Att döma tillsammans med Gud

 ”Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. Och var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar, han kommer att få hundrafalt igen och skall ärva evigt liv.” (Matt. 19:28, 29)

Han förklarar att de tolv har en särställning i Guds rike. De skall sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. Judas plats ersattes i Apg. 1: 26 av Mattias. Evangeliet gick ut över hela världen, men apostlarna skall döma Israels stammar. Han hade sagt det vid fler tillfällen. I Luk. 22:30 sade han till dem:

”Ni skall få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner och döma Israels tolv stammar.”

Judarna hade först kallats av Gud som hans eget folk, evangeliet skulle predikas först för judarna och sedan grekerna och kanske är det så på den yttersta dagen, att de första som döms är judarna, av de tolv som själva var judar.

Men inte bara apostlarna har en äreställning i Guds rike.

Paulus skriver om alla troende:

”Vet ni inte att de heliga skall döma världen? …Vet ni inte att vi skall döma änglar?” (1Kor. 6: 2)

Kristus säger

”Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron.” (Uppb. 3:21)

Tronen är ett uttryck för den kungliga upphöjdheten. Det skall ske säger Kristus:

”Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron.”

Den här världen skall ta slut, men på den dagen, på den sista dagen, så kommer ”nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor” (2 Petr. 3: 13)

Kristus kallar den dagen världens pånyttfödelse.

Då skall Kristus i gudomligt majestät, tillsammans med apostlarna och alla troende döma världen.