärning är försonad.