"Ändra ert liv och era gärningar"

"Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN. Han sade: Ställ dig i porten till HERRENS hus och ropa där ut detta ord: Hör HERRENS ord, ni alla av Juda som går in genom dessa portar för att tillbe HERREN. Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så skall jag låta er bo kvar på denna plats. Lita inte på lögnaktigt tal som säger: "Här är HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel."  Nej, ändra ert liv och era gärningar, gör rätt mot varandra" (Jeremia 7: 1-5)

Profeten Jeremia tilltalar ”ni alla av Juda som går in genom dessa portar för att tillbe HERREN”.

Det hebreiska ordet för att tillbe, är här mycket starkt. Det beskriven hur man rent kroppsligen föll ner på sitt ansikte, böjde sig djupt till marken inför Herren. Det är som om han vill tilltala de av Juda som kom till templet: ”Ni alla som går in på denna plats erkänner ju med er tillbedjan, att Gud är den som har fullkomlig suveränitet och överhöghet era liv. Att falla ner för Gud är att bekänna att Han är störst i era liv och att man lagt ner varje form av upproriskhet mot Honom.”

Var det så för folket i av Juda land? Nej, längre fram i texten avslöjar Gud genom profeten Jeremia att de fortfarande tände rökelse åt Baal (v.9), de bakade offerkakor åt himlens drottning och offrade drickoffer åt andra gudar (v.18). Ja,  deras otro ledde också till omoral och ondska.

Gud säger i texten  till sitt egendomsfolk:

”ändra ert liv och era gärningar, gör rätt mot varandra, sluta att förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan. Utgjut inte oskyldigt blod på denna plats och följ inte efter andra gudar, er själva till olycka. Då vill jag för alltid låta er bo på denna plats, i det land som jag har givit era fäder.”

Ändå stod de framför Herrens hus, Guds eget tempel, och var på väg in i det, när Jeremia talar. Längre fram i texten säger profeten:

”Hur är det? Ni stjäl, mördar och begår äktenskapsbrott. Ni svär falskt och tänder rökelse åt Baal och följer andra gudar, som ni inte känner.  Sedan kommer ni hit och träder fram inför mitt ansikte i detta hus som är uppkallat efter mitt namn och säger: "Vi är räddade" - för att sedan fortsätta med alla dessa avskyvärda ting.” (Jer. 7:9,10)  

Går det ihop? Nej det går inte ihop. Aposteln Paulus skriver:

” Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den?” (Rom. 6:1-2)

Så hur är det med dig och mig? Hur ska jag reagera inför en sådan förkunnelse, när jag hör det idag?

Somliga tänker: ”Det var en bra predikan, den behöver många (andra) höra!”

En annan tänker: ” Visst gör jag fel. Men inte så mycket att Gud skulle se med onda ögon på det. Jag gör i alla fall fler bra saker än dåliga saker.”

En tredje slår ifrån sig: ”Är det så allvarligt med Gudstron. Då vet jag inte om jag orkar med att vara kristen.”

Men Guds lag gäller verkligen alla. Det finns ingen som inte behöver påminnas om att ta det allvarligt med sin relation till Gud.

Och hur många goda saker vi än gör, så kan vi aldrig muta Gud. Det behöver göra ont i hjärtat av det som vi fortfarande gör, som skadar vår relation till Gud och sårar våra medmänniskor.

Och för det tredje, har man trott att budskapet om Kristus är till för dem som orkar, så har man helt missförstått saken. Gud är till för de som inte orkar, på egen hand. Guds nåd är till för de som vet med sig att man är en syndare.

Så hur skall man förhålla sig till Guds allvarliga Lagförkunnelse?

”Ändra ert liv och era gärningar”.

Låt oss ta Gud på orden. Låt oss ta åt oss helt och fullt av det han säger till oss. Jag bekänner inför dig Gud, att jag inte är en sådan du vill att jag ska vara. Jag är en syndare. Jag är skyldig. Jag behöver ändra mitt liv.

En sådan sinnesändring tar Gud emot med glädje.

”HERREN är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälsar dem som har en bedrövad ande.” (Ps. 34:19)

Också hos profeten Jeremia förkunnas evangelium.

Gud säger till dem avvikit ifrån honom, till dem som svikit och bedragit honom.

”Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd förbliva över dig.” (Jer. 31:3)