måndag 28 januari 2013

Kan människan bidra till sin egen frälsning?

"Då tog Petrus till orda: "Se, vi har lämnat allt och följt dig. Vad skall vi få för det?" Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. Och var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar, han kommer att få hundrafalt igen och skall ärva evigt liv. Men många som är de första skall bli de sista, och många som är de sista skall bli de första." (Matteus 19: 27-30)

 

 Den rike ynglingen som kom till Kristus frågade honom inte:   
Vad har Gud gjort för att jag ska få evigt liv?”


Han hade ett lagiskt tänkande så att han frågade:

"Mästare, vad skall jag göra för gott för att få evigt liv?" (vers 16)

Ungefär som om det fanns någon syndig människa som kunde göra något för att blidka Guds heliga rättfärdighet. Och han trodde verkligen att han hade lytt buden.

För att riktigt klämma honom på pulsen så prövade Kristus om han satte Gud före allting, t.o.m. det materiella.

Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen.” (vers 21)

Vid de orden gick den rike ynglingen bedrövad bort. (v.22).


Den verkliga nyckeln till hela situationen kom i det samtal Kristus har med sina lärjungar efteråt.


 ”Jesus sade till sina lärjungar: "Amen säger jag er: det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike." (v. 23, 24)


Somliga gör upp handböcker hur man blir frälsta genom egna metoder, men det är inte bara svårt för kamelen att komma igenom nålsögat, utan omöjligt.


Och för människan är det omöjligt också. Kristus sade:


För människor är det omöjligt” (vers 26)

Och här borde ju saken klar för alla mänskliga försök att blidka Gud. Vi kan det inte. Inte för vilka vi är och inte för vad vi gör, kan vi komma in i Guds rike. Kristi ord borde vara slutet för alla tankar på att kunna genom sina ansträngningar skaffa sig inträde till himlen. Det går inte. Gud är för helig och vi är för syndiga.

Här borde den icke-kristna religionen, de romerska förtjänsttankarna och den väckelsekristna lärans ”du behöver bara” göra halt. Men det gör de förstås inte.

 Det gör bara den människa som genom Guds Ande och Guds Ord blickat in i Guds heliga lag och sett sitt eget hjärtas mörker, hon faller ner med aposteln Paulus och betänker att ”ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd.”  (Rom. 3:20)

Men vi får tacka Gud att det inte var det enda Kristus sade om vår frälsning.


Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt." (vers 26)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar