Jeremias kallelse

"Herrens ord kom till mig. Han sade: 'Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till en profet för folken.' Men jag svarade: 'O, HERRE! Jag förstår inte att tala, ty jag är för ung.' Då sade HERREN till mig: 'Säg inte: Jag är för ung, utan gå vari än jag sänder dig och tala vad jag än befaller dig. Frukta inte för dem, ty jag är med dig för att rädda dig, säger HERREN.' Och HERREN räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: ' Se, jag lägger mina ord i din mun. Jag sätter dig idag över folk och riken, för att du skall rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera. " (Jeremia 1: 4ff)

Jeremia har ibland kallats för "den gråtande profeten". Född av prästsläkt blev han kallad till profet ungefär år 627 f. Kr., alltså bara fem år innan kung Josia påbörjade sina viktiga reformer i Israel.

Landet gick igenom en ekonomisk, politisk, social och andlig kris. Guds ord var inte populärt. Låter det bekant, som Sverige idag?

Därför kunde ingen Guds profet bli populär. 

"Herrens ord kom till mig.

Så inleder Jeremia beskrivningen av sin kallelse. Det var inte så att Jeremia var ute och sökte. Gud sökte upp honom. Som vi ska se längre fram hade Jeremia inte den minsta tanke på att bli Guds profet. Men det är inte det intressanta. Det viktiga var vad Gud hade för tanke.

”Han sade: 'Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till en profet för folken.'”

 

Gud hade redan planerat alltihop innan Jeremia var född. Så varför kalla honom? Allting är ju redan klart i Guds tanke.

Så kan vi också tänka. Allting är ju redan klart i Guds tanke.  Gud vet ju vilka som till sist blir saliga och han har också före världens grund var lagd utvalt dem som till sist träder in i himlen. Gud visste redan innan Adam begick den första synden att han skulle falla. Och Gud Fadern hade redan innan världens grund var lagd utsett Sonen att sona världens synd. Det står ju t.o.m. om "Lammet som är slaktat från världens grundläggning" (Uppb. 13: 8)

"Så, varför engagera sig?", tänker vi. Men Guds allvetande och Guds allmakt är inte till för att vi ska forska i saker vi i tiden aldrig kommer att förstå. När Bibeln talar om Guds allvetande och Guds allmakt så är det alltid för att trösta Guds barn som plågas av ovisshet och tvivel.

Om Gud utvalde Jeremia redan innan han formats i moderlivet, om han helgade honom till profet innan han kom ur sin moder sköte, så var hans kallelse fullkomligt viss. 

Det skulle komma tider då ingen trodde på Jeremia, då han stod ensam inför kungen och hela folket, då behövde han påminna sig om att hans kallelse och uppdrag inte var beroende av hans förmåga, utan vilade tryggt i Guds rådslut. Även om alla var emot honom, så stod Gud på hans sida. Han som format både galaxer och våra celler i moderlivet stod bakom Guds profet.

Din och min frälsning vilar inte på andras omdöme, i huruvida tillvaron ser särskilt ljus ut, om vi känner oss så särskilt andliga. Den vilar på ett kargt träkors, den lyser fram ur Guds Sons blod, den stormar fram ur en tom grav. Lika säkert som att Guds Son dog och uppstod, lika säkert är det att Gud älskar oss, att våra synder är förlåtna.