”Jag skall göra alla mina berg till jämna
vägar, och mina banade vägar skall byggas höga. Se, där kommer de fjärran
ifrån, somliga från norr och andra från väster, somliga från sineernas land.
Jubla, ni himlar, och fröjda dig, du jord, brist ut i jubel, ni berg. Ty HERREN
tröstar sitt folk och förbarmas sig över sina betryckta.” (Jesaja 49: 11-13)
Vi
ser att allt syftar fram mot Jesu Kristi ankomst.
Kristi
ankomst innebär frälsning för en fallen mänsklighet och frälsningens dag kommer
till en människa den dag hon hittar hem till honom.
Kristus är förbundet, det
nya förbundet, han är den som säger ”kom till mig”, han är den som leder
oss till bete, han är livet bröd som vi släcker vår hunger med och livets
vatten som vi släcker vår tröst med, genom honom så skadas vi inte av solens
hetta, allt det som plågar oss när vi kommit hem till honom, han vår förbarmare
som för oss till vattenkällor.
Och när Döparen kommer så säger evangelisten
Lukas att hans uppgift är se till att dalar fylls igen och berg sänks när han
bereder väg för Kristus (Luk. 3:5).Han kallar på folk från öster och väster att
komma till Sion.
Men är inte Sion en kulle i Jerusalem?
Nej.
I Hebreerbrevet säger Gud till alla dem som kommit till Kristus och håller sig
till honom:
”Ni har kommit till Sions berg och den
levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem och till änglar i mångtusental,
till en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i
himlen, till en domare som är allas Gud och till andarna hos de rättfärdiga som
nått fullkomningen. Ni har kommit till det nya förbundets medlare,
Jesus, och till det renande blodet som talar starkare än Abels blod.”
(Hebr. 12:22, 23)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar