"Vid den tiden sade Jesus: "Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. Ja, Fader, detta var din goda vilja. Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern. Inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för." (Matt 11: 25-27)
Jesus tar bottnen ur människans inrotade föreställning om den fria viljan, som Luther uttrycker det.
Jesus tar bottnen ur människans inrotade föreställning om den fria viljan, som Luther uttrycker det.
Om man inte pratar om vad man har gjort,
eller skryter om vad man gör eller vad man kan, så vill ofta människor i alla
fall, skryta med sitt val och sin vilja.
Man har ju "i alla fall valt att bli en kristen, bestämt sig, avgjort sig,
lämnat sig till Gud". Idag lär oss Kristus att allt sådant snack är bara
tomma illusioner. Det handlar inte om
att vi väljer Gud. Det handlar om att Han kommer till oss. Jesus för helt
och hållet frälsningens förtjänst tillbaka till Gud, t.o.m. det faktum att människor blir troende.
Han
börjar med att, prisa Gud, inte för att de "små",
som Han kallar dem, var bättre, utan för att det var Guds goda vilja, att
uppenbara evangelium för dem.
Sen
fortsätter Han med att tala om hur ingen människa av naturen har någon sann
kunskap eller sann kännedom om Gud. Kunskapen om Gud vilar i relationen mellan
Fadern och Sonen. Frälsningen kommer,
säger Kristus, till "den som Sonen
vill uppenbara Honom för".
Vi kan alltså inte säga att vi är frälsta för
att vi var så duktiga, för att vi ville
eller vi försökte. Nej, det vilar hos Gud. Tror vi på Gud Fadern så beror det på att du eller jag är "den som Sonen vill uppenbara Honom för".
Så rycker Kristus bort den sista gnuttan av stolthet som vi, kan tänkas ha
kvar. Allt är av nåd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar